Veckans andliga

I början av min karriär som hypnoterapeut upprepade jag ett kardinalfel några gånger tills jag fattade vad det handlade om. När jag gav till mina klienter vägbeskrivningen till min mottagning sa jag varje gång så här: ”När ni kommer upp på backkrönet ser ni ett gult hus snett framför er – ni ska inte åka dit. Ni ska istället vika av till höger…”. Varje gång gjorde mina klienter precis det jag sa att de inte skulle göra – de åkte till det gula huset. Vad gjorde jag för fel? Varför åkte varenda en av dem till mina grannar fast jag uttryckligen sa att de inte skulle åka dit? Mina grannar är gudvaretackochlov förstående och var säkert många gånger roade av dessa missförstånd. Jag började misstänka att det var inte klienterna som inte hörde vad jag sa utan det var jag som sa fel. Det som hände var att jag i min beskrivning lade in en negation – ni ska inte åka… – och hjärnan har ingen bild för ”inte” men däremot kan den skapa en bild av ett gult hus. Ordet ”inte” blir därmed bortfiltrerat då en bild av ordet saknas. Hur beskriver man ordet ”inte” i bilder? För att låna min hypnoslärare, Jörgen Sunvalls ord; ”En negativt formulerad suggestion framkallar en bild av det man inte vill ska hända”. Och det händer. Den klassiska ”tänk inte på en rosa elefant” har väl många stött på och vad tänker vi på om inte en rosa elefant?

Filosofiklubben ”Amici in Spiritu” som jag har äran att vara medlem i hade för en tid sedan en sits där vi talade om etik. Av någon anledning kom jag på mig själv att tänka på Guds tio budord och varför jag tror att det är så svårt att följa dem – ja, åtminstone några av dem – och då slogs jag av en tanke. Tänk om det är negationerna i budorden som bidrar till att vi verkar göra precis tvärtemot de säger att vi inte ska göra? Av de tio budorden är det åtta som börjar med ”Du skall inte…”. Om den mänskliga hjärnan inte kan processa negationer så blir det i alla fall för mig mera förståeligt varför det är så svårt att följa budorden. Vi håller nog med om att man inte skall dräpa men likväl slaktar vi varandra och andra arter med liv och lust och ibland på de mest raffinerade sätt, så någonting är fel här. Budorden är mera en läpparnas bekännelse än en livsstil. Jag vågar påstå att en orsak är att budorden är felformulerade. Moses gjorde en rejäl miss här ( får jag stryk nu? ). Så nu ska jag ta och dela biskop emeritus Lennart Koskinens uttolkning av budorden som han ser det och jag vill att du, kära läsare, ska göra ett test. När du läser de ursprungliga budorden vill jag att du ska lägga märke till hur det känns i kroppen när du tar in orden. Känner du dig öppen och avslappnad eller känner du dig ihopdragen och spänd?  Läs sedan Lennart Koskinens uttolkning av dem och lägg märke till hur din kropp reagerar. Du kan vara säker på att din kropp reagerar för det gör den på allt vi tar in med våra fem sinnen och på vad vi tänker. Ok?

    Guds tio budord ( dekalogen ) som används idag inom den svenska kyrkan

1.Du skall inga andra gudar hava vid sidan av mig

2. Du skall inte missbruka Herrens, din Guds namn, ty Herren skall inte låta den bli ostraffad som missbrukar hans namn.

3. Tänk på vilodagen så att du helgar den.

4. Hedra din fader och din moder för att det må gå dig väl och du må länge leva i ditt land.

5. Du skall inte dräpa.

6. Du skall inte begå äktenskapsbrott.

7. Du skall inte stjäla.

8. Du skall inte bära falskt vittnesbörd mot din nästa.

9. Du skall inte ha begärelse till din nästas hus.

10. Du skall inte ha begärelse till din nästas hustru, ej heller till hans tjänarinna, ej heller till något annat som tillhör din nästa.

Vänta en stund och känn in hur dessa budord landar i dig innan du fortsätter att läsa.

Lennart Koskinens uttolkning

1. Inrikta ditt liv på den Gud som är alltings ursprung och mål.

2. Använd Guds namn endast i det godas tjänst.

3. Ge dig själv regelbunden tid till vila och uppbyggelse.

4. Visa dina föräldrar respekt och kärlek så kan du förvänta dig detsamma av dina barn.

5. Värna och vörda livet i alla dess former.

6. Var trogen mot din partner.

7. Respektera andras egendom och rättigheter.

8. Visa dig pålitlig i tanke, ord och handling.

9. Dela din medmänniskas glädje över att hon har fått en bra bostad.

10. Tillåt dig att vara glad åt att det gått din medmänniska väl i livet.

Vänta en stund och känn in hur dessa budord landar i dig innan du fortsätter att läsa.

Dessa budord är ju bara några av alla dem som vi omges av i våra liv men jag tror att vi är lite slarviga med formuleringarna och budord är egentligen inget annat än suggestioner. Det kreativa sinnet tänker i bilder,  är det undermedvetnas språk och som det använder i kommunikationen med kroppen. En idé som börjar rota sig i det undermedvetna måste få utlopp i handling eller i tanke. En idé föder en ny idé. Det är nämligen så att om en idé har rotats – oberoende om det är en bra eller dålig idé – så kommer det undermedvetna att uppfylla den slaviskt ( lånat igen av Jörgen Sundvalls material ). Det undermedvetna ifrågasätter inte, ställer inga villkor och har inga åsikter om bra eller dåligt – det undermedvetna gör allt det kan för att uppfylla din önskan så var noga med vilken ”reklam” du låter rulla i dina tankar! Ditt undermedvetna är lite som anden i flaskan! Någonting säger mig att om det är så att det undermedvetna måste leva ut en idé på ett eller annat sätt och om vi tog  bort ”du skall inte” helt och hållet och istället lade in positiva bilder om respekt, omtanke, värdighet, samhörighet och kärlek för att nämna några, ja då tror jag faktiskt att våra handlingar skulle förändras – med tiden. Detta ”du skall inte” är förmodligen så inrotat i oss att vi får nog räkna med några generationer för en total omprogrammering men vi kan börja idag. Bort med ”du skall inte”, uppdatera budorden och in med Lennart Koskinens version ( eller någon annans som funkar ) med hjälp av suggestionsterapi och NLP i gudstjänsterna så får vi nog den här skutan på rätt köl igen!

 

Veckans världsliga

Går omkring som en drucken och måste hålla fast mig i bordskanter och stötta mig mot väggar p.g.a. nånting. Troligen en långvarig inflammation i mellanörat, en alltför spänd överrygg ( dator, dator, dator… ) samt en bihåleinflammation som inte finns men som låter – åtminstone i min näsa. Röntgen, EKG, noggranna undersökningar efter att ha blivit skickad med taxi direkt till sjukhuset med misstanke om nåt virus på hjärnan ( vilket virus har en inte redan? ) men inga fynd. Nåväl, den trevliga läkaren ringde upp mig följande dag och meddelade att hen hade gjort en remiss till neurologiska pkl för att utesluta vad det nu månde vara. Personligen tror jag att det är en eftersläng av den gräsliga flunsan i vintras men en tackar och tar emot. Lider också av frustration i största allmänhet….

 

 

Nu ska det bli andra bullar! Bergvärme på gång! Folk kommer att springa hit och dit, katterna kommer att bli traumatiserade och flytta upp på höskullen för evigt. Men det blir nog bra i slutänden. Längesen jag låg på en höskulle förresten….

 

 

Veckans bildmiss

Kom till jobbet i går morse för att lämna in sjukintyg. Öppnade dörren till mitt rum och blev tämmeligen förvånad över att dataskärmen var försvunnen och rummet kändes invaderat av nånting obestämt. Jag närmade mig brottsplatsen och undrade varför det var vatten på bordet. Tangentbordet var dränkt i vatten och bakom bordet låg skärmen på golvet och jag kunde konstatera att allt detta hade att göra med vatten. Efter en stunds skrapande i hårrötterna insåg jag att detta var frågan om ett gigantiskt vattenläckage och att det häftiga regnet som var tidigare på morgonen eller under natten hade hittat sin väg in genom taket och rakt ner på mitt skrivbord. Skärmen hade stått på ett par böcker och ett mappfodral som hade mjuknat av allt vatten och sen gett efter vilket ledde till att skärmen damp ner i golvet. Efter en stund förfasande tillsammans med kolleger for jag till apoteket och där slog mig tanken att jag borde ha tagit en bild att lägga upp på bloggen. Lite drama i vardagen är alltid kul att dela med sig, tänkte jag med en släng av Miss Marple i mig och for tillbaka bara för att konstatera att effektiviteten hade hunnit före mig så dit for det tillfället. Mina gamla fantasier om en detektivkarriär får nog läggas åt sidan – är inte så mycket för detaljer om en säger så.

Veckans film

Jag blev mycket tagen av denna vackra, hemska och tragiska film. Kriget som äter sig in i människors sinnen, gör dem blinda, traumatiserar dem men också vägran att hata, längtan till kärlek och det vackraste av allt – att vara tillsammans. Har du inte sett den? Snälla, gör dig en tjänst och se den. En oerhört otrolig berättelse som när man tänker efter inte alls verkar så otrolig.

Veckans mat

 

Veckans katt

 Fridens liljor!