Jag brukar säga till mina klienter att alltid skriva upp sånt som känns viktigt att ta upp i samtal. Jag har haft flera saker jag tänkt jag skulle skriva om men jag har inte gjort anteckningar så i skrivande stund lider jag av minnesförlust. Jag lever inte alltid som jag lär med andra ord. Dessutom är jag lite distraherad av Nils Landgrens ljuva röst och känner hur den softa jazzen gunga fram i blodådrorna medan jag tittar ut genom köksfönstret och ser hur hundlokorna svajar lite lojt i det regngrå ljuset. Det är midsommarafton och det är långt från sommarkänsla, grillar och glada skratt. Det är svårt att leva upp till sinnebilden av midsommarfirande när fotbeklädnaden består av yllesockor, huvudet igentäppt av pollen och resterna av vinterns flunsa hänger sig envist kvar så jag låter melankolin svepa sin gråa filt runt mina axlar till tonerna av  Hugo Alfvéns ”Midsommarvaka” tolkad av Nils Landgren och Esbjörn Svensson. Jag längtar hem till Sverige just nu – väldigt mycket – och det knyter sig i bröstet när jag hör vallvisor och hornlåtar. Det är en längtan som inte riktigt går att beskriva – den vibrerar in i varje cell och den är som ett lockrop från fäbodvallar och skogar och varje gång jag hör någon kula vill jag bara gråta. Någonting svarar inom mig – ett gammalt minne från ett annat liv. En god vän sa någonting bra häromdagen då vi pratade om vår längtan till Sverige som bådas vår uppväxt är starkt präglad av: vi är som båtflyktingar som aldrig riktigt kommer i hamn någonstans, vi lever liksom hela tiden i en parentes, i en tillfällighet. Det är inte det att det inte är bra att bo här i Österbotten men det är som om en inte riktigt får ro i själen. Denna rastlöshet har naturligtvis sitt ursprung i annat än bara längtan till ursprunget om en säger så och en är nu som en är – rastlös, ständigt på väg någonstans…

Men nu är vi här och världen har sin gång vare sig en vill det eller inte ( ni hör, melankolikern talar ). I skrivande stund sitter en katt och glor på mig samtidigt som jag försöker koncentrera mig och jag känner mig anklagad så där i största allmänhet…

Men det som är på gång här på backen där vi bor är att nu kan den som känner längtan till tystnad, skog, öppna fält, trevligt sällskap eller ensamhet hitta allt detta och lite till här! Grannarna har under sina anletens svett och med stor envishet ägnat många timmar till att färdigställa denna lilla oas för den som har vägarna förbi, för den som vill vila rumpan från mc-sitsen ett tag, för den som vill känna historiens vingslag i väggar och inredning och för den som vill vara nära men ändå avskild. Förstås, Söderfjärden Bed & Box finns till för den vars stora passion är hästar för Camilla har två egna fyrbenta vänner och jag antar att det hon inte vet om hästar är inte värt att veta. Bättre värdar än Camilla och Peter får man leta efter! Och för den skrivande människan är den lilla stugan en dröm att vistas i för inspiration, eftertanke och lyriska ögonblick.

Mera information, flera och snyggare bilder hittar du på facebook.

Nästa vecka bär det av till Svearike och närmare bestämt till Gränna och Uppgrenna Naturhus som nyligen öppnade sina dörrar för konserter, föreläsningar, retreat, behandlingar, sommarcafé m.m. och jag ser med spänning fram emot vad Bodil och Björn har åstadkommit. Jag ska bevista en konsert med Kevin James Carroll och det ska bli sååååå roligt så! Bara att få komma till Gränna gör mig glad i själen – att få stå och titta ut över Vättern, krama hunden Maya, njuta av den vackra miljön…det blir ett inlägg om det när jag är hemma i mitt kök igen.

Söderfjärden B & B, Uppgrenna Naturhus…det handlar mycket om själens och kroppens välbefinnande. En annan längtan jag bär på just nu är att kunna vara på ett spa – helst längre än ett veckoslut. Hela mitt väsen ropar efter avskildhet, välgörande behandlingar, tystnad, kravlöshet och omtanke. Jag befinner mig i ett gap i tillvaron – varthän, varthän? Jag kom nyligen i kontakt med SpaDreams och fann till min förtjusning att här finns det många alternativ att välja mellan och jag leker med tanken att packa väskan i höst eller vinter för en time out i tillvaron. En behöver inte alltid resa runt halva jorden för att hitta lugn och ro utan det finns på närmare håll om en hellre håller sig nära hemknutarna. Det är klart, det inre tillståndet av frid och ro borde alltid finnas där oberoende yttre omständigheter men ibland kan det vara bra att stiga åt sidan, låta världen ha sin gång medan en dyker ner i skön pool, låter sig masseras in med väldoftande oljor och bara vara. Vi i västvärlden lider svårt av stress, meningslösheter och vi verkar vara ständigt på jakt efter någonting. Detta någonting finns antagligen strax under ytan av glassighet, pretentioner och kravet på att vara LYCKAD och LYCKLIG 24/7/365. Om en vänder blicken och örat inåt istället för utåt kan en komma i kontakt med ens längtan och den längtan är unik för var och en av oss. Vad är din längtan? På riktigt?

Gå gärna ut och se solen stiga upp strax före midnatt i morgon 20.6 – om det inte är mulet förstås och det ska vi hoppas att det inte är. Till dig som längtar efter en livskamrat; plocka sju eller nio blomster under tystnad och lägg dem under din kudde när du ska sova eller gå sju varv baklänges runt en brunn under tystnad eller ät kraftigt saltad gröt innan du går till sängs utan att dricka något innan. Våga vara lite magisk, lite vidskeplig, lite irrationell…vem vet, det kanske ger utdelning 🙂 Den som är nyfiken på en del midsommartraditioner och hur de har kommit till kan få mera kött på benen om en lyssnar på Vetenskapsradion Forum

Bilden här under tog jag för ett par år sedan på midsommarmorgonen då solen steg upp. Jag kommer att tänka en textrad i Cornelis Wreeswijks ”Grimasch om morgonen” ( jag vet, fortfarande melankolisk… ) som jag tycker passar in på bilden: ”Nu faller daggen förutan ljud och gräs och blader blir våta. Och varje morgon står solen brud fast inga brudpsalmer låta”.

 Fridens liljor!