Häromdagen då jag var ute på en lång skogspromenad tillsammans med min fyrbente granne – Nemo – slogs jag plötsligt av en insikt om mig själv men den kom inte sådär ”smack” ut ur det blå – nej, den gångna vintern har varit en tid av grubblerier och ifrågasättande och nu äntligen såg jag något klarare på saken. Jag tror att det som gjorde att poletten trillade ner var dels två frågor som min coachingmentor Mary Morrissey uppmuntrade mig att hitta svar på och dels Terence Watts bok Warriors, Settlers and Nomads – Discovering Who We Are & Who We Can Be som jag läser just nu. Under processen i att finna svaren slog det mig ännu en gång hur viktigt det är att vara noga med vilka frågor vi ställer, hur vi formulerar dem och vem det är som frågar – den som är ett offer eller den som har tagit kontroll över sitt liv.

Att lära känna sig själv, övervinna sig själv är en livslång kärlekshistoria och för mig betyder det att aldrig somna, domna eller vända ryggen till det som inte passar in i min världsbild. Insikten som kom till mig hade att göra med rörelse, att ständigt vara i rörelse. Det är viktigt att kunna identifiera vad det är som ligger som ett hinder på vägen och det hindret finner vi oftast i våra föreställningar om oss själva. Tyvärr är dessa föreställningar ofta av negativ natur och de formas i samspelet med andra människor och situationer under de tidiga uppväxtåren. MEN föreställningarna är oftast falska och det går att ändra på dem!

Jag har drömmar och mål – många- men nomaden inom mig struntar i resultat och svar och vill bara vara på upptäcktsresa och dra vidare när han blir uttråkad, krigaren inom mig slår sig för pannan för att ingen fattar hur bra hans strategier är och inget  flankstöd får han heller alltmedan bosättaren hela tiden ska förhandla och peka på alla fördelar med att stanna hemma där det är tryggt och lugnt.  Det är som att ha tre krafter inom sig som aldrig kan komma överens om en bra och gemensam strategi! Alla håller på sitt!

De två frågorna som ledde mig till en viktig insikt lyder:

Vilka är de saker jag skulle kunna göra NU för att komma närmare mina mål och drömmar?

Vilka är de saker jag gör NU som inte är i linje med mina drömmar och mål?

Jag måste definitivt ha ett snack med nomaden och få honom att fatta att bara för att man når ända fram betyder det inte att han måste sitta och dricka kaffe med bosättaren resten av livet och eller lyssna på krigaren mala på om sina strategiplaner. Min nomad borde inse att han kommer att ha nytta och glädje av de två andra och ta till sig av deras visdom och kunskap i matsäcken när han ska ut på nya äventyr.  Så länge vi andas och hjärtat slår så fortsätter äventyret! Herregud, det finns ju hur mycket som helst att upptäcka…okej, nu var vi där igen…

Världen vi lever i nu är i gungning – eller är det snarare vår världsbild som är i gungning? Det är en viss skillnad på världen och vår världsbild. Om det är så att det som pågår inom oss manifesteras i den fysiska världen i form av projicering ( det jag ser på filmduken är bara en reflektion av filmen som snurrar på inne i projektorn ) är det tydligt att mänskligheten befinner sig i ett krig på många fronter. Den nuvarande världsbilden är sannerligen inte den vackraste även om många gör allt för att visa att det finns en annan värld, en bättre värld, en sannare värld. När ett paradigmskifte sker där gamla värderingar och trosuppfattningar utmanas av nya idéer och antaganden uppstår en spänning som visar sig i konflikter, motsättningar och fundamentalistiska strömningar.

Våra ekonomiska ledare och politiker sänder dagligen ut budskap med hjälp av den tredje stadsmakten – media – om krig, hot om ekonomisk kollaps, miljöförstöring, fattigdom, hopplöshet och det påverkar oss på ett förödande sätt.  Vi blir handlingsförlamade och vågar vi ändå tror vi på en bättre framtid finns det alltid dom som hånskrattar åt oss. Underhållningsindustrin ser till att vi hålls tjudrade vid TV-apparater, surfplattor och mobiltelefoner och orgier i mat, sex och våld invaderar våra sinnen. Giftet sprider sig i våra hjärnor, våra hjärtan slår allt snabbare och ångesten kramar om allt hårdare. Domedagsprofeterna dyker upp som svampar efter regn och vi söker förtvivlat efter den tid som har flytt i hopp om räddning.  Febrilt söker vi efter livbojar i allt som känns bekant, tryggt och som stämmer överens med vår egen världsbild. Kroppens larmsystem är konstant påslaget och det leder till hjärnstress och utmattning som i sin tur leder till oförmåga att tänka klart.

Vad kan vi då göra för att härda ut under dessa sammandragningar som världen nu har? Hur kan vi hjälpa oss själva och jorden för att utdrivningsskedet ska gå så smidigt som möjligt och en ny värld kan se ljuset? Att föda och födas gör ont! Kan det vara så att vi människor har passerat denna födslokanal mer än bara en gång? Tänk om det är så att vi har levt många liv och att varje liv med dess erfarenheter har präglat in sår i själen som vi nu lever ut och också har levt ut i tidigare liv? Kan det vara så att för att läka oss själva och jorden som är vår Mamma så behöver vi göra en resa in i oss själva för att förstå varför vi gör som vi gör och för att hitta hem till oss själva och till varandra igen?

Denna något långa inledning inspirerades av  en bok jag beställde före jul och som jag nu har läst för andra gången. Marina Andersson har många roller varav några är; regressionspedagog, NLP-Master, hälsocoach och nu författare ( m.a.o. en av de många som vet att det finns en bättre värld och jobbar för det! ) Hösten 2014 gav hon ut en bok med titeln Världsfredens hemligheter – Ur regressionspedagogens perspektiv inför kärlekens tidsålder ( 2014, Forsbergs Tryckeri ).

Boken är en handledning i hur vi kan hela oss själva och jorden. Bokens titel vittnar om ett stort allvar och ett enormt mod, enligt mig. Här har vi en kvinna, även hon från Jakobstad ( jag skrev om en annan jakobstadsbo och hennes bok i min senaste blogg  ) vars tankar sträcker sig långt utanför de förhärskande eller åtminstone mest framhållna ideologiska och religiösa föreställningarna på den österbottniska slätten. Här snackar vi reinkarnation och den teorin går sannerligen stick i stäv med en del kristna uppfattningar – jag säger en del för det finns undersökningar som pekar på att reinkarnationsteorin eller någon sorts tro på att livet fortsätter även efter detta godtas av långt fler kristna än vi kanske tror och procenten ökar när det kommer till folk i allmänhet. Detta ska ses i ljuset av den nyandlighet som är ett fenomen i växande och även kristna påverkas av den vilket ju visar på en sorts flexibilitet och lyhördhet för de nya strömningarna i tiden och i människan.  Marinas egna erfarenheter går ända tillbaka till kyrkomötet i Nicea ca 300 e.Kr som var det första konciliet då man skapade en gemensam troslära för hela kristenheten. Det var också på detta möte man bestämde sig för att det som inte stämde överens med kyrkomötets beslut om vad som var kristendom skulle ses som kätteri och den som kan sin historia vet vilka fasansfulla konsekvenser det hade och fortfarande har för människor med annorlunda världsbild.

Marinas egna upplevelser av tidigare liv har gett henne insikter om sig själv, om hennes vandring genom tiden och att hon nu jobbar som bl.a. regressionspedagog är i ljuset av hennes berättelse är absolut ingen överraskning. Ett av bokens många budskap är hur nödvändigt det är att vi blir inifrån styrda istället för utifrån styrda. Att vi måste hela oss själva för att kunna hela jorden och då måste vi våga möta våra rädslor och själssmärtor som har rötter långt tillbaka i tiden.

Kapitlet om chakran kastar ljus över ett nytt chakra som sällan nämns; det åttonde chakrat, ”Den Nya Tidens chakra” eller thymus chakrat som är beläget mellan hjärtchakrat och halschakrat. Färgen är turkos, grön och rosa och stimuleras av musik. Detta ”Nya Tidens” chakra styr immunsystemet. Varför tycker jag att den här informationen känns så relevant när jag ser hur dåligt många mår både psysiskt och fysiskt? Hur är det med vårt immunförsvar och är det inte så att våra ”batterier” börjar ta slut?

Marina efterlyser en större samarbete mellan den traditionella sjukvården och den mera esoteriska friskvården för det ena utesluter inte det andra. Vi måste börja tala mera om friskvård och fästa mera uppmärksamhet på vilka faktorer som gör och håller oss friska. Jag tycker att tendensen fortfarande är ett enögt fokus på det sjuka men jag ser också att det kommer friska motkrafter!

Jag blir så lycklig när jag läser om hennes tankar om nutidens och framtidens barn! Hon anser att vi vuxna måste lära oss att se dessa barn som de är – inte som vi vill att de ska vara. Många barn idag har en högt utvecklad själsintelligens och ett universellt medvetande som vi bör ta på största allvar. Vi måste våga möta dessa stora och antagligen gamla själar, spegla vår egen storhet i deras ögon och inse att de är våra vägledare!

Marinas sätt att skriva är lite introvert, eftertänksamt och stillsamt. När jag läste den för andra gången anade jag dimensioner jag ännu inte kan formulera med ord för språket har sina begränsningar. Jag känner en oerhörd sorg men samtidigt en innerlig värme, kärlek och ett hopp strömma ut från texten och jag tänker vilken förunderlig varelse denna kvinna är! Jag tänkte samma sak då jag träffade henne första gången för några år sedan och sommaren 2014 träffade jag henne igen och hon berättade då om boken som hon skulle skriva. Nu är den manifesterad i fysisk form och trots eftertänksamheten, det introverta och det stillsamma så andas boken STORHET!

Förresten, bönen Fader Vår är inte komplett! Det finns en vers till som gömdes undan  ( med ett otal andra skrifter ) eftersom den inte stämde överens med kyrkomötets hopsnickrade syn på kristenheten. Hur skulle den kristna historien sett om den hade fått vara med? Ingen vet. Hur går den versen? Den finns att läsa i Världsfredens Hemligheter – Ur regressionsterapeutens perspektiv inför kärlekens tidsålder.

Boken kan beställas direkt av Marina på anderssonmarina@yahoo.com. Gör dig själv en tjänst, läs den, våga utmana din världsbild, lyssna och hör…det finns något mellan raderna som intellektet inte kan höra men det betyder inte att det inte finns där. Tro mig, det finns!

Deepak Chopra, Christina Doctare, Janesh Vaidya är bara några av de just nu mera kända profilerna inom hälsa och medicin som har skrivit böcker om Ayurveda – den mångtusenåriga hälsofilosofin från Indien. Ayurveda betyder kunskapen om livet ( ayur: kunskap, veda:liv ). Denna österländska hälsofilosofi är holisitisk eller m.a.o. utgår från ett helhetstänkande där kropp, själ och ande bör vara i harmoni för optimal hälsa. Det västerländska tänkandet om hälsa har under lång tid delat upp människan i två delar – kropp och psyke – och alltför länge har dessa delar behandlats skilt för sig men nu närmar sig öst och väst varandra och väst är helt klart redo för ett nytt sätt att se på människan – det stigande intresset för alternativa vårdbehandlingar är ju ett tydligt bevis.

Även i Österbotten, närmare bestämt i Jakobstad, finns det stor kunskap om Ayurveda och Britt-Marie Löw, kvinnan bakom FriskvårdsAkademin Lotus Energy, författare, kursdragare och konstnär gav ut boken Förbättra din hälsa med Ayurveda ( 2013, utgivare: Lotus Energy ). När jag fick boken i postlådan undrade jag vad hon hade att bidra med som inte redan var skrivet i ämnet och hon svarade på den frågan redan på första sidan. Faktum är att de böcker jag har läst och den information jag har tagit till mig på internet i ämnet har varit mastiga och fullproppade med fakta och tips att det nästan har känts överväldigande att ta till mig allt det goda jag göra för att må bra. Risken för mental förstoppning har varit överhängande. Man ska komma ihåg att när det handlar om att ändra på vanor i allmänhet och hälsovanor i synnerhet uppstår ett stort motstånd – vi är trygghetsnarkomaner och även om det som känns tryggt är ohälsosamt så släpper vi ogärna taget om det. Den här boken kan ses som en introduktion till Ayurveda och vad man på ett odramatiskt och enkelt sätt kan göra för att uppnå en bättre balans i livet med hjälp av mat och egenvård.

Britt-Marie Löw lotsar läsaren genom de grundläggande byggstenarna inom Ayurveda och jag citerar: ”Kunskapen i Aurveda baserar sig på teorin om de 5 elementen och precis som universum är kroppen uppbyggd av de 5 elementen Rymd – Eter – Luft – Vatten – Jord. Dessa 5 element har överatts till 3 metaboliska system som inom ayurveda kallas för Doshor; inom Ayurveda pratar man om Vata, Pitta och Kapha”.

Doshorna  eller kroppstyperna talar om vad som är bra, mindre bra och inte alls bra att äta, vilken väderlek som är gynnsam, hudens och hårets beskaffenhet, matsmältning, känslolivet, temperament…ja, som jag nämnde tidigare – holisitiskt tänkande.

De indiska orden och terminologin kan för den icke språkkunniga vara en utmaning men Britt-Marie har lyckats med att inte hamra in alltför många obekanta ord vilket gör att innehållet känns lätt att ta till sig.

En central del i boken är kapitlet om Chakrasystemet där jag fick veta att dessa kroppens energihjul som är 7 st snurrar åt två håll; det yttre hjulet snurrar medsols och det inre motsols. Det var ny information för mig. Citat: ”Varje hjul är kopplat till en endokrin körtel och varje chakra är förbundet med alla andra chakran i den eteriska kroppen”.  Våra inre organ ingår i den grövre anatomin, det är vi alla förmodligen överens om men hur många tänker på att chakrorna faktiskt kan ses som eteriska organ i den förfinade eller subtila anatomin? Det betyder i så fall att om ett chakra är i obalans p.g.a. en obalans i kroppen eller i psyket/känslolivet så påverkas de andra chakrorna som i sin tur påverkar balansen i de delar av kroppen de är kopplade till! Man kan se på chakrorna som en spegling av hur vi mår fysiskt, psykiskt och andligt och det finns många varianter på hur man kan balansera chakrorna men jag tvivlar på att det har någon långvarig effekt om man inte samtidigt lägger om sina levnadsvanor och inte minst sitt förhållningssätt till livet. Den som är inkommen i västerländska varianter av österländskt influerade vårdmetoder och inte minst tänkande har kanske lagt märke till det särskilda intresset för ”det tredje ögat” eller pannchakrat. Det är spännande att tänka att man kan ”se” det som är bortom den fysiska sfären men man glömmer bort att om man inte är grundad och harmonisk i sin fysiska tillvaro ( de tre första chakrorna i balans ) är det mera till skada än nytta och inte minst meningslöst. Det handlar då snarare om att eftersträva häftiga upplevelser istället för att uppnå fysisk och psykisk balans och ett liv i harmoni med allt levande. Vi lever ju i ett samhälle som bejakar kickar av allehanda slag så det kanske inte så långsökt att tänka att för en del är syftet inget annat än att få en kick. Det sägs också att det västerländska samhället eller kanske alla samhällen på jorden har under en lång, lång tid styrts av den vänstra hjärnhalvan – den mentala, maskulina eller m.a.o. intellektet och att det är tid för den feminina energin att stiga fram på scenen. Ett intellekt är kallt och utan empati om det inte kommunicerar med hjärtat och jorden. De tre första chakrorna representerar det fysiska, hjärtcharkrat representerar bl.a. kärlek och medkänsla och de tre översta chakrorna representerar det andliga och intellektet. Hjärtchakrat är porten mellan den undre och den övre sfären och hjärtchakrat är ofta det svåraste att öppna upp. Många av oss är rädda, misstänksamma, benägna att skuldbelägga och har svårt att förlåta. Se bara hur det ser ut i världen just nu! Balans är det vi pratar om här men vi kan inte kräva av andra det vi själva inte kan leva upp till. Nåväl, det här mitt eget lilla tankeskutt som boken väckte så tillbaka till den och till den del som väckte min lust att ställa mig vid spisen men först måste jag göra en inköpslista på ingredienser som faktiskt går att få tag på numera i våra butiker; Måltisplanering och recept.

Herregud, Britt-Marie! Det är en fröjd att läsa detta avsnitt om mat för respektive dosha i syfte att upprätthålla en god balans fysiskt och psykiskt. Jag kan riktigt känna glädjen du måste ha förmedlat här för jag blev i alla fall glad! Det är en ren och skär kärleksförklaring till MAT när den är som bäst. Vi kan inte leva utan mat, vatten och luft och vi borde visa större respekt än jag upplever att vi gör. Dagens melodi är att maten ska fixas snabbt så att vi kan göra annat. Maten ska vara billig för vi vill sätta pengar på annat. Jag vet, jag generaliserar men jag behöver bara betrakta det som finns på butikshyllorna i supermarketarna och budskapet om snabbt, enkelt och billigt går inte att missa. Läsaren får också föra en dagbok över sina rutiner och känslor under dagen för att bli mera medveten om vad som höjer och vad som sänker välbefinnandet. Dagboken kan verkligen hjälpa läsaren att bli mera lyhörd för kroppens signaler och förhoppningsvis vinnlägga sig om att följa dem.

Jag har tidigare testat en del maträtter anpassat för min kroppstyp som är pitta och jag har lagat mina egna kryddblandningar. Jag säger bara detta, det är en helt annan känsla att laga mat enligt ayurveda och kroppen svarar JA! Den maträtt jag härnäst bara måste tillaga är Kitcharigrytan för gudar och gudinnor – jag kan riktigt känna hur mina livshjul vibrerar av förväntan! Receptet finns att hämta i denna bok som efter att jag har läst den efterlämnar en känsla av glädje, enkelhet och kärlek.

Boken kan beställas på Lotus Energy och på Adlibris. Layouten är gjord av Kaj Lindh Media och boken är tryckt av Oy Fram Ab i Vasa. Det framkommer inte vem som står för de vackra bilderna men jag utgår ifrån att konstnären är Britt-Marie själv. Vill man veta mera om Britt-Marie och vad hon gör är det bara att kolla hennes kreativa hemsida.

Som jag nämnde i mitt senaste inlägg vill jag idag berätta lite om en kvinna som hade ett mycket stort inflytande på kyrkofadern Augustinus och hans ”Bekännelser” som han skrev omkring år 397. Jag erkänner att jag inte har läst ”Bekännelser” fast jag har med jämna mellanrum tänkt att jag borde det. Varför? Tja, för att jag är intresserad av andlighet i största allmänhet och av stora tänkare i synnerhet. Augustinus har ju satt djupa spår i kristendomen och hans tankar om Gud, synd och sånt finns inflikade i kyrkliga texter så för min del hör det till någon sorts allmänbildning att åtminstone känna till något om denne man. Just nu känner jag dock ingen större längtan till att dyka ner i hans tankevärld ( jag misstänker dock att jag skulle finna mig väl till rätta där ) och det är tack vare en mycket intelligent kvinna som stod honom mycket nära. Men ”Confessiones” är fortfarande på min läslista.

Jag vandrade mellan bokhyllorna på biblioteket en eftermiddag efer jobbet på jakt efter något som kunde ge mig lite tuggmotstånd. Jag frågade efter någonting av Augustinus eller Marcus Aurelius ( filosofiskt värre! ) men fick inte napp. Men sällsamma äro ödets vägar! Jag ser en bokrygg med titeln Vita Brevis. Det visade sig vara en samling handskrifter skrivna av Floria Aemilia till sin käre Aurelius som var Augustinus andra namn. Författaren Jostein Gaarder var på en bokmässa 1995 i Buenos Aires och besökte en dag ett antikvariat där han hittade dem i en röd kartong med påskriften ”Codex Floriae”. Han betalade en ansenlig summa för dem och satte igång med att översätta de latinska handskrifterna till norska. Det antas nu att ”Codex Floriae” har nedtecknats i slutet på 1500-talet i Argentina. Detta brev tros vara skrivna av den kvinna som i många år levde tillsammans med Augustinus och som påverkade honom mer än vi kanske förstår. Det lär inte finnas vattentäta bevis för att brevet är skrivet på 300-talet av hans konkubin men Jostein Gaarder kan inte hitta bevis på att det inte är det och han är ganska övertygad om att brevet sändes till biskopen av Hippo Regius. Resultatet blev en bok som anses vara en roman med verklighetsbakgrund.

Floria visade sig vara en mycket intelligent kvinna och hon insåg att om hon skulle kunna bjuda sin käre Aurelius ett värdigt motstånd i det hon hade att säga honom så var hon tvungen att läsa allt han hade skrivit, filosoferna och de religiösa tänkarna han refererade till. Hon läste de stora diktarna och de fyra evangelierna. Augustinus påverkades mycket av manikéerna och platonikerna och Floria påpekade att hans förakt för sinnevärlden snarare kom från dem än från nasaréen själv. Hon var ett barn av sin tid där bl.a. gudinnan Venus fortfarande spelade en viktig roll för många kvinnor och män – 300-talet var en brytningstid på många sätt och kristendomen var fortfarande en ny religion som fick slåss om utrymme med de gamla romerska och grekiska gudarna och kristendomen spred sig mycket snabbt. I brevet refererar hon till några avsnitt av ”Bekännelser” och hennes oro för framtidens män och kvinnor under kyrkans inflytande kan skönjas redan tidigt i brevet: Jag fick alltså låna dina bekännelser av prästen här i Kartago, och du får förlåta att jag har skrivit av några avsnitt som jag vill kommentera närmare. Jag hoppas att du har tålamod att läsa mina utläggningar med öppet sinne. Eller mina bekännelser, om du så vill. Jag betraktar nämligen det här brevet som någonting mer än en personlig hälsning från mig till dig, det är också ett brev till biskopen av Hippo Regius. Åren har gått och mycket har förändrats sedan vi två omfamnade varandra. Därför är detta brev kanske lika mycket ett brev till hela den kristna kyrkan, eftersom du numera är en man med stort inflytande”.

Floria blev förvisad till Nordafrika, närmare bestämt till Kartago i Tunisien, efter att Augustinus bestämde sig för att den köttsliga lusten var synd och att den stod i vägen för hans själs frälsning. Det är i Kartago hon skriver brevet. De fick en son som Augustinus bestämde skulle heta Adeodatus vilket betyder ”Han som är given av Gud”. Dessvärre dog Adeodatus när han var 15 år men det framkommer inte hur han dog och Floria ser ingen större sorg hos Augustinus över sonens död: ”Och du hade ingen annan del i pojken förutom din synd, skriver du. Du borde skämmas, Aurelius, du som gav honom namnet Adeodatus! Du tror väl inte att Herren ryckte bort pojken för att hjälpa dig i din strävan att bli präst och biskop? Måtte han se i nåd till dina villfarelser!”

Floria och Augustinus verkade ha varit hett förälskade i varandra och hon beskriver deras heta kärleksstunder och hon skräder inte orden när hon anklagar honom för svek och hyckleri: ”Minns du ännu hur du brukade smeka mig över hela kroppen och liksom få alla knoppar att stå spända innan de öppnade sig? Som om du njöt av att plocka mig! Som om du lät dig berusas av mina dofter! Som om du närde dig av mina safter! Sedan gick du och sålde mig för din egen själs frälsning. Ett sådant svek, Aurelius, en sådan illgärning! Nej, jag tror inte på en Gud som kräver människooffer. Jag tror inte på en Gud som ödelägger en kvinnas liv för att frälsa mannens själ”

Augustinus’ mamma, Monnica, verkade ha ett mycket starkt inflytande på honom och Floria anade att hon utgjorde ett hot mot Monnicas planer för sin son. Floria ansågs inte fin nog för sonen och hon hade också höga ambitioner både när det gällde henne själv och sonen. Mamma Monnicas sikte låg på en hög position inom kyrkan för sin son. Dessutom verkade hon vara svartsjuk på Floria som tyckte att relationen mellan mor och son inte var riktigt sund. Hon hänvisar till Oidipus och frågar Augustinus som förtvivlat försöker göra sig fri från sinnenas begär varför han inte gör som Oidipus – sticker ut ögonen för att slippa se.

Florias oro för hur det ska gå för kvinnorna i den nya religionen väcktes av den misshandel hon utsattes för under ca ett år innan skilsmässan var ett faktum. Augustinus slog henne sönder och samman många gånger efter att de hade älskat: ”Hur kan vi någonsin glömma den vintern, Aurelius? Vi var åter på fest hos Venus och vi lekte som vi ville i hennes famn. Sa du inte den gången att du kände dig som ett visset träd som åter hade rest sig, eftersom det plötsligt hade kommit regn efter en lång torrsommar? Nu ska jag fatta mig kort, och det är inte bara för att skona dig. En eftermiddag, när vi åter hade delat Venus gåvor med varandra, vände du dig emot mig i plötsligt raseri. Sedan slog du mig. Minns du att du slog mig? Du, Aurelius, du som en gång varit en aktad lärare i retorik, du slog mig nästan sönder och samman bara för att du hade låtit dig frestas av min ömhet. Det var alltså jag som fick skulden för din åtrå. Jag har redan citerat Horatius men jag gör det omigen: ”När den dumme undviker ett fel, slår han om till dess motsats”. Du slog och skrek, biskop, eftersom jag åter hade blivit ett hot mot din själs frälsning.” Jag kan ju inte citera allt men modern Monnicas död hade gjort något med Augustinus. Han förändrades och blev kallare och hårdare i sinnet. Floria kände stor sorg och besvikelse och liknar sig vid det blodiga offerlammet som var nödvändigt för att himlens portar skulle öppnas. Hon kände att en ny tid hade börjat: ”Jag är rädd, Aurelius. Jag är rädd för vad kyrkans män en dag kommer att göra med kvinnor som jag. Inte bara för att vi är kvinnor – och som Gud har skapat till att vara kvinnor. Utan för att vi frestar er män – som Gud har skapat till att vara män. Du anser att Gud älskar eunucker och snöpingar mycket mer än män som också älskar kvinnor. Då bör du vara försiktig med att prisa Guds skaparverk, eftersom Gud inte har skapat mannen för att han ska snöpa sig. Jag kan inte glömma det som hände i Rom, och jag tänker nu inte på mig själv. För det var egentligen inte mig du gav dig på den gången. Det var Eva, nådige biskop, kvinnan. Och den som handlar orätt mot en, hotar många. Jag ryser av rädsla för att det ska komma en dag då kvinnor som jag dräps av den heliga kyrkans män. Och varför kommer dessa kvinnor att dräpas, nådige biskop? Jo, för att de påminner er om att ni har förnekat er egen själ och era egna möjligheter. Och för vems skull? Jo, för en Gud, säger ni, för honom som har skapat himlen ovanför er och också den jord där det veterligen finns kvinnor som sätter er till världen. Men Gud må förlåta er –  om han finns. Men en dag kommer ni kanske att dömas för att ni har vänt ryggen åt livets glädjeämnen. Ni förnekar kärleken mellan man och kvinna. Det kanske kan förlåtas er. Men inte att ni gör det i Guds namn”.

Denna livsbejakande kvinna, Floria, sörjde över att hennes tvillingsjäl Aurelius – också han en gång livsbejakande – hade förlorats till den nya gudinnan ”Kyskheten” och satt nu djupt inne i den mörka labyrinten bland teologerna och platonikerna. Man får inte veta så mycket om hans mor Monnica men det är inte långsökt att tro, på basen av Florias tankar, att hennes inflytande på Augustinus spelade en större roll än vi anar och att det i sin tur har satt spår i den kristna tron. ”Handen som gungar vaggan är handen som styr världen” som den amerikanske poeten William Ross Wallace skrev.

”Livet är så kort, Aurelius. Vi får hoppas på ett liv efter detta. Men vi får inte behandla varandra illa medan vi söker uppnå en existens vi inte vet någonting om”.

Kära Floria, om du bara visste hur rätt du hade! Så många kvinnor och män som har offrats på Kyskhetens altare. Venus står handfallen inför det gift som har smugit sig in i hennes gåvor och förstår inte vad som är så fel med att glädjas med henne. Du kunde inte förstå varför människan inte skulle njuta av mat och kärlek som bjöds av Gud. Du kunde inte förstå varför människan skulle släcka sina sinnen som hon hade fått av Gud. Det kan inte jag heller förstå. Floria, jag är glad över att du inte behöver uppleva vad förnekelser har lett till. Jag är glad över att du inte behöver se hur Venus smutskastas och förnedras varje dag överallt på denna jord. Men jag är så glad över att jag fick lära känna dig lite grann och att du stod på dig och inte lät dig döpas. För dig fanns det inte en vettig anledning att göra det. Du var redan döpt för du kände att du redan levde med honom, för var det inte han som hade skapat dig?

Fridens liljor!

Kan man lösa de problem människan har skapat på detta jordklot utan att umgås med de stora frågorna om vilka vi är, vad våra syften är och vad allt levande i grund och botten består av och kommer ifrån? En del av mänskligheten är dagligen uppkopplad på internet vilket betyder att vi har lärt oss att använda någon lag inom energin som vi inte kunde för några årtionden tillbaka. För över hundra år sedan lärde man sig använda en annan lag om energin som ledde till att vi fick elektriskt ljus i våra hem. Men vad och var är energins källa? Big bang? Why not? Men det fanns ju något före big bang också, kan man tänka. Atomerna gömmer kanske svaret? Finns det gemensamma nämnare mellan atma ( den individuella själen, det djupaste inre i allt levande och som är oförstörbart enligt indisk tro ), atom, Adam? Det är alltid lika roligt att leka med ord och meningar men svaret är likafullt lika gäckande. Kan det vara så som berättelsen om gudarna på Olympen förtäljer att de gömde sanningen om livet i människans hjärta för att det var det sista stället de skulle leta på? Att det spelar ingen roll hur mycket vi än försöker hitta svaren i rymden, haven, på bergen så hittar vi inte dem inte någonannanstans än i våra hjärtan? Hur skulle det se ut om vi började formulera frågorna annorlunda? Det finns inget problem som inte har en lösning. Skapar jag ett problem – ett teoretiskt eller ett praktiskt – så har jag också svaret. Man kan bli tokig med mindre av att umgås med dylika frågor med de är icke desto mindre intressanta och de är i allra högsta grad nödvändiga! Kan jag lösa ett problem med samma tänk som jag hade när jag skapade problemet? Nej, säger Einstein. Han sa också att om han bara hade en timme på sig att lösa ett problem på liv och död – jag antar att det gällde hans egen död men jag är inte säker –  så skulle han använda 55 minuter av den timmen till att formulera rätt fråga och inom 5 minuter skulle han ha svaret på frågan. Vi borde ta efter hans exempel.

Så här långt hade jag hunnit skriva under tiden jag besökte Bodil och Björn i Uppgränna ( en bit utanför Gränna ) sista helgen i september. Mer om deras mycket spännande bygge skriver jag om längre fram. Några dagar innan jag for till Sverige lånade jag två böcker av den mycket kunniga och intressanta norske författaren Jostein Gaarder (  han som skrev  ”Sophies Värld” ) men jag började inte läsa förrän när jag kom hem. Jag hade inte tänkt låna just de böckerna men då jag inte hittade det jag letade efter fick det bli något på måfå och det blev Jostein . Mina ovanstående tankar som uppstod i diskussionerna med Bodil och Björn kopplades direkt till boken ”Maya”.

Den norske evolutionsbiologen Frank reser till den lilla fidjiön Taveuri i ett uppdrag och grubblar bl.a. på sitt ursprung – våra äldsta förfäder är kvastfeningarna från devontiden och vi snackar ca 350-390 miljoner år bakåt i tiden! Bara tanken på att våra celler bär på gener från jura och krita är hisnande! Hans ångest över att en dag vara död och att världen – och alla andra världar! – bara fortsätter utan honom öppnar upp till en hisnande resa till dinosaurier, Big Bang och Gaiadyrkaren Lauras tal om maya-teorin. Maya är – förutom ett folk i Sydamerika och ett dataprogram för 3D-grafik – ett begrepp hos indierna sedan tusentals år tillbaka och är ett annat ord för bländverk. Vi tror att den yttre, synliga eller materiella världen är den verkliga världen. Vi tror att vi är separata från varandra och allt annat på denna jord och i universum. Men den vise vet att brahman eller världssjälen är den verkliga världen och att allt är ett. Det är egentligen en sinnessjuk tanke att tro att vi är åtskilda eftersom allt är uppbyggt av samma byggstenar. Maya är den drömlika illusionen vi går omkring i och vi tror ju också att det är sant det som händer i våra drömmar under tiden vi sover – tills vi vaknar då vi inser att det var en dröm. Allting sker parallellt, samtidigt och överallt men vår förmåga att omfatta det är mycket begränsad. ”

Men Maya dyker också upp i en annan skepnad i berättelsen och spänningen stiger. Frank har en ovälkommen gäst – en geckoödla – i sin bungalow som sitter på ginflaskan som står på bordet. Frank är rädd att geckoödlan ska hoppa så att flaskan faller i golvet och att innehållet ska rinna ut mellan golvplankorna. Frank tar några centiliter varje kväll för att dämpa sin ångest och för att kunna sova. Gordon – som Frank döper honom till eftersom det är en Gordon’s Gin den sitter på – berättar för honom att det finns bara en verklighet, att Gordon är Frank och Frank är Gordon. Bara dialogen mellan geckoödlan och den tvåbenta ättlingen till kvastfeningarna är en lustfylld upplevelse. Frank misstänker en komplott mot honom när Gordon med sitt ödleöga ser på Franks mera rödsprängda blick och säger; ”Vi bär och blir burna av en själ vi inte känner. När gåtan ställer sig på två ben utan att lösas, är det vår tur. När drömbilderna nyper sig själva i armen utan att vakna, är det vi. För vi är gåtan som ingen gissar. Vi är sagan som är inspärrad i sin egen bild. Vi är det som går och går utan att komma till klarhet”. Han har nämligen hört samma sak citeras av ett mycket märkligt par som också är på besök på ön. Boken är sprängfylld med poetiska och naturfilosofiska livsbetraktelser och  Frank tvingas ifrågasätta sina egna teorier och värderingar. Han måste också möta sorgen över sin dotter som dog alltför tidigt. För att inte tala om det märkliga manifest i form av en kortlek som verkar ha vandrat fram och tillbaka i tiden med hjälp av en dvärg! Logiken är alltför fattig på ambivalens. Därför är den inte särskilt bra lämpad för konfliktlösning, eller för processer överhuvudtaget. Den är stendöd, Vera” skriver Frank i ett brev senare i boken efter alla de märkliga och knasiga möten han har varit delaktig i.

Tillbaka till Bodil och Björn i Uppgränna. Deras vision om ett hållbart kretslopp är nu på god väg att manifesteras i                       Uppgrenna Naturhus

och nästa sommar är det tänkt att det ska invigas. Det är en dröm som särskilt Bodil har burit på i många år och nu har grunden lagts och i skrivande stund antar jag att stommen till huset är på väg att resas. Bodil har inspirerats av Bengt Warnes ”Naturhus” och Uppgrenna Naturhus är en vidareutveckling av Warnes filosofi. Anders och Rosemary Solvarm och deras företag Ecorelief ( Anders själv är där hos Bodil och Björn och bygger själva kretsloppshuset som ska stå för all avloppsrening ) är också inspirerade av Warnes filosofi om ett liv i harmoni med naturen. Uppgrenna Naturhus blir en plats, en oas som kan bjuda på allt från citronlund till tropisk del till konferensutrymmen och kanske den viktigaste delen är möjligheten för människor att kunna återhämta sig med grön terapi, ljusterapi och mycket musik ( både Bodil och Björn är mycket musikaliska och varje gång jag har varit hos dem vaknar jag ofta till sång och gitarr som strömmar ut från köket ). Husets tak kommer att vara av glas så det blir en växthusmiljö och redan nu kan jag känna dofterna av växterna som antagligen kommer att växa så det knakar. Jag kommer att tänka på filmen Resan till Melonia och jag kan tänka mig att växtelixiret i huset blir en kombination av musik, kärlek och solen som öser sitt ljus över Vättern. Huruvida detta hus och allt annat jag ser är ett bländverk – maya – eller inte må vara osagt men åtminstone känner jag en Maya som i allra högsta grad är sann och verklig. Och vem vet vilka hemligheter hon bär på? Hon är förmodligen lika klok och insiktsfull som geckoödlan Gordon.  Jag tror det i alla fall.

På vägen hem tog jag en avstickare till Omberg i Vadstena och jag blev nästan bergtagen! Vilken natur! Vilken energi! Omberg har varit föremål för många författare och konstnärer och ekoparken är något jag verkligen rekommenderar dig att besöka. Jag siktar på att kunna spendera några veckor i Ellen Keys bostad för att skriva och vandra någon gång i framtiden. Jag sår det fröet nu när jag skriver detta. Jag är ju inte Dream Builder Coach för intet!

Sen körde jag vidare över Östgötaslätten till Björnlunda där min käre far håller till och jag fick se gamla Björnlunda och hembygdsgården. Södermanland är ett vackert landskap och mitt svenska hjärta klappade lite extra när jag såg alla backarna med enar och vackra små hus. Men blir mera patriotisk när man är utanför sitt hemland, som Dr. Riyadh al-Baldawi sa. Har du inte käkat lunch på Öster Malma så har du missat något. Jag som är vegetarian var tveksam om det skulle finnas något för mig men jag åt den mest utsökta soppa på svartrot och salladsskålarna svämmade över av allt man kunde önska sig.

Jag hann hem och sova en natt bara för att igen sätta mig i bilen och på nytt styra kosan söderut till Kristinestad för en tvådagars fortbildning om Individens psykosociala utveckling under migrations- och anpassningssprocess av och med Dr. Riyadh al-Baldawi. Han föreläste bl.a. om de olika faserna en människa på flykt måste gå igenom: hemlandsfasen, transferfasen och mottagarlandsfasen. Jag kan tala om att det är sannerligen inte bara den yttre resan som sätter spår – den inre resan är mycket mera komplicerad. Jag inser nu ännu mera hur lite vi vet om varandra och hur lite vi vet om bakgrunden varför människor gör som de gör.  Just därför borde vi tänka en gång extra innan vi luftar våra fördomar om andra och ta reda på mera fakta istället för att gå efter lösa antaganden och slappa föreställningar.

Det som jag fastnade vid speciellt var hans upplysning om vad integration egentligen betyder och hur fel vi använder begreppet – inte minst bland politiker och i media. De borde verkligen sätta sig ner och låta Dr. Riyadh al-Baldawi pränta in i dem ett och annat vad gäller människor som av en eller annan orsak väljer eller tvingas att lämna sina länder. Integration = möte mellan två olika kulturer och som ger uppgov till en tredje ( ny ) kultur. Nu talar vi om att invandrare ska integreras men i själva verket menar vi att de ska anpassa sig efter vår kultur eller t.o.m. assimileras vilket betyder en fullständig anpassning till majoritetens kultur och underförstått utplåna den egna kulturen. Nu sker integration obereonde vi är medvetna om det eller inte för vi tar till oss av varandras seder och bruk i mindre eller större utsträckning över tid. Jag tycker ändå att vi är lite väl slarviga med hur vi använder begreppen och jag fick se mig själv i spegeln och begrunda min egen okunskap och mina fördomar – sånt är bara nyttigt.

Den långa visan ”Vi sålde våra hemman” berättar om de umbäranden nordborna fick utstå när de emigrerade till Kanada. Det är inte annorlunda för dem som idag kommer till vårt land. Folk säljer sina hemman varje dag för att söka sig ett bättre liv någon annanstans eller så tvingas de fly hals över huvud. Vilket motiv det än må ligga bakom är det alltid smärtsamt att lämna sitt land, sina vänner och sitt hus. Nu som då. En del klarar sig bra i sitt nya land medan andra aldrig återhämtar sig. Vi har alla en historia, vi längtar alla till att ha ett bra liv och vi borde inte vara så småsinta att vi inte kan unna varandra ett gott liv. Finns det hjärterum finns det stjärterum.

Det blev långt om den gångna veckan men det kan inte hjälpas. Och nu kan jag knappt hålla mig till nästa blogg då jag ska berätta om den andra boken av Jostein Gaarder som jag fick i min hand istället för den jag frågade efter. Det är bara för komiskt och jag fick verkligen svar på varför jag inte ska slösa tid och energi på ”bekännelser”. Svaret fick jag av en mycket klok kvinna som vägrade döpa sig. Väl mött nästa söndag!

”Människan är kanske det enda levande väsen i hela universum som har ett universellt medvetande. Då är det inte bara ett globalt ansvar att bevara miljön på den här planeten. Det är ett kosmiskt ansvar. En gång kanske mörkret sänker sig igen. Och Guds ande svävar inte längre över vattnet” ( ur Maya ).

Om Shanti

Ibland tvingas man ifrågasätta det man håller på med och det är bara hälsosamt. Efter att jag läste detta gick jag några dagar och funderade på min roll som psykiatrisk sjukskötare. Vad är det som är viktigt? Vad är det som jag tillsammans med mina klienter belyser i våra samtal? Hur stor del av samtalen går ut på att vända på stenarna från det förflutna i hopp om att hitta svar och bot? Hur helande är det att ständigt prata om det som är fel, sjukt och galet? Vad sätter jag fokus på? Att ta fram så många detaljer som möjligt om det som är fel eller att locka fram resurser och framtidstro? Att fram till idag så har jag….men från och med idag ska jag…

Jag vill hellre prata om ”friskdomar” istället för sjukdomar. Jag vill hellre slå på trumman som gör att allt det hemska, det tragiska och det såriga ska få vara där tills det hittar sin läkning, att samtalen om nuet, drömmarna och längtan ska bli som ett läkande förband, en sårsalva. Jag tror inte på att man måste vända på alla stenar för att hitta orsak, vem som är skyldig, varför det är si eller så. ”Varför” är egentligen en meningslös fråga. Kvaliteten på svaren beror på kvaliteten på frågan. Jag tror däremot på att gråta över det som har gjort ont och gör ont och att småningom försonas med det som just nu känns omöjligt att acceptera. Jag tror att så länge frågan ”varför”seglar över huvudet som ett mörkt moln så finns ingen plats för acceptans och försoning. Att acceptera betyder inte att man måste lära sig tycka om det som har hänt men att inse att det inte går att ändra på det förgångna. Det enda jag kan ändra på är mitt sätt att tänka om det som har hänt och händer. Det enda jag kan göra för att kunna bli fri och gå vidare med mitt liv är att acceptera att det har hänt mig och vad jag kan lära mig av det. Det går inte att bli av med erfarenheter! Så länge erfarenheterna – hur hemska de än må vara – inte kan accepteras blir de mina fiender jag måste dagligen slåss mot. Jag kan inte utplåna det jag har varit med om men jag kan lära mig att integrera det så att det blir en del av mitt liv, av den jag är och kommer att bli. Därför vill jag hellre tala om det som helar hos en människa och det är olika för varje individ.

I boken ”Waking the Tiger” skriver Dr. Peter Levine att den energi som används för att skydda sig i en farlig situation stannar kvar i kroppen efter att faran är över. Han relaterar till hur det går till i djurvärlden och vad som händer som gör att en flock betesdjur efter ett överfall av rovdjur relativt snabbt återvänder till att beta och bete sig som om inget hade hänt. När vi inte kan göra oss av med energin utvecklas det till PTSD – PostTraumatisk Stressyndrom. Att sitta och prata och prata om det som har hänt är inte så effektivt som vi kanske vill tro. Det som händer är att energin som inte längre behövs försöker kroppen göra sig av med men om vi bara pratar om det som har hänt så tvingar vi den att fortsätta att cirkulera i kroppen. Det som vi har missat i vår mentala värld är vad som sker fysiologisk och att kroppen har ett eget system att göra sig av med energin den har genererat i överlevnadssyfte. T.ex. om du sprang för ditt liv och inte har fått hjälp med att göra dig av med den energin så kommer du antagligen att fortsätta att fly från vissa situationer livet igenom. Om du ”frös fast” i en farlig situation eller spelade ”död” ( vilket är i vissa fall det enda vettiga att göra ) så kommer du antagligen att frysa fast eller spela död i vissa situationer livet igenom. Eller så slåss du för ditt liv och det fortsätter du med senare också. Dessa tre reaktioner – fly, fäkta eller spela död – är kroppens försvarsmekanismer som vi ska vara glada och tacksamma över. Problemen kommer när vi inte får hjälp med att stänga av försvarsmekanismerna när faran är över och genom att prata om det farliga år ut och år in är det som att trycka på ”on” hela tiden.

Människans förbannelse i motsats till djuren är bl.a. hennes kognitiva förmåga. Vi går mentalt och känslomässigt igenom det som hände och försöker frigöra oss från de fysiska symptomen med hjälp av samtalsterapi och i värsta fall läkemedel. Det fungerar sällan så bra som vi intalar oss. Vi ifrågasätter oss själva i det som hände, vi känner oss djupt kränkta, vår världsbild formas efter det som hände oss och vi vågar inte lita på någon eller oss själva. Allt detta är naturligt att uppleva men det hjälper oss inte i längden. Så länge energin sitter kvar i muskler, inre organ och i cellerna är vi hela tiden på helspänn. Det sliter på kroppen och på psyket. Vi kanske skulle tjäna mera på att få hjälp med att frigöra kroppen från den fastfrusna energin genom ta in mera av fysiska övningar i vården. I Rwanda är sol, dans, trummor och att få vara tillsammans i grupp självklara resurser i syfte att komma över – i Rwandas fall – det mest fasansfulla man någonsin kan tänka sig. Jag säger inte att det är glada dagar efter det men man lär sig att leva med erfarenheterna. Jag tror att vi i västvärlden har missat en väsentlig del i vad det innebär att bli helad från trauamtiska upplevelser.

Till dig som lider av PTSD kan jag rekommendera ”Waking the Tiger”. Tyvärr är den inte översatt till svenska. Inom EMDR-terapin är kroppens reaktioner i allra högsta grad i fokus och jag har sett många klienter göra sig av med fastfrusen energi genom att låta kroppen sköta det på egen hand under min handledning. Jag förstår bättre hur klok kroppen är och att ibland måste vi lägga våra tankar, frågor och anklagelser åt sidan och låta naturen sköta läkningsprocessen. Vi måste våga lita på att vi också är en del av naturen och att vi kan lära av djuren hur vi kan frigöra oss från energin när faran är över. Vi är fysiologiskt programmerade på samma sätt som djuren men p.g.a. vår kognitiva och emotionella förmåga har vi låtit föreställningarna ta över istället för det faktiska och naturliga/fysiologiska.

Jag hade tänkt skriva lite mera lättsamt idag men nu blev det så här och jag antar att det är en mening med det. Men jag vill dela med mig av en underbar dag som började tidigt med en minst sagt magisk cykeltur på Söderfjärden till tranornas rop om att det är dags att sticka söderut och där regnbågen slutade nästan framför mina fötter…

…fortsatte sedan på sjön med lite fiske och sen i en skog i jakt på svamp och där jag är säker på att det bor tomtar och troll…

…och slutade med att jag somnade som en klubbad säl på soffan och jag som hade tänkt filmkväll och popcorn…

…men ”Steglitsan” av Donna Tartt fick min odelade uppmärksamhet istället senare på natten och det är en bok som jag verkligen vill rekommendera. En underhållande och spännande berättelse, språkligt sett en ren och skär njutning och många sidor av tunt papper! Godis för en boknörd 🙂

Fridens liljor!

…och inte låter pilen flyga blir man trött i armen. Så känns det mentalt just nu. Jag har stått med spänd båge rätt länge, siktat hit och dit men har inte låtit pilen flyga. Det finns bara en sak att göra; sänka bågen, lägga pilen tillbaka i kogern och göra något annat en stund – som att gå ut i skogen och plocka svamp, ligga på soffan och äta choklad eller spela fåniga spel på telefon.

En och annan bok har fått min tid. Alice Munro är just nu aktuell och hon går inte av för hackor. Hennes noveller är finurliga och det finns ett djup i dem som kräver att man är uppmärksam och att man engagerar sig i texten. Tack vare att hon fick Nobels litteraturpris 2013 har jag blivit medveten om hennes existens. Tack för det!

Jag har fått budskap från alla håll att ta det lugnt och hejda min upptäckarlust. Ingenting hinner mogna och växa till sig när jag bara fnattar runt och tycker att jag borde det ena och det femte. Mitt huvud vill så mycket men min intuition försöker förtvivlat låna mitt öra för att tala om att jag vinner på att stanna upp och låta saker bero. Inte min starka sida, inte alls, att låta saker bero.

Två planerade resor blev inte av i somras – intuitionen hade rätt i varför. En avbokad resa till en konferens – rätt beslut det med. Nu en längre resa på gång och nej, det känns bara inte rätt. Jag får inga bilder, ingen känsla, ingenting. Det är bara tyst inombords och det är ett tydligt tecken på att det inte är dags. Mitt intellekt säger JA! men hjärtat viskar neeejjjj….Det är svårt det här. Som en god vän sa; du har fått möjlighet men det betyder inte nödvändigtvis att du ska. Klokt sagt.

En diskussion med god vän om sömnproblem, ångestproblematik, depression föranledde en djupare reflektion ( för n-te gången ) om kopplingen mellan dessa numera vanliga tillstånd och mängden läkemedel som sväljs ned dagligen för att lindra obehagen. Exempel: en artikel eller annons upplyser dig om att om du ”lider av trötthet, stress, koncentrationssvårigheter, nedstämhet osv” så KAN det bero på din livsstil men nu har forskningen kommit fram till att hjärnan lider brist på det ena eller det andra ämnet och det är inte nödändigtvis p.g.a. din livsstil(!). Det är en brist i hjärnans kemi för hjärnforskningen är ju så avancerad numera att den kan upptäcka i stort sett vad som helst. Och är det inte märkligt hur många brister vår västerländska hjärna plöstligt lider av? Och VIPS! är ett nytt läkemedel ute på marknaden som råder bot på just den brist du anses lida av och som har uppmärksammats i media under lämpligt lång tid – så pass lång tid att du ska hinna inse att du lider brist på någonting. Du visste inte om det förra veckan men nu plötsligt har du alla symptom på en brist som du inte visste att du hade. Det luktar kartell mellan media och läkemedelsföretag på långt håll. Ledsen, men jag kan helt enkelt inte köpa alla dessa ”diagnoser” och ”botemedel” så där rakt av. Och det finns många läkare som heller inte går med på att distribuera läkemedel hur som helst och om de går ut i offentligheten med kritik mot läkemedelsfirmornas aggressiva marknadsföring och många gånger tvivelaktiga forskningsresultat, hamnar de i hetluften och drevet är i full gång. Tysta alla tvivlare!

Vi vet att mat, motion, sömn och socialt umgänge är de fyra grundstenarna för att kunna leva ett kreativt och produktivt liv. Vi i västvärlden har tillgång till dessa fyra grundstenar men dessvärre är kvaliteten under all kritik. Maten är processad och urlakad på näring, motion har blivit prestation och en gigantisk business, sömnen får flytta på sig för att ge plats åt sociala medier, filmer och spel på nätet och det sociala umgänget där man kan ta på varandra, se varandra i ögonen och skratta samtidigt åt samma sak börjar bli en lyxvara och helst ska man komma överens per telefon två veckor på förhand för att få uppleva direktkontakt. Vi har fått för oss att om vi inte sover 8 timmar oavbruten sömn varje natt så har vi inte sovit tillräckligt och katastrofen är ett faktum. Det är NORMALT att vakna några gånger under natten. Det är ingen orsak till att bli stressad och är man lite trött på dagen är det heller ingen katastrof. Men så länge vi tror att vi måste vara 100% högpresterande 24/7/365 och att det är onormalt att inte sova 8 timmar oavbruten sömn varje natt så ja, då blir vi stressade och man kan inte sova när man är stressad. Kom ihåg att det du tänker på när du ligger i sängen måste din hjärna processa. Om du tänker på allt som kan gå fel, har gått fel och hur du ska orka så ja, din hjärna tvingas söka efter lösningar på de frågorna. Pröva på att tänka sköna, positiva och accepterande tankar varje kväll under nån vecka eller två så kanske du blir förvånad. Och ja, du kan styra dina tankar – vem är det som styr det du tänker nu? Det handlar om vanetänkande som bara kan brytas med att tänka andra tankar men det räcker inte med att pröva en minut eller två och sen ge upp för att det inte funkade. Det gäller att vara envis. Som jag tänker, så blir det.

Jag har jobbat i 8 år med människor som lider av ångest, depression och sömnlöshet för att nämna några tillstånd. Jag har under den tiden kommit fram till att det väldigt ofta handlar om själens kristillstånd. Vi blir deprimerade när vi inte lever våra liv som vi är skapta för och det är en i allra högsta grad en subjektiv grej. Alltför många försöker anpassa sig till ett samhälle vars normer är dikterade av mediala illusioner om det perfekta livet, om vad som är normalt och inte normalt. Eller så försöker vi leva enligt våra föräldrars, vänners eller parntners förväntningar. Vi tappar helt enkelt bort oss själva och priset vi betalar är högt. Bosättaren får ångest över att tvingas vandra hela tiden. Nomaden får ångest över att tvingas vara på ett och samma ställe alltför länge. Krigaren blir självdestruktiv om det inte finns något att slåss för.

Men vi är så rädda att inte passa in, att hamna utanför flocken. Många av oss har förvandlats till trygghetssnortande narkomaner som säljer oss till varje pris och hellre tar ett piller för att orka stå ut i vår illusion om det perfekta livet. Det är åtminstone ett helvete vi känner till och det är tryggare att stanna kvar i det än att gå ut genom dörren till ett okänt bättre. Det är bara att ta ett piller till så orkar man. Någongång måste det ju ta slut; när barnen har flyttat, när jag har bytt jobb, när min partner slutar supa, när jag slutar supa, när jag har vunnit på lotto, när vi har varit på en veckas solsemester, bara jag får sova, när föräldrarna dör, när grannen dör, när ekonomin blir bättre, när jag har blivit frisk…då ska jag…vi…sen…

Muntert så man kan dö, eller? Men jag orkar inte vara munter just nu. Min arm är så trött efter att spänt bågen alltför länge utan att jag har låtit pilen flyga. Jag sätter pilen i kogern och gör något annat ett tag för nu ska jag åka till en kompis för att dricka kaffe, äta sött och gott och skratta högt och ljudligt. Jag vet att en och annan ängel brukar sitta med och skratta. Och allt är precis som det ska vara 🙂

Och så en liten visuell naturrapport…

Fridens liljor!

Sommaren kom och gick. Den tropiska värmen som höll ett järngrepp åtminstone om min hjärna gjorde att jag varken kunde tänka eller utföra en handling under mina tre veckors semester. Mycket välgörande, må jag säga. Jag har inte legat på någon strand, jag har simmat en gång och min minitripp till östra Finland blev inte av. För varmt, bilen på service och andra (o)väntade utgifter satte stopp för det. Väinämöinen får vänta på att sjunga för mig till en annan gång.

Min härliga retreat i juni fick en fortsättning i juli i Helsingfors då Brahma Kumaris hade en kurs med titeln ”Decisions, decisions – the Art of Thinking Clearly med syster Gopi. Hon har en fantastisk energi och hon är en själens krigare! Men det är de alla, systrarna i Brahma Kumaris 🙂 En mycket givande kurs där vi fick möta våra egna motstånd och våra resurser och jag tyckte om att sitta och meditera med systrarna kl. 04.00. och jag vill faktiskt fortsätta med det här hemma – jag måste bara övervinna mina (o)vanor! Tack Gitte Hulden, för att du pushar på mig med jämna mellanrum! Jag är på gång…

Sen var det idel förberedelser för något så lämpligt som en festival – Agoo African Culture Festival! – mitt i den heta sommaren med stekande sol mitt inne i staden Vasa! Spända nerver och ett band som inte fick visum så vi – nej, Francis! – fick svettas fram en nödlösning. Musik, dans, workshops, mat och en sol som gjorde allt för att höja njutningsfaktorn och folk strömmade till. Eldistributionen räckte inte till så det blev ett och annat avbrott men ingen festival utan utmaningar för arrangören. Festen fortsatte på Sky bar med Azonto night och nattamat men mina fötter var så såriga och överansträngda att det var bara att pallra sig hem och lägga dem i fotbad. Det var svettigt, det var gungigt och hade jag reslust innan så försvann den för ett tag för jag var i Afrika hela dagen och nästan halva natten. Jag fann en ny vän i från Paris influgna Lamine Cissokho – en virtuos på sin kora och en rolig, otroligt positiv och vänlig själ och jag fick spela på triangel i en av hans låtar! och det var mitt eget fel men den storyn orkar jag inte dra upp här. Jag fick helt enkelt äta upp mina egna ord 🙂 Han har många järn i elden och vem vet – det kanske blir mera samarbete i framtiden. Det finns säkert hur många bilder som helst från festivalen men ni får nöja er med dessa axplock.

Francis. My little brother in spirit. Om ni visste hur hårt denne man sliter för att ge något tillbaka till det finska samhället som tack för allt han har fått och för de möjligheter han har erbjudits och tagit emot. Han drar kvällskurser, workshops för barn och åldringar, arrangerar festivaler och han är som skapt för att jobba som manager. Han studerar, jobbar, spelar fotboll, har familj och jag begriper inte hur han klarar av allt. Men drivkraften är densamma som min – att skapa något meningsfullt för andra och för en själv. Tillsammans jobbar vi för att människor ska sluta exkludera varandra och för att vi ska ha roligt, dansa, spela och skapa en bättre värld tillsammans. Vi jobbar på det varje tisdag och torsdag kl. 18 i vår studio ( Kpanlogo Yede eller KY studio – låter som en radiokanal och vem vet, det kanske blir ett nytt projekt! ) på Kasern 13, Korsholmsesplanden 6, Vasa. ALLA är välkomna att lära sig dansa och spela trummor på västafrikanskt vis. Vi startar upp igen f.o.m. september. Kolla på Facebook för mera information.

Fredagen 22.8 kom ett brev på posten. I kuvertet låg det efterlängtade diplomet! Nu är jag äntligen klar med min hypnoanalysutbildning. Ett av de bästa beslut jag tog år 2009 då jag begav mig till Gränna, visserligen i ett annat ärende men när jag träffade Jörgen och såg vad hans arbete ledde fram till – det var då det klickade till i mig. Jag ville bli hypnoanalytiker och Voilà! här har ni förmodligen en av de få av SSEAH utbildade hypnoanalytikerna i Finland! När klienter bli fria från symptom de har släpat omkring med i åratal finns det inget mera att tillägga. JUST NU ÄR JAG SÅ HIMLA GLAD OCH TACKSAM OCH NÖJD OCH BARA JAAAAA!!!

Dream Builder Coaching är ett annat mycket kärt ämne. I skrivande stund är det ett gigantiskt översättningsarbete på gång. Allt material ska översättas från engelska till svenska! Jag vill ut med det här fantastiska programmet! Om ni visste vilket sprängstoff det här är! Var trogen din dröm, låt inte de rådande omständigheterna bestämma vad du vill uppnå, lär dig se bortom hindren och lita på att så länge du vet vad och inte viker av en tum från det så kommer alla hur att uppenbara sig längs vägen. Jag måste citera Henry David Thoreau igen ur hans bok ”Walden”, år 1854:

”En sak lärde jag mig i alla fall genom mitt experiment; Den som tillitsfullt rör sig i den riktning som drömmarna har utstakat och strävar efter att leva det liv som han har föreställt sig, kommer att uppleva sådan framgång som han aldrig kunnat tro på under alldagliga stunder ( alldagligt tänkande ). Han lämnar en del saker bakom sig, han passerar en osynlig gräns ( våra – oftast begränsande – antaganden om oss själva baserade på erfarenheter ); universella och mera liberala lagar börjar uppstå omkring honom och i hans eget inre; eller också utvecklas och tolkas de gamla lagarna till hans fördel i en mer liberal mening och han skall leva i frihet med människor på ett högre plan. Om du har byggt ett luftslott så behöver inte ditt arbete ha varit förgäves; det är just där de ska byggas. Se nu bara till att de får sin grund”.

Hör man till kategorin ”kattens slav” så måste man ju naturligtvis lägga in en bild. Någon annan i samma kategori som känner igen den här blicken?

Nya vindar blåser upp och jag ser fram emot vad som komma skall. Det är en skön känsla. Men nu är det bara att sträva efter att leva det liv jag föreställer mig och vill leva och jag gör det här och nu med det jag har. Att göra något VARJE DAG som är i linje med det jag eftersträvar är det enda jag kan göra – det duger inte att sitta och föreställa sig och sen tro att det bara ska hända ”så där”. Det är ett s.k. mirakeltänkande då man tror att man själv inte har en del i det som man vill ska hända. Det duger inte att sitta framför vedspisen och säga till den att ”ge mig värme så ska jag ge dig ved”. Miraklet ligger i att du kommer från din dröm – den kommer inte till dig. M.a.o. allt startar med och från dina tankar och föreställningar här och nu. Glöm inte det 🙂

Fridens liljor!