Jag vet inte vad det är med gamla böcker men jag tror att det är språket som får mitt hjärta att fladdra av hänförelse. Jag har läst och bläddrat i tre böcker som alla berör människans psyke; en är en välskriven presentation om en utbildning inom bl.a. ”hypnotism och tankeöverföring” och två är riktade till läkare och allmänhet.
1. Beskrivning över Elmer E Knowles fullständiga system över Personligt Inflytande och Läkekonst ( andra utgåvan, 1926 ).
Elmer Ellswoth Knowles sade sig vara ”uppfinnaren av suggestionen, radiohypnotiska kristallen, den roterande hypnotiska spegeln etc”. Han var föreläsare och författare av arbeten i psykologi, hypnotism, personlig magnetism, suggestiv terapi, magnetisk läkekonst, minne, viljemakt, koncentration, tankeöverföring och ”besläktade vetenskapsgrenar”. Hans kurs i 6 delar + den radiohypnotiska kristallen kostade 55 skr vilket idag motsvarar 1476 skr.
Det är ett nöje som hypnoterapeut att läsa hans beskrivning av t.ex. personlig magnetism; ”Magnetismen frambringas i det mänskliga batteriet genom sinnessjälen, och vår förråd av denna kraft står i förhållande till de själsliga funktionernas fullkomlighet. Svaghet, matthet, kraftlöshet äro, tecken på en brist i magnetism. Tystlåtenhet, oförmåga att gå framåt, skygghet, osund rädsla, falsk blyghet, nervositet vid särskilda eller alla tillfällen äro vart och ett för sig och på sitt sätt ett bevis på att den vital kraften är under pari”. ”Under pari” betyder ”under det normala”.
Han skriver att ”det är svårt på enkelt sätt giva en absolut definition på mänsklig magnetism” och att ”det lyckligtvis icke är nödvändigt i ett arbete av denna karaktär, göra annat än referera till fenomenet i lätt förstådda ordalag fria från tekniska termer”. Det närmaste han kommer en förklaring är ”vitalitet” som vi har mer eller mindre av under livets olika skeden och att ”varje abnormt tillstånd är bevis på att den mänskliga maskinen – åtminstone för tillfället – har förlorat sin förmåga att alstra kraft”.
Han beskriver hur ”sinnesjälens krafter mer och mer används för att bota själsliga och fysiska sjukdommar” ( det står faktiskt sjukdommar ) och att ”statistiken visar, att giftiga och skadliga droger alltmera förvisas till det förgångna. Många berömda läkare sätta allt mindre tilltro till vad vi kalla kemisk terapi, och redan hava många organiska och oorganiska ämnen, vilka förut stodo högt i kurs, bannlysts från farmakopén och läkarens mottagningsrum. Tendensen inom läkarkretsar nu för tiden är att inom mänskokroppen finna allt, som är nödvändigt för att hålla den vid normal hälsa. När funktionerna äro försvagade, har man ofta funnit, att felet har sitt säte i sinnessjälen, i hämmandet av de vitala krafterna eller i någon störning eller rubbning i nervsystemets hjärnstruktur”.
Jag hade en föreläsning för några år sedan med rubriken ”Vi arbetar oss sjuka för att konsumera oss sjuka” där jag gjorde en del jämförelser mellan de två senaste sekelskiftena och fann likheter gällande människors psykiska mående ( i den rika delen av världen ) i båda övergångarna. På tidigt 1900-tal talades det mycket om nervsvaghet eller ”neurasteni” och det kan översättas till vår tids depression och ångesttillstånd. Under samma tid blomstrade också den esoteriska ( dold kunskap ) rörelsen där teosofin hade en framstående ställning ( bl.a. Madame Blavatsky, Rudolf Steiner ) och idag kan vi också se dessa gå igen i New Age-rörelsen som fick ett nytt uppsving på 1980-talet men är inte ett modernt fenomen som många tror. De senaste 10 åren har Kabbalah varit mycket populär bland kända artister som t.ex. Madonna. Gemensamt för dessa rörelser som verkar bli starkare och få mera anhängare i tider av snabb utveckling och omvälvande, globala förändringar är dragningen åt det mystiska, det österländska och det ”naturliga”. Nu ser vi hur yoga, meditation och vegetarianismen vinner alltmer västerländsk mark. Alternativa medicin har också alltmer blivit en del av den konventionella medicinen. Många läkare gör idag som läkarna på Elmer E. Knowles tid – de vänder sig mot kemisk behandling och satsar på en holistisk vård där människans egna läkningsförmåga understöds och förstärks med ren kost, örter och retreat. Olika psykoterapiorienterade metoder blir alltmer vanliga och bl.a. hypnoterapi upplever nu en renässans vilket jag välkomnar för åtminstone hypnos har vetenskapligt bevisats vara ett tillstånd. Nåväl, så långt herr Knowles.

2. Hypokondri och Inbillade Sjukdomar för läkare och allmänhet av Med. D:r Richard Weber ( 1891 ).
Jag har flera gånger stött på teorin att hypokondri till stor är en rubbning i matsmältningsorganen – i äldre böcker. Den här lilla boken inleder med kapitlet ”Hypokondriens väsen och symptom”. Hör här: ”Den äldsta beskrifning, som man påträffar angående hypokondrien, uppfattar sjukdomen såsom en i matsmältningsorganen rotad, med häftiga smärtor i inälfvorna och ansvällning af den yttre delen av diafragmat ( mellangärdet ) förenad rubbning, hvartill sälla sig oro, förkärlek för ensamhet och skräckinjagande drömmar.” Från att man på 1700-talet utgick från läran om dyskrasi eller blodblandningssjukdom ( 4-saftsläran; gul galla, svart galla, slemoch blod ) insåg man sedermera att hjärnan ”medelbart eller omedelbart måste ha någon andel i de hypokondriska nervösa rubbningarna”.
Andra symptom beskrivs som följer; ”Betrakta vi nu hypokondriens väsen och symptom, så är för hypokondern en förändring i sinnesstämingen den viktigaste och mest afgörande. Lynnet är alltid nedatt, ängsligt, ja stundom gråtmildt. Visserligen lyckas det en sjuke ibland att beherska sig i främlingars närvaro, men misstämningen blifv
er desto starkae, så snart han blifvit ensam eller är i kretsen af sina anhöriga. Denna misstämning ger sig luft i högljudd klagan, i förbannelser öfver sig själf och världen, i oroliga kastningar i sängen o.s.v.”
Boken beskriver ingående och väldigt illustrativt alla möjliga symptom och det är inte svårt att föreställa sig hur svårt det måste vara att ha denna störning. ”Karaktäristiskt är det dock för en hypokondrisk person, att han aktar ett obetydligt lidande för icke så ringa, som det förtjänar, utan att han i det ser ett outhärdligt, obotligt, lifsfarligt ondt”.
Orsakerna till hypokondri delas upp i två huvudgrupper; närvaron av verkligt organiska sjukdomar och könsorganens sjukdomar. Den senare gruppen anses av författaren vara en vanlig orsak till hypokondri; ”En hufvudroll spela på detta område utvecklingsålderns sjukdomar: onani och i anslutning därtill uppträdandet af ofta återkommande pollutiner”. Den tidens sexualmoral gav ingen pardon för onani och beskrev de hemskaste följder av ”självbefläckelse”. En annan och inte så långt fråndagens tänk är ”läsning af populärt-medicinska böcker och sysslandet med medicin öfverhufvud”. Den som har läst ett ”Husets läkarlexikon” vet att man har alla symptom och fel som finns uppräknade i boken. Tänk bara på internet! Det finns läkare idag som säger att patienterna har ställt egna diagnoser på basen av vad de har läst på internet och vet vilken medicin eller behandling de ska ha när de kommer till mottagningen. Det måste vara ett guldläge för läkemedelsindustrin med alla människor som efterlyser tabletter för allt som känns ”onormalt”. Det finns en tendens att hellre söka hjälp i tabletter än att söka efter orsaken och åtgärda den.
En annan anledning till hypokondri som tas upp är ”Icke sällan en falsk uppfostringsmetod. Denna består däri, att barnen med hänsynslös stränghet beröfvas sina egenheter, sitt fria tänkande och sinnesriktning och blifva maskiner åt pedagogiska imperative. Naturer, som blott med våld kunna förmås afstå från sin lust att utveckla sina individuella egenskaper, ser man under dessa omständigheter snart utbildas till hypokondriska personer”. Här är det ord och inga visor! Hur är det med våra barns fria tänkande och sinnesriktning år 2014? Weber kritiserar den tidens undervisningssystem där unga människor överbelastas med skolarbete och att ”i lärjungarna instoppa en stor massa vetande och tidigt väcka till lif ärelystnad efter så omfattande detaljkunskaper som möjligt”. Han var inte så förtjust i den tiden skolsystem, verkar det som.
Boken avslutas med behandling av hypokondri och Weber tar upp ”nyttan af kroppsöfningar, förhållanden under pubertetstiden, behandling af rubbningar i matsmältningen, val af umgänge, läkarbehandlingens metodik, sjukhus eller privatbehandling, läkemedel, användning af elektricitet, kallvattensmetoden samt sjö och bergsluft”.
De här två böckerna har jag fått låna av Stina Mellberg, en kvinna jag nyligen har lärt känna och som har så mycket att berätta. Tack, Stina!

3. Psykiatri till husbehov av George H. Preston ( 1942 ).
Den här boken är lite mera i vår tid även om den är skriven för 72 år sedan. I innehållsförteckningen står bl.a. att läsa om inledningen rörande ord och att ”Man anklagar psykiatrin för att använda dunkla ord. Denna inledning söker förklara hur orden användas i följande kapitel…”
Kapitel II skisserar en synvinkel, ur vilken allt uppträdande kan betraktas….”
Kapitel III inleder diskussionen om varför människorna handlar som de göra och framhåller de sätt, på vilka det mänskliga uppträdandet modifieras genom det faktum att människan måste leva tillsammans med andra människor…”
Den gode herr Preston skriver i inledningen ”Var god och lägg märke till citationstecknen. Det är just det besvärliga, när man skriver, att man inte kan uttrycka några gester i skrift och inte kan ändra tonen eller modulationen av ett tryckt ord. Det enda sätt på vilket jag kan visa att jag ställer mig skeptisk till den allmänt accepterade betydelsen av ett ord är att sätta det inom citationstecken. När ni ser sådant citationstecken skall ni vara vänlig att tänka er en tveksam gest eller något av misstroende i rösten. Den accepterade sanningen kan vara både allmänt accepterad och sann. Det sunda förnuftet kan vara både sunt och förnuftigt. Jag vill bara att ni ska veta att jag ställer mig lite tvivlande”.Jag tycker att det är en underbar inledning!Boken tar upp två uppsättningar försvarsvapen som människan har; fysiska och de psykiska. ”Med dessa två uppsättningar av försvarsvapen möter varje människa två slag av faror och hot om fara. Det ena slaget är gemensamt för de flesta människor och är en ofrånkomlig del av de risker varje människa möter under sitt liv, det andra är av högst personlig art och består av de situationer som en viss människa har lärt sig att frukta utan hänsyn till deras faktiska förmåga att skada henne. Till denna grupp hör fruktan att bli utskrattad, fruktan att bli ansedd som feg, fruktan att ej vara omtyckt, fruktan för de synder vi ha fått lära oss att betrakta som dödssynder. Dessa slag av fruktan äro rent personliga, de växla från människa till människa med deras makt är verklig och oerhörd. Tänk som ett belysande exempel på att fruktan för att bli ansedd som feg kan väga tyngre än dödsfruktan”.
Preston skriver väldigt illustrativt om att varje diskussion om psykiatri kan ha sin utgångspunkt i sagan om Cheshirekatten i Alice i Underlandet som bara hade ett huvud och ingen kropp och i ”ryttaren utan huvud” historierna. ”Psykiatrin förmodas syssla med psyken, men ingen har ännu sett ett psyke som inte varit intimt förbunden med en levande person, utrustad med hjärta, ett par lungor, armar och ben och en mångfald andra inre organ. Ingen(s?) psyke har någonsin gått ensam till kyrkan eller kastats i fängelse eller hamnat på fattighuset eller ens på sinnessjukhus. En psykisk sjukdom är en sjukdom som drabbar människor, inte enbart psyken. ”Ryttare utan huvud” tänkandet skiljer somatiken från psykiatrin och han menar att ”tanken på en rent psykisk sjukdom och en rent kroppslig sjukdom är en myt”. Hans tankegångar känns inte särskilt förlegade. I själva verket känns det som om det är först nu som man faktiskt börjar prata om att kroppen och psyket är förbundna med varandra men fortfarande skiljer man skarpt mellan psykisk och somatisk sjuk- och hälsovård.
Boken behandlar olika typer av psykiska störningar. För att fortsätta på Webers teorier om hypkondri så är Prestons funderingar något utmanande och han inleder kapitlet med: ”En av era vänner går kanske genom livet och använder sin mage som en sköld när det gäller att skydda sig mot svårigheterna i en värld som är alltför besvärlig att möta utan skydd. Istället för magen kan han använda hjärtat och skydda sig med hjälp av ”ett nervöst hjärtfel”…. I vårt nuvarande samhällekan den omständigheten att ni är sjuk befria er från en god portion ansvar”. Han fortsätter att diskutera detta utan att för den skull förminska den sjukes upplevelse av sjukdom och hot om fara. Han gör också upp en rolig förteckning över på ”de olika organ i kroppen som i vårt tänkande och i litteratur ha förknippats med olika drag i personligheten. Vi tala om att en person är ”gallsprängd”, att någon har ”panna” eller ”mage” till det och det”.
Preston skriver så fint att ”när jag säger att en person använder ”försvarmekanismer” eller ”försvarsåtgärder”, menar jag att denna person ”gör något åt något”. Vi skulle kunna använda orden ”anpassning” eller ”uppträdande efter omständigheterna” eller ”reaktion”. Att göra något åt en sak, att dra sig tillbaka eller kämpa vidare inför svårigheter, att förändra de metoder med vilka vi möta växlande situationer, att pröva nya metoder, att vara smidig och böjlig är karakteristiskt för den levande, friska människan”.
Sedan går han vidare i boken med att beskriva de olika försvarsåtgärderna som han ansermånga av de pskiska störningarna är.
Hans bok kom ut mitt under brinnande krig i Europa och USA hade ännu inte gått in i kriget. Nya psykmediciner hade kommit ut på marknaden ( antidepressiva med sedativ eller tröttande verkan ) och beteendevetenskapen eller behaviorismen hade etablerats. Man forskade mycket om djurs och människors beteende i olika sammanhang.

I en tid av stora förändringar är Prestons ord ”att göra något åt en sak, att dra sig tillbaka eller kämpa vidare inför svårigheter, att förändra de metoder med vilka vi möta växlande situationer, att pröva nya metoder, att vara smidig och böjlig är karakteristiskt för den levande, friska människan” lika aktuella idag som för 72 år sedan.
Prestons syfte med boken var främst att ”skingra en mängd utbredda vanföreställningar om vad som är normalt och abnormt” och jag undrar om det inte skulle vara dags för en ny ”Psykiatri till husbehov” med tanke på vår tids vansföreställningar om att t.ex. sorg, tillfällig nedstämdhet, ilska och kriser i livet ses som någonting abnormt.
Det jag har skrivit faller kanske under kategorin ”intressant men värdelöst vetande”? Det får du, kära läsare, avgöra. Jag har haft trevliga timmar med att sammanställa denna kria 🙂
Fridens liljor!