Ibland tvingas man ifrågasätta det man håller på med och det är bara hälsosamt. Efter att jag läste detta gick jag några dagar och funderade på min roll som psykiatrisk sjukskötare. Vad är det som är viktigt? Vad är det som jag tillsammans med mina klienter belyser i våra samtal? Hur stor del av samtalen går ut på att vända på stenarna från det förflutna i hopp om att hitta svar och bot? Hur helande är det att ständigt prata om det som är fel, sjukt och galet? Vad sätter jag fokus på? Att ta fram så många detaljer som möjligt om det som är fel eller att locka fram resurser och framtidstro? Att fram till idag så har jag….men från och med idag ska jag…

Jag vill hellre prata om ”friskdomar” istället för sjukdomar. Jag vill hellre slå på trumman som gör att allt det hemska, det tragiska och det såriga ska få vara där tills det hittar sin läkning, att samtalen om nuet, drömmarna och längtan ska bli som ett läkande förband, en sårsalva. Jag tror inte på att man måste vända på alla stenar för att hitta orsak, vem som är skyldig, varför det är si eller så. ”Varför” är egentligen en meningslös fråga. Kvaliteten på svaren beror på kvaliteten på frågan. Jag tror däremot på att gråta över det som har gjort ont och gör ont och att småningom försonas med det som just nu känns omöjligt att acceptera. Jag tror att så länge frågan ”varför”seglar över huvudet som ett mörkt moln så finns ingen plats för acceptans och försoning. Att acceptera betyder inte att man måste lära sig tycka om det som har hänt men att inse att det inte går att ändra på det förgångna. Det enda jag kan ändra på är mitt sätt att tänka om det som har hänt och händer. Det enda jag kan göra för att kunna bli fri och gå vidare med mitt liv är att acceptera att det har hänt mig och vad jag kan lära mig av det. Det går inte att bli av med erfarenheter! Så länge erfarenheterna – hur hemska de än må vara – inte kan accepteras blir de mina fiender jag måste dagligen slåss mot. Jag kan inte utplåna det jag har varit med om men jag kan lära mig att integrera det så att det blir en del av mitt liv, av den jag är och kommer att bli. Därför vill jag hellre tala om det som helar hos en människa och det är olika för varje individ.

I boken ”Waking the Tiger” skriver Dr. Peter Levine att den energi som används för att skydda sig i en farlig situation stannar kvar i kroppen efter att faran är över. Han relaterar till hur det går till i djurvärlden och vad som händer som gör att en flock betesdjur efter ett överfall av rovdjur relativt snabbt återvänder till att beta och bete sig som om inget hade hänt. När vi inte kan göra oss av med energin utvecklas det till PTSD – PostTraumatisk Stressyndrom. Att sitta och prata och prata om det som har hänt är inte så effektivt som vi kanske vill tro. Det som händer är att energin som inte längre behövs försöker kroppen göra sig av med men om vi bara pratar om det som har hänt så tvingar vi den att fortsätta att cirkulera i kroppen. Det som vi har missat i vår mentala värld är vad som sker fysiologisk och att kroppen har ett eget system att göra sig av med energin den har genererat i överlevnadssyfte. T.ex. om du sprang för ditt liv och inte har fått hjälp med att göra dig av med den energin så kommer du antagligen att fortsätta att fly från vissa situationer livet igenom. Om du ”frös fast” i en farlig situation eller spelade ”död” ( vilket är i vissa fall det enda vettiga att göra ) så kommer du antagligen att frysa fast eller spela död i vissa situationer livet igenom. Eller så slåss du för ditt liv och det fortsätter du med senare också. Dessa tre reaktioner – fly, fäkta eller spela död – är kroppens försvarsmekanismer som vi ska vara glada och tacksamma över. Problemen kommer när vi inte får hjälp med att stänga av försvarsmekanismerna när faran är över och genom att prata om det farliga år ut och år in är det som att trycka på ”on” hela tiden.

Människans förbannelse i motsats till djuren är bl.a. hennes kognitiva förmåga. Vi går mentalt och känslomässigt igenom det som hände och försöker frigöra oss från de fysiska symptomen med hjälp av samtalsterapi och i värsta fall läkemedel. Det fungerar sällan så bra som vi intalar oss. Vi ifrågasätter oss själva i det som hände, vi känner oss djupt kränkta, vår världsbild formas efter det som hände oss och vi vågar inte lita på någon eller oss själva. Allt detta är naturligt att uppleva men det hjälper oss inte i längden. Så länge energin sitter kvar i muskler, inre organ och i cellerna är vi hela tiden på helspänn. Det sliter på kroppen och på psyket. Vi kanske skulle tjäna mera på att få hjälp med att frigöra kroppen från den fastfrusna energin genom ta in mera av fysiska övningar i vården. I Rwanda är sol, dans, trummor och att få vara tillsammans i grupp självklara resurser i syfte att komma över – i Rwandas fall – det mest fasansfulla man någonsin kan tänka sig. Jag säger inte att det är glada dagar efter det men man lär sig att leva med erfarenheterna. Jag tror att vi i västvärlden har missat en väsentlig del i vad det innebär att bli helad från trauamtiska upplevelser.

Till dig som lider av PTSD kan jag rekommendera ”Waking the Tiger”. Tyvärr är den inte översatt till svenska. Inom EMDR-terapin är kroppens reaktioner i allra högsta grad i fokus och jag har sett många klienter göra sig av med fastfrusen energi genom att låta kroppen sköta det på egen hand under min handledning. Jag förstår bättre hur klok kroppen är och att ibland måste vi lägga våra tankar, frågor och anklagelser åt sidan och låta naturen sköta läkningsprocessen. Vi måste våga lita på att vi också är en del av naturen och att vi kan lära av djuren hur vi kan frigöra oss från energin när faran är över. Vi är fysiologiskt programmerade på samma sätt som djuren men p.g.a. vår kognitiva och emotionella förmåga har vi låtit föreställningarna ta över istället för det faktiska och naturliga/fysiologiska.

Jag hade tänkt skriva lite mera lättsamt idag men nu blev det så här och jag antar att det är en mening med det. Men jag vill dela med mig av en underbar dag som började tidigt med en minst sagt magisk cykeltur på Söderfjärden till tranornas rop om att det är dags att sticka söderut och där regnbågen slutade nästan framför mina fötter…

…fortsatte sedan på sjön med lite fiske och sen i en skog i jakt på svamp och där jag är säker på att det bor tomtar och troll…

…och slutade med att jag somnade som en klubbad säl på soffan och jag som hade tänkt filmkväll och popcorn…

…men ”Steglitsan” av Donna Tartt fick min odelade uppmärksamhet istället senare på natten och det är en bok som jag verkligen vill rekommendera. En underhållande och spännande berättelse, språkligt sett en ren och skär njutning och många sidor av tunt papper! Godis för en boknörd 🙂

Fridens liljor!

…och inte låter pilen flyga blir man trött i armen. Så känns det mentalt just nu. Jag har stått med spänd båge rätt länge, siktat hit och dit men har inte låtit pilen flyga. Det finns bara en sak att göra; sänka bågen, lägga pilen tillbaka i kogern och göra något annat en stund – som att gå ut i skogen och plocka svamp, ligga på soffan och äta choklad eller spela fåniga spel på telefon.

En och annan bok har fått min tid. Alice Munro är just nu aktuell och hon går inte av för hackor. Hennes noveller är finurliga och det finns ett djup i dem som kräver att man är uppmärksam och att man engagerar sig i texten. Tack vare att hon fick Nobels litteraturpris 2013 har jag blivit medveten om hennes existens. Tack för det!

Jag har fått budskap från alla håll att ta det lugnt och hejda min upptäckarlust. Ingenting hinner mogna och växa till sig när jag bara fnattar runt och tycker att jag borde det ena och det femte. Mitt huvud vill så mycket men min intuition försöker förtvivlat låna mitt öra för att tala om att jag vinner på att stanna upp och låta saker bero. Inte min starka sida, inte alls, att låta saker bero.

Två planerade resor blev inte av i somras – intuitionen hade rätt i varför. En avbokad resa till en konferens – rätt beslut det med. Nu en längre resa på gång och nej, det känns bara inte rätt. Jag får inga bilder, ingen känsla, ingenting. Det är bara tyst inombords och det är ett tydligt tecken på att det inte är dags. Mitt intellekt säger JA! men hjärtat viskar neeejjjj….Det är svårt det här. Som en god vän sa; du har fått möjlighet men det betyder inte nödvändigtvis att du ska. Klokt sagt.

En diskussion med god vän om sömnproblem, ångestproblematik, depression föranledde en djupare reflektion ( för n-te gången ) om kopplingen mellan dessa numera vanliga tillstånd och mängden läkemedel som sväljs ned dagligen för att lindra obehagen. Exempel: en artikel eller annons upplyser dig om att om du ”lider av trötthet, stress, koncentrationssvårigheter, nedstämhet osv” så KAN det bero på din livsstil men nu har forskningen kommit fram till att hjärnan lider brist på det ena eller det andra ämnet och det är inte nödändigtvis p.g.a. din livsstil(!). Det är en brist i hjärnans kemi för hjärnforskningen är ju så avancerad numera att den kan upptäcka i stort sett vad som helst. Och är det inte märkligt hur många brister vår västerländska hjärna plöstligt lider av? Och VIPS! är ett nytt läkemedel ute på marknaden som råder bot på just den brist du anses lida av och som har uppmärksammats i media under lämpligt lång tid – så pass lång tid att du ska hinna inse att du lider brist på någonting. Du visste inte om det förra veckan men nu plötsligt har du alla symptom på en brist som du inte visste att du hade. Det luktar kartell mellan media och läkemedelsföretag på långt håll. Ledsen, men jag kan helt enkelt inte köpa alla dessa ”diagnoser” och ”botemedel” så där rakt av. Och det finns många läkare som heller inte går med på att distribuera läkemedel hur som helst och om de går ut i offentligheten med kritik mot läkemedelsfirmornas aggressiva marknadsföring och många gånger tvivelaktiga forskningsresultat, hamnar de i hetluften och drevet är i full gång. Tysta alla tvivlare!

Vi vet att mat, motion, sömn och socialt umgänge är de fyra grundstenarna för att kunna leva ett kreativt och produktivt liv. Vi i västvärlden har tillgång till dessa fyra grundstenar men dessvärre är kvaliteten under all kritik. Maten är processad och urlakad på näring, motion har blivit prestation och en gigantisk business, sömnen får flytta på sig för att ge plats åt sociala medier, filmer och spel på nätet och det sociala umgänget där man kan ta på varandra, se varandra i ögonen och skratta samtidigt åt samma sak börjar bli en lyxvara och helst ska man komma överens per telefon två veckor på förhand för att få uppleva direktkontakt. Vi har fått för oss att om vi inte sover 8 timmar oavbruten sömn varje natt så har vi inte sovit tillräckligt och katastrofen är ett faktum. Det är NORMALT att vakna några gånger under natten. Det är ingen orsak till att bli stressad och är man lite trött på dagen är det heller ingen katastrof. Men så länge vi tror att vi måste vara 100% högpresterande 24/7/365 och att det är onormalt att inte sova 8 timmar oavbruten sömn varje natt så ja, då blir vi stressade och man kan inte sova när man är stressad. Kom ihåg att det du tänker på när du ligger i sängen måste din hjärna processa. Om du tänker på allt som kan gå fel, har gått fel och hur du ska orka så ja, din hjärna tvingas söka efter lösningar på de frågorna. Pröva på att tänka sköna, positiva och accepterande tankar varje kväll under nån vecka eller två så kanske du blir förvånad. Och ja, du kan styra dina tankar – vem är det som styr det du tänker nu? Det handlar om vanetänkande som bara kan brytas med att tänka andra tankar men det räcker inte med att pröva en minut eller två och sen ge upp för att det inte funkade. Det gäller att vara envis. Som jag tänker, så blir det.

Jag har jobbat i 8 år med människor som lider av ångest, depression och sömnlöshet för att nämna några tillstånd. Jag har under den tiden kommit fram till att det väldigt ofta handlar om själens kristillstånd. Vi blir deprimerade när vi inte lever våra liv som vi är skapta för och det är en i allra högsta grad en subjektiv grej. Alltför många försöker anpassa sig till ett samhälle vars normer är dikterade av mediala illusioner om det perfekta livet, om vad som är normalt och inte normalt. Eller så försöker vi leva enligt våra föräldrars, vänners eller parntners förväntningar. Vi tappar helt enkelt bort oss själva och priset vi betalar är högt. Bosättaren får ångest över att tvingas vandra hela tiden. Nomaden får ångest över att tvingas vara på ett och samma ställe alltför länge. Krigaren blir självdestruktiv om det inte finns något att slåss för.

Men vi är så rädda att inte passa in, att hamna utanför flocken. Många av oss har förvandlats till trygghetssnortande narkomaner som säljer oss till varje pris och hellre tar ett piller för att orka stå ut i vår illusion om det perfekta livet. Det är åtminstone ett helvete vi känner till och det är tryggare att stanna kvar i det än att gå ut genom dörren till ett okänt bättre. Det är bara att ta ett piller till så orkar man. Någongång måste det ju ta slut; när barnen har flyttat, när jag har bytt jobb, när min partner slutar supa, när jag slutar supa, när jag har vunnit på lotto, när vi har varit på en veckas solsemester, bara jag får sova, när föräldrarna dör, när grannen dör, när ekonomin blir bättre, när jag har blivit frisk…då ska jag…vi…sen…

Muntert så man kan dö, eller? Men jag orkar inte vara munter just nu. Min arm är så trött efter att spänt bågen alltför länge utan att jag har låtit pilen flyga. Jag sätter pilen i kogern och gör något annat ett tag för nu ska jag åka till en kompis för att dricka kaffe, äta sött och gott och skratta högt och ljudligt. Jag vet att en och annan ängel brukar sitta med och skratta. Och allt är precis som det ska vara 🙂

Och så en liten visuell naturrapport…

Fridens liljor!

Sommaren kom och gick. Den tropiska värmen som höll ett järngrepp åtminstone om min hjärna gjorde att jag varken kunde tänka eller utföra en handling under mina tre veckors semester. Mycket välgörande, må jag säga. Jag har inte legat på någon strand, jag har simmat en gång och min minitripp till östra Finland blev inte av. För varmt, bilen på service och andra (o)väntade utgifter satte stopp för det. Väinämöinen får vänta på att sjunga för mig till en annan gång.

Min härliga retreat i juni fick en fortsättning i juli i Helsingfors då Brahma Kumaris hade en kurs med titeln ”Decisions, decisions – the Art of Thinking Clearly med syster Gopi. Hon har en fantastisk energi och hon är en själens krigare! Men det är de alla, systrarna i Brahma Kumaris 🙂 En mycket givande kurs där vi fick möta våra egna motstånd och våra resurser och jag tyckte om att sitta och meditera med systrarna kl. 04.00. och jag vill faktiskt fortsätta med det här hemma – jag måste bara övervinna mina (o)vanor! Tack Gitte Hulden, för att du pushar på mig med jämna mellanrum! Jag är på gång…

Sen var det idel förberedelser för något så lämpligt som en festival – Agoo African Culture Festival! – mitt i den heta sommaren med stekande sol mitt inne i staden Vasa! Spända nerver och ett band som inte fick visum så vi – nej, Francis! – fick svettas fram en nödlösning. Musik, dans, workshops, mat och en sol som gjorde allt för att höja njutningsfaktorn och folk strömmade till. Eldistributionen räckte inte till så det blev ett och annat avbrott men ingen festival utan utmaningar för arrangören. Festen fortsatte på Sky bar med Azonto night och nattamat men mina fötter var så såriga och överansträngda att det var bara att pallra sig hem och lägga dem i fotbad. Det var svettigt, det var gungigt och hade jag reslust innan så försvann den för ett tag för jag var i Afrika hela dagen och nästan halva natten. Jag fann en ny vän i från Paris influgna Lamine Cissokho – en virtuos på sin kora och en rolig, otroligt positiv och vänlig själ och jag fick spela på triangel i en av hans låtar! och det var mitt eget fel men den storyn orkar jag inte dra upp här. Jag fick helt enkelt äta upp mina egna ord 🙂 Han har många järn i elden och vem vet – det kanske blir mera samarbete i framtiden. Det finns säkert hur många bilder som helst från festivalen men ni får nöja er med dessa axplock.

Francis. My little brother in spirit. Om ni visste hur hårt denne man sliter för att ge något tillbaka till det finska samhället som tack för allt han har fått och för de möjligheter han har erbjudits och tagit emot. Han drar kvällskurser, workshops för barn och åldringar, arrangerar festivaler och han är som skapt för att jobba som manager. Han studerar, jobbar, spelar fotboll, har familj och jag begriper inte hur han klarar av allt. Men drivkraften är densamma som min – att skapa något meningsfullt för andra och för en själv. Tillsammans jobbar vi för att människor ska sluta exkludera varandra och för att vi ska ha roligt, dansa, spela och skapa en bättre värld tillsammans. Vi jobbar på det varje tisdag och torsdag kl. 18 i vår studio ( Kpanlogo Yede eller KY studio – låter som en radiokanal och vem vet, det kanske blir ett nytt projekt! ) på Kasern 13, Korsholmsesplanden 6, Vasa. ALLA är välkomna att lära sig dansa och spela trummor på västafrikanskt vis. Vi startar upp igen f.o.m. september. Kolla på Facebook för mera information.

Fredagen 22.8 kom ett brev på posten. I kuvertet låg det efterlängtade diplomet! Nu är jag äntligen klar med min hypnoanalysutbildning. Ett av de bästa beslut jag tog år 2009 då jag begav mig till Gränna, visserligen i ett annat ärende men när jag träffade Jörgen och såg vad hans arbete ledde fram till – det var då det klickade till i mig. Jag ville bli hypnoanalytiker och Voilà! här har ni förmodligen en av de få av SSEAH utbildade hypnoanalytikerna i Finland! När klienter bli fria från symptom de har släpat omkring med i åratal finns det inget mera att tillägga. JUST NU ÄR JAG SÅ HIMLA GLAD OCH TACKSAM OCH NÖJD OCH BARA JAAAAA!!!

Dream Builder Coaching är ett annat mycket kärt ämne. I skrivande stund är det ett gigantiskt översättningsarbete på gång. Allt material ska översättas från engelska till svenska! Jag vill ut med det här fantastiska programmet! Om ni visste vilket sprängstoff det här är! Var trogen din dröm, låt inte de rådande omständigheterna bestämma vad du vill uppnå, lär dig se bortom hindren och lita på att så länge du vet vad och inte viker av en tum från det så kommer alla hur att uppenbara sig längs vägen. Jag måste citera Henry David Thoreau igen ur hans bok ”Walden”, år 1854:

”En sak lärde jag mig i alla fall genom mitt experiment; Den som tillitsfullt rör sig i den riktning som drömmarna har utstakat och strävar efter att leva det liv som han har föreställt sig, kommer att uppleva sådan framgång som han aldrig kunnat tro på under alldagliga stunder ( alldagligt tänkande ). Han lämnar en del saker bakom sig, han passerar en osynlig gräns ( våra – oftast begränsande – antaganden om oss själva baserade på erfarenheter ); universella och mera liberala lagar börjar uppstå omkring honom och i hans eget inre; eller också utvecklas och tolkas de gamla lagarna till hans fördel i en mer liberal mening och han skall leva i frihet med människor på ett högre plan. Om du har byggt ett luftslott så behöver inte ditt arbete ha varit förgäves; det är just där de ska byggas. Se nu bara till att de får sin grund”.

Hör man till kategorin ”kattens slav” så måste man ju naturligtvis lägga in en bild. Någon annan i samma kategori som känner igen den här blicken?

Nya vindar blåser upp och jag ser fram emot vad som komma skall. Det är en skön känsla. Men nu är det bara att sträva efter att leva det liv jag föreställer mig och vill leva och jag gör det här och nu med det jag har. Att göra något VARJE DAG som är i linje med det jag eftersträvar är det enda jag kan göra – det duger inte att sitta och föreställa sig och sen tro att det bara ska hända ”så där”. Det är ett s.k. mirakeltänkande då man tror att man själv inte har en del i det som man vill ska hända. Det duger inte att sitta framför vedspisen och säga till den att ”ge mig värme så ska jag ge dig ved”. Miraklet ligger i att du kommer från din dröm – den kommer inte till dig. M.a.o. allt startar med och från dina tankar och föreställningar här och nu. Glöm inte det 🙂

Fridens liljor!

Du har lärt dig att göra som alla andra gör. När du var liten var du uppmärksam på vad och hur andra gjorde, sade och inte sade och du lärde dig hur du ska göra för att fungera i samhället och med de människor du bodde med. Du kanske hade osynliga vänner och visste att du kom från ett annat ställe innan du hamnade här på jorden men de vuxna som fanns runt dig såg till att dessa ”fantasier” släcktes – om inte förr så när du sattes i skolbänken. Du domesticerades och lever nu enligt de överenkommelser du gjorde med din omgivning och dig själv under din uppväxt. Du kanske anar att det finns en annan dimension inom dig  – en gränslös, evig, sann och enkel – men det är som om det finns en ridå mellan den dimensionen och den du är i din fysiska kropp här och nu. De överenskommelser du har gjort med dig själv och din omgivning blir mer eller mindre ditt gissel eller din välsignelse  – det beror på hur du ser på det. En del kanske upplever att mycket av livsinnehållet är fejkat, tillgjort och sist och slutligen meningslöst och det kan leda till en känsla av tomhet och en obestämd längtan som skaver inombords. Det finns något mer, vi anar det i ögonvrån men vi får liksom inte tag i det – det är som om det där något gäckar oss hela tiden.

Don Miguel Ruiz kommer från en släkt med många healers. Hans liv gick dock längs andra vägar än healerns när han en natt körde rakt in i en betongvägg efter att ha somnat vid ratten. Hans upplevelser den natten ledde honom bl.a. via sin mor tillbaka till hans släkts schamaner och den djupa visdom som toltekerna ägde. Toltekerna var en samling vetenskapsmän och konstnärer som för ca 1000 år sedan i Mexico, bildade ett samhälle för att utforska och bevara förfädernas andliga kunskaper och seder. Toltekerna samlades i Teotihuacán – en gammal pyramidstad utanför Mexico City som har kallats för ”platsen där människan blir Gud”.

                                                                   travelmexico.com

Boken ”Fyra grundstenar till ett bättre liv” börjar med en berättelse om en man som för tre tusen år sedan fick insikten om att ”vårt verkliga jag är ren kärlek, rent ljus” och den insikten ligger som grund för bokens budskap. Don Miguel Ruiz berättar att vi alla har ingått tusentals överenskommelser med oss själva, andra, Gud, familj, partners, samhället, vår livsdröm, våra barn för att nämna några. De viktigaste av alla överenskommelser är ändå de som vi har ingått med oss själva; vilka vi är, vad vi kan och inte kan göra, vad vi ska tro,  hur vi ska bete oss och hur vi ska känna. Med dessa överenskommelser talar vi om för oss själva och andra vilka vi är, vad som är sant och inte sant, vad som är fantasi och vad som är verklighet, vad som är möjligt och inte möjligt. Ett stort problem med dessa överenskommelser är att många av dem är grundade på fruktan. Vi är rädda att inte vara omtyckta, godkända och värdiga. Vi är rädda att misslyckas och att frysas ut. Vi lider av separationsångest och prestationsångest och anpassar oss till omgivningen så till den milda grad att vi kompromissar med vilka vi egentligen är och tappar bort oss själva – allt för att bli älskade och sedda av andra.

Det ges ut böcker i rasande fart om hur vi kan hitta tillbaka till våra autentiska jag, hur vi kan leva sannare och enklare, vilka steg vi ska ta för att bli fria och glada men när jag läser den här boken känns den som en koltrasts kvitter mitt i en skränande måsflock; det är så enkelt, så självklart och så rent. Det enkla och okomplicerade som inte kräver annat än ärlig uppmärksamhet och genuint intresse verkar ändå inte vara tillräckligt för oss? Vi vill göra det svårt och linda in vår längtan och våra intentioner i ritualer och processioner så till den milda grad att substansen slukas upp av formen.  Det kan helt enkelt inte vara så enkelt som att:

1. Vara sann i mitt taloch nej, det är inte så enkelt för denna första överenkommelse är den svåraste. Ord är makt, ord är kraft. I begynnelsen var ordet och ordet var hos Gud och ordet var Gud, enligt Johannesevangeliet och det är inte bara i Bibeln vi kan hitta dessa ord. Det jag säger har kraft. Det jag säger kan skapa skönhet eller ett rent helvete på jorden. Ordet är ett tveeggat svärd och jag kan befria eller förslava med det jag säger. Vi är som trollkarlar som kan förhäxa någon eller lösa någon från förtrollning.  Så var vaksam på de överenskommelser du har ingått med dig själv och vad du säger till dig själv! Om du går omkring och säger att du är dum eller inte tillräckligt smart så kommer du förmodligen att leva upp till det du säger tills någon kommer och bryter förtrollningen genom att säga att du är bra som du är och att du kan mera än du tror. Att vara sann i vårt tal innebär att inte vända orden mot oss själva. Vi ska heller inte glömma att det vi säger om andra också har direkt effekt på dem vi  pratar om och på oss själva.

2. Ta ingenting personligt. De människor jag möter har alla sina egna överenskommelser om vilka de är och hur de ska bete sig. Därför ska jag inte ta det personligt om någon förolämpar mig. Don Miguel skirver att jag tar det personligt eftersom jag instämmer i det den andra säger, vad det än må vara som har sagts. Så snart jag instämmer så tränger giftet in i mig och jag är fången i helvetesdrömmen. Det är viktigt att komma ihåg att ingenting andra människor gör beror på mig. Vi ser alla på världen med olika ögon, vi skapar alla vår egen film och det är på vårt ansvar hur vi bemöter andra. Vi behöver inte ens ta våra egna åsikter om oss själva personligt och det tycker jag är en helt underbar tanke! Så befriande! Att ta någonting personligt är som att be om att få lida. När vi inte tar någonting personligt kan vi säga ”Jag älskar dig” utan rädsla att bli förlöjligade eller bortstötta. Vi kan be om det vi behöver och vi kan säga ja eller nej utan att få skuldkänslor

3. Ta ingenting för givet.  Hur många gånger har vi inte tagit för givet vad andra tänker och tycker? Vi har också en tendens att förvänta oss att andra ska veta vad vi tänker utan vi talar om det. När så våra outtalade förväntningar inte uppfylls blir vi sårade och kränkta och vi attackerar för att visa hur sårade vi är. Att ta saker för givet ställer bara till besvär och onödiga missförstånd. Vi tar folk för givna och särskilt genom skvaller sprider vi giftet vidare eftersom det oftast är om sånt som vi tar för givet som vi skvallrar. Vi är rädda för att be om klargöranden och vi försvarar hellre våra felaktiga antaganden än att medge att vi har fel. Vi tror också att andra ser på oss och världen på samma sätt som vi själva gör. Om vi går omkring och tycker att vi är värdelösa så tror vi att alla andra tycker samma sak – det är verkligen en helvetesdröm men inget annat än en dröm, en delusion! Den här vanföreställningen att vi tror att alla andra ser, tänker och tycker som oss själva är det största vi tar för givet. När vi blir medvetna om alla våra ritualer i syfte att rättfärdiga våra tankar och känslor kan vi bestämma oss för att börja kommunicera på ett ärligt och rakt sätt. Här kommer att vara sanna i vårt tal in. Don Miguel Ruiz skriver att vit magi är att använda orden till skapande och kärlek, till att ge och dela med sig. Svart magi är motsatsen där vi förtalar, sårar, skvallrar, ljuger och förhäxar. Istället för att ta något för givet kan vi lära oss att fråga och ta reda på hur det ligger till.

4. Gör alltid ditt bästa. För att de tre andra överenskommelserna ska rotas i oss och bli en naturlig del av våra liv behöver vi ha ett verktyg att nöta in dem med. Att göra sitt bästa kan variera lika ofta som vårt humör varierar flera gånger under en och samma dag – ibland gör vi riktigt bra och ibland tycker vi att vi inte lyckas alls. Att göra sitt bästa betyder inte att göra mer än man orkar. Kvaliteten på det vi gör skiftar men så länge vår intention är att göra vårt bästa så ska vi göra det – varken mer eller mindre. Överpresterar vi blir vi trötta och underpresterar vi blir vi besvikna på oss själva. Att göra vårt bästa är att handla – inte att prestera. Det är i själva handlingen som glädjen finns och vi känner djup tillfredsställelse i att göra saker för att vi tycker om det. I vårt resultatstyrda samhälle upprätthålls känslan av att aldrig räcka till, att aldrig prestera tillräckligt och det är en helvetesdröm vi kan vakna ur genom att lära oss känna tillfredsställelse genom att tycka om det vi gör. Tycker vi om det vi gör så blir allting lättare att göra och mera njutbart. När vi gör vårt bästa så lär vi oss också av våra misstag – förutsatt att vi är medvetna om misstagen. Det finns ingenting som misslyckande utan enbart lärdomar och läxor. Genom erfarenheterna blir vi våra egna mästare.

De fyra överenskommelserna är en sammanfattning av förvandlingens mästerskap, ett av toltekernas mästerskap. Vi kan alla bli mästare i våra liv. Kunskapen finns där och den väntar på att vi ska använda den.

Viktor Frankl skrev i sin bok ”Livet måste ha mening” om nödvändigheten att höja sig över lidandet för att se livet ur ett perspektiv där lidandet inte kan påverka. Toltekernas fyra överenskommelser – om efterlevda – leder också till att vi lever våra liv i tillfredsställelse, glädje och generositet och i enlighet med dem vi är; ren kärlek och rent ljus.

Boken lämnar i mig en känsla av lätthet, hopp och att allting finns där – bara vi öppnar ögonen och sträcker ut händerna.

Jag är väldigt sugen på att åka till Teotihuacán på en retreat/healingresa tack vare boken och när jag gör det så har jag uppfyllt en av mina drömmar från tonåren. Don Miguel Ruiz och hans son don Jose Ruiz har årliga resor till den gamla staden som också är en inre resa och jag känner att jag vill lämna något vid den där pyramidens fot. Medan jag väntar på att resan ska bli av så ska jag läsa den nyutkomna ”The Fifth Agreement” som far och son har skrivit tillsammans och som också bygger på toltekernas visdom.

                                                                   chopra.com 

Den senaste veckan har varit lite stirrig och splittrad. Jag är mitt uppe i min grundliga städning och snart har jag ett lastflak med prylar och kläder som jag vill bli av med. Mina ambitioner att dagligen skriva någonting för min egen skull eller för andras ( de går ju ihop ) har fått se sig översprungna av andra förpliktelser + att mitt huvud har känts som en seg kola. Men allt har sin tid och nu är det tid att skriva. Av någon outgrundlig anledning kan jag inte länka till andra sidor idag så jag markerar med kursiv och fetstil det som kan vara av intresse att titta lite närmare på.

Då och då hoppar det upp en låt likt en gubben i lådan som en påminnelse om att lugna ner mig: To Everything ( Turn, Turn, Turn ) av den outtröttlige låtskrivaren, folkmusikern och fredskämpen Pete Seeger som avled för någon månad sedan efter ett oerhört produktivt liv. Jag tror att The Byrds var det band som gjorde låten mera känd utanför USA:s gränser på 1960-talet.

To Everything ( Turn, Turn, Turn )

There is a season ( Turn, Turn, Turn )

And a Time to every Purpose, under Heaven

A time to be born, A time to die

A time to plant, a time to reap

A time to kill, a time to heal

A time to laugh, a time to weep

To Everything ( Turn, Turn, Turn )

There is a season ( Turn, Turn, Turn )

And a Time to every Purpose, under Heaven

A time to build up, a time to break down

A time to dance, a time to mourn

A time to cast away stones, a time to gather stones together

To Everything (
Turn, Turn, Turn )

There is a season ( Turn, Turn, Turn )

And a Time to every Purpose, under Heaven

A time of love, a time of hate

A time of war, a time of peace

A time you may embrace, a time to refrain from embracing

To Everything ( Turn, Turn, Turn )

There is a season ( Turn, Turn, Turn )

And a Time to every Purpose, under Heaven

A time to gain, a time to loose

A time to rend, a time to sew

A time of love, of time of hate

A time for peace, I swear it’s not too late.

Pete Seeger hade läst sin Predikare i Bibeln ( http://www.bibeln.se/las/2k/pred ) när han inspirerades att skriva sin berömda sång. Texten ingår i Predikarens filosofiska och något dystra betraktelse över människans livsvillkor, kamp och strävan och jag känner igen flera ordspråk som jag är uppväxt med men som jag inte har förstått var de har sitt ursprung. Predikaren samlade in och ordnade ordspråk i olika kategorier och han ansågs vara en mycket klok man. Han var son till kung David. Jag känner stark sympati för denne man och han verkade inte vara en muntergök precis och jag kommer att tänka på Milnes åsna Ior. Predikaren verkade vara en melankolisk man som såg med sorg och uppgivenhet på människans stretande och kamp i livet för ingenting; ”Allt är tomhet, ett jagande efter vind”. Men han återkommer i sina betraktelse ändå till åtminstone en mening med livet; ”Att äta och dricka och finna glädje i all sin möda – det är en gåva från Gud”.

Så långt om Predikaren och jag vill uppmuntra dig, kära läsare, att bekanta dig med honom. Hans betraktelser känns tidlösa för de frågor hans stackars huvud bråkade med är fortfarande lika relevanta idag. Intet nytt under solen, som han sa. Han är rörande på något sätt, denna Predikare.

Det här är ju riktigt roligt! Här sitter jag och skriver om någonting ur Bibeln och det är söndag. Jag vill ändå påminna om att jag inte hör till någon religiös rörelse av något slag men att jag är mycket intresserad av religiöst och spirituellt tänkande i allmänhet och österländskt i synnerhet.

Nåväl, det som triggade igång dagens blogg är ett samtal från igår
om frustration över att inte komma framåt så snabbt som man önskar. Att inte vara tålmodig och förlita sig på att det kommer det som komma skall i rättan tid. Man ska för den skull inte vara ouppmärksam under tiden ingenting ser ut att hända; möjligheter och tillfällen kommer när man minst anar det och då gäller det att vara vaken! Det är som tyngst strax innan man kommit upp på backkrönet. Austin Kleon har en uppmuntrande och inspirerande blogg om hur den kreativa individen kan dela med sig och bli upptäckt på http://austinkleon.com/2014/02/19/10-ways-to-share-your-creativity/. Jag har fått stor hjälp av en skrivkurs jag deltog i förra hösten med och av Susannah Conway och nu är en ny på gång med den här energiska och inspirerande kvinnan – http://www.susannahconway.com/

Så jag tar tröst av The Byrds vackra version av Peter Seegers ”To Everything” och tar till mig Predikarens ord;”Drömmar föds av mycket arbete, dåraktighet av mycket prat”. Det är bara att fortsätta och göra det man gör och förlita sig på att Allt har sin tiNär vi ändå är inne på det bibliska så lär enligt HistoryOrb.com den första papperstryckta bibeln –  Mazarinbibeln – ska ha sett dagen ljus denna dag 23.2 år 1455 tack vare Johannes Gutenberg. Datumet är dock inte 100% säkert.

Ha en skön söndag!

Om Shanti

Jag har länge gått omkring och sett mig själv som en rätt karaktärssvag person. Jag har sett mig som en person som ger efter alltför lätt för inifrån och utifrån kommande impulser. Jag har tydligen någon gång gjort en överenskommelse med mig själv att jag inte har det som krävs för att nå mina mål här i livet. Om jag når mina mål är det inte p.g.a. min förtjänst utan mera på tur och jag känner mig inte värdig det jag har uppnått. Men den överenskommelsen är tack och lov bruten sedan några år tillbaka och jag börjar inse alltmer att det är min insats, mitt engagemang och min uthållighet som för mig till den destination jag har i sikte och att jag faktiskt har det som krävs. Jag har härliga vänner och kolleger omkring mig som hjälper till men de skulle inte ha dykt upp om jag inte först hade bestämt för vad jag vill och tro på min egen förmåga.  Jag har alltid beundrat målmedvetna människor som kan avstå från allt möjligt för att nå sin a drömmar och mål. Någon sa åt mig en gång att det man beundrar hos andra har man själv men att det inte har fått komma fram. Det köper jag rakt av!

                                                       indianapolisfitnessandsportstraining.com

Jag vill prata om VILJESTYRKA idag. Det finns en hel del spännande och för mig överraskande forskning om viljestyrka. Robin Sharma har nyligen sänt en webinar om viljestyrka och jag blev nyfiken och hittade socialpsykologen och forskaren Roy Baumeister och John Tierney som diskuterade fenomenet viljestyrka här.

Forskningen om viljestyrka följer två spår: intelligens och självkontroll. Nu finns det ingen direkt koppling mellan viljestyrka och intelligens utan nyckeln verkar vara självkontroll. Från att viljestyrka – eller snarare självkontroll? – var något eftersträvansvärt och upphöjt under den viktorianska tiden ( senare  hälften av 1800-talet ) talades det mycket litet om det under 1900-talet.

Man har också länge tänkt att en bra självkänsla leder till framgång men det är faktiskt så att viljestyrka leder till framgång som i sin tur leder till bättre självkänsla. Viljestyrka kräver ett visst mått av självkontroll. Självkontrollen är mycket avgörande för hur bra du lyckas med det du har föresatt dig. Har du bra självkontroll är det lättare att stå emot impulser som du utsätts för av omgivningen och av dig själv.

Vi har också längre trott att den hjärna vi föds med är oföränderlig – en fettklump som är som den är och där med jämt. Nu vet vi att hjärnan är neuroplastisk vilket betyder att den kan tränas till att funktionera bättre, att skadade områden kan repareras eller kompenseras med nya neurala banor.

Var sitter viljestyrkan? I prefrontala cortex eller bakom pannbenet. Det tycks finnas tre olika områden i prefrontala cortex som kontrollerar tre olika aspekter av viljestyrka:

1. Det vänstra området av prefrontala cortex ansvarar för ”jag ska”
2. Det mittersta området ansvarar för ”jag vill”
3. Det högra området ansvarar för ”jag ska inte”

Dessa tre områden tillsammans ger oss självkontroll och självmedvetenhet –  m.a.o. vår viljestyrka. Här finns mera att läsa.

                                                                                 socialphy.com

Nu är det så att prefrontala cortex är en muskel som används varje dag och som blir trött när den överstimuleras. Vi utsätts dagligen för en massa frestelser och vi ska fatta otaliga beslut på kort tid och det tröttar ut vår stackars muskel bakom pannbenet och när vi är trötta i prefrontala cortex tenderar vi att fatta sämre beslut. Att alltid behöva stå emot frestelser tröttar ut prefrontala cortex och det kan vara en förklaring till varför det är så svårt att bryta vanor – vår vardag kantas av frestelser vart vi än går och som vi måste anstränga oss att undvika. Man har t.o.m. mätt sänkning i IQ när prefrontala cortex är trött; slutlednings- och tankeförmåga försämras.

Så hur smart du är varierar med din viljestyrka; ju mera frestelser och beslutsfattande desto mindre smart och desto sämre viljestyrka. Vi har säkert alla undrat över hur en person kan göra som den gör och särskilt offentliga personer råkar i rampljuset om de har gjort något galet. Vi tycker att personen alltid har varit rationell och har ”sitt på det torra” och så går människan och krossar vår bild av upphöjdhet och kontroll. Vad handlar det om? Självkontroll! Ibland blir trycket att hålla sig på mattan för högt och i ett svagt ögonblick ger man efter för en impuls som kan förödande konsekvenser.

Baumeister säger också att energin i hjärnan inte är en metafor utan den är verklig och det som ger hjärnan energi är glukos. Neurotransmittorerna i hjärnan äter formligen glukos för att funktionera. En trött hjärna skriker efter mera glukos och tyvärr ger vi efter för alla möjliga quick fix lösningar i form av godis och snabba kolhydrater. När hjärnans glukosnivå är låg blir vi lättare aggressiva och irrationella. Det finns undersökningar ( som jag inte hittar i skrivande stund ) om det alkoholrelaterade våldet i Finland där man ser en direkt koppling till lågt blodsocker och våld. Det räcker nog inte med en varm korv i bastun på 20 öl för att hålla hjärnan med glukos….

Ju mera hjärnan anstränger sig desto lägre halter av glukos har den och desto sämre presterar den. Glukos ska inte ges i form av godis, läsk och snacks utan i långsamma kolhydrater. Glukoshalten påverkar beslutsfattande, inlärningsförmåga, uthållighet och självkontroll. Det här är något som är oerhört viktigt att tänka när det gäller barnen och deras förutsättningar att prestera t.ex. i skolan. Hur många barn går hungriga till skolan och förväntas kunna koncentrera sig och sitta stilla? Jag tror att det finns en stark koppling mellan barn med koncentrationssvårigheter, bristande impulskontroll och aggressionsproblem och hjärnans brist på glukos. För att inte tala om alla beslut barn i alltför tidig ålder förväntas ta. Och hur är det med näringsinnehållet i det barnen äter på en dag? När det gäller t.ex. ADHD så ses självkontroll vara ett kärnproblem. Också när vi är sjuka töms vi snabbare på glukos eftersom immunförsvaret använder mycket glukos. Därför fungerar hjärnan så mycket sämre när man är sjuk då så stor del av energin går till immunförsvarets jobb och det bästa vi kan göra är att vila och sova tills reparationsjobbet är klart.

Religiösa människor har mera självkontroll p.g.a. traditioner där man tränar självkontroll; meditation, bön, fasta etc. Även i den asiatiska delen av världen är självkontroll mera vanligt p.g.a. regler och konsekvens som hör till kulturen och som Baumeister menar stärker självkontrollen. Tänk på alla kampsporter som till största delen handlar om självkontroll! För att inte tala om yogis som kan stå i en och samma position till synes ett helt liv!

                                                                mythicmeditation.com

De problem som den moderna människan och hennes prefrontala cortex ständigt måste kämpa med är alltför många valmöjligheter. Vi blir splittrade och ofokuserade av all stimuli som bombarderar oss från massmedia, skola, jobb, sociala nätverk och familj. Vi försöker vara på flera ställen och hålla tio bollar i luften samtidigt men det hela slutar med att vi är utmattade och okoncentrerade. Barn som har varit på dagis åtta till tio timmar har svårt att uppbringa självkontroll klockan fem på eftermiddagen när hjärnan är tömd på glukos och överstimulerad av alla sinnesintryck under dagen.

Baumeister menar att det är bättre att hjälpa barnen med att stärka deras självkontroll än självkänsla. Vi ska inte lära barn att skrika sig till det de vill ha. Han berättar om en kvinna som ammade och som när barnet skrek först lugnade ner det med att prata och sen gav hon mat. Ja, om man hade fattat det då det begav sig… Jag tror knappast jag är ensam om att tycka att barn inte får lära sig självkontroll utan den omedelbara tillfredsställelsen är mera regel än undantag. Allt är lättillgängligt och allt ska vi ha nu och det gäller inte bara barn utan vuxna har också svårt att tänja på sin otålighet. Så när vi ger efter för barnens utbrott hjälper vi dem att förlora kontroll – vi belönar bristande självkontroll.

Det är också svårt att vara kreativ när vi ska jämt ska göra flera saker samtidigt eller som Baumeister säger: ”Det är svårt att söka efter Gud och samtidigt tänka på att köpa hundmat”. I skrivande stund kan jag konstatera att jag har suttit mer eller mindre oavbrutet i 5 timmar med att färdigställa denna ”kria” Det enda som egentligen har stört mitt ”flow” är katterna som ska in och ut med jämna mellanrum men jag väljer att se det som hälsosamma avbrott för att hålla igång blodcirkulationen. Jag försöker ha så lite distraherande faktorer runt mig som det är möjligt för att kunna slutföra det jag håller på med. Vi glömmer nämligen att alla oavslutade projekt vi har dränerar oss på energi för prefrontala cortex arbetar med dessa projekt tills de är avslutade eller är helt och hållet nedlagda och kasserade.

Hör du till den kategorin som skjuter upp saker till sista minuten och gör allt på en gång för att inte göra nånting alls efteråt på några dagar eller veckor? Då är det skäl att tänka om och kanske träna in ett nytt sätt att jobba. Detta ”binge-beteende” är nämligen oerhört energikärvande och allt annat än produktivt eller effektivt. Du bränner ut dig för eller senare. Samma är om du har ett eller flera stora mål men inga delmål på vägen dit; du blir alldeles utmattad av blotta tanken att klättra över det där stora berget fast du bara ser konturerna av det i fjärran. Du ser inte att du måste gå till berget innan du kan börja klättra. Samma sak är det om du bara har små mål men inget stort mål – det mesta du gör blir ostrukturerat och följer ingen plan alls och livet blir lite ”random”. Baumeister föreslår en 5-års plan med ett stort mål med flera mindre mål på vägen.

                                                                      wired.com

Robin Sharma är för mig sinnebilden av viljestyrka och uthållighet och han berättar i sin webinar om viljestyrka att mellan frestelse och handling har vi 0,25 sekunder på oss att välja. 0,25 sekunder i fönstret av möjligheter att välja mellan! Här är självmedvetenheten oerhört viktig för oss att välja det som gagnar våra mål och inte det som ger kort tillfredsställelse eller går emot våra överenskommelser med oss själva.

Han listar tre mirakelmediciner för att stärka självkontrollen och därmed viljestyrkan:

1. Meditation – 1 timmes meditation får prefrontala cortex att växa och effekten av denna enda timme sitter i 11 timmar senare. Man vet att buddhistiska munkar har mera grå hjärnmassa än övriga och man tror att det beror på meditation.
2. Träning – 15 minuter varje dag minskar suget efter sött och prefrontala cortex växer. Jonh J. Ratey är en förgrundsfigur som ofta kommer upp i diskussioner om träning och hjärnan.
3. Sömn – många av oss lider av något som kallas ”mild prefrontal dysfunktion” och det beror på för lite sömn och skapar på sikt depression. När vi får för lite sömn utsöndrar binjurarna steroidhormonet kortisol som i sin tur ökar sötsuget och är också kopplat till stress.

Vi lever i en värld full av frestelser och valmöjligheter. Vi uppmanas att välja och välja ofta. Vi drar oss för att fatta beslut för det kan ju komma upp någonting bättre längre fram. Många av oss hamnar till slut i en sorts ”analysparalys”; vi kan inte fatta beslut alls p.g.a. en utmattad prefrontal cortex. Så nej, det går inte att sluta röka, börja banta och jogga tre gånger i veckan samtidigt. Vi måste börja med en sak och jobba in den nya vanan och det tar inte 21 dagar som det har sagts tidigare utan det ta 66 dagar! Vi måste ge vår nya vana 66 dagar och därmed sänka vår flyktbenägenhet innan vi börjar med något annat. Kom också ihåg att sämsta tiden att fatta ett beslut är på kvällen! Hur många gånger har vi inte legat i sängen och tänkt att ”i morgon ska jag….”? Så ju flera val, desto sämre viljestyrka!

Michelangelo blev inte vad han var utan självkontroll och viljestyrka. Zlatan blev inte den han är utan självkontroll och viljestyrka. Skillnaden mellan dessa två är att Zlatan har hundrafalt flera valmöjligheter än vad Michelangelo hade. Ändå valde Zlatan på vägen mot sin karriär som fotbollsproffs bort det mesta som inte gagnade hans mål. Det har inget med att vi har olika intelligens och  kapacitet – det har att göra med självkontroll, viljestyrka och att veta vad vi vill här i livet.

                                                                       nytimes.com

Om du inte vet var du ska börja så gör en lista på vad som är viktigt för dig. Skriv ner så många saker du  kommer på att du vill ändra eller på något sätt påverka, ordna dem i viktighetsgrad och börja med det som känns absolut viktigast. Ge dig själv 66 dagar, gör det varje dag, kom ihåg 0,25 sekunders utrymmet för vad du väljer och pussa dig själv på armen för varje seger över frestelserna! Känn hur din prefrontala cortex muskel svettas, växer och mår bra när du är fokuserad på ett viktigt mål och inte på 50 val av meningslösheter.

För det är ju inte så att somliga har viljestyrka och somliga inte – det är fråga om träning och om att vilja ändra på sitt beteende och tänkesätt.  

Jag har som sagt påbörjat mitt feng shui projekt vilket innebär en total utrensning av allt som jag inte behöver, använder eller tycker om. Jag är nu i köksregionerna och konstaterar lättad att det inte finns så mycket att städa bort, bara organisera på ett bättre sätt.

När man röjer runt bland papper, kvitton, bordstabletter ( tallriksunderlägg? ), knappar och annat skumt kan man komma på överraskningar. Jag har haft en bricka på bänken som har fått agera uppsamlingsställe för ”ta tag i det snart men inte nu” grejer. När jag rensade ur den såg jag en liten papperslapp i hörnet mellan två bordstabletter. Lappen var också ett avrivet hörn av nåt papper och på den stod det med en för mig helt okänd handstil When ”Alone-time” becomes an obsession. Jag måste säga att jag blev lite ställd för det kändes som ett direkt budskap till mig. När ”Ensam-tid” blir en besatthet…tja, vad ska man säga? Jag kontemplerade en stund över texten, nickade igenkännande och slängde den sedan i pappershögen som ska brännas senare.

Det har gått en vecka snart och jag har inte riktigt kunna släppa taget om den där lappen som jag slängde bort. Dröm om min förvåning när jag stiger ut ur bilen i garaget idag och råkar tänka på den där lappen samtidigt som jag ser en trekantig pappersbit ligga på golvet strax innanför garagedörren. Vad tror ni det var för en lapp? Hur den har kommit till garaget från huset där jag har samlat allt brännbart på ett skilt ställe övergår mitt förstånd och naturligtvis finns det en vettig förklaring men det är inte utan att jag undrar…

                                        Någon som känner igen handstilen?