Världen vi lever i nu är i gungning – eller är det snarare vår världsbild som är i gungning? Det är en viss skillnad på världen och vår världsbild. Om det är så att det som pågår inom oss manifesteras i den fysiska världen i form av projicering ( det jag ser på filmduken är bara en reflektion av filmen som snurrar på inne i projektorn ) är det tydligt att mänskligheten befinner sig i ett krig på många fronter. Den nuvarande världsbilden är sannerligen inte den vackraste även om många gör allt för att visa att det finns en annan värld, en bättre värld, en sannare värld. När ett paradigmskifte sker där gamla värderingar och trosuppfattningar utmanas av nya idéer och antaganden uppstår en spänning som visar sig i konflikter, motsättningar och fundamentalistiska strömningar.

Våra ekonomiska ledare och politiker sänder dagligen ut budskap med hjälp av den tredje stadsmakten – media – om krig, hot om ekonomisk kollaps, miljöförstöring, fattigdom, hopplöshet och det påverkar oss på ett förödande sätt.  Vi blir handlingsförlamade och vågar vi ändå tror vi på en bättre framtid finns det alltid dom som hånskrattar åt oss. Underhållningsindustrin ser till att vi hålls tjudrade vid TV-apparater, surfplattor och mobiltelefoner och orgier i mat, sex och våld invaderar våra sinnen. Giftet sprider sig i våra hjärnor, våra hjärtan slår allt snabbare och ångesten kramar om allt hårdare. Domedagsprofeterna dyker upp som svampar efter regn och vi söker förtvivlat efter den tid som har flytt i hopp om räddning.  Febrilt söker vi efter livbojar i allt som känns bekant, tryggt och som stämmer överens med vår egen världsbild. Kroppens larmsystem är konstant påslaget och det leder till hjärnstress och utmattning som i sin tur leder till oförmåga att tänka klart.

Vad kan vi då göra för att härda ut under dessa sammandragningar som världen nu har? Hur kan vi hjälpa oss själva och jorden för att utdrivningsskedet ska gå så smidigt som möjligt och en ny värld kan se ljuset? Att föda och födas gör ont! Kan det vara så att vi människor har passerat denna födslokanal mer än bara en gång? Tänk om det är så att vi har levt många liv och att varje liv med dess erfarenheter har präglat in sår i själen som vi nu lever ut och också har levt ut i tidigare liv? Kan det vara så att för att läka oss själva och jorden som är vår Mamma så behöver vi göra en resa in i oss själva för att förstå varför vi gör som vi gör och för att hitta hem till oss själva och till varandra igen?

Denna något långa inledning inspirerades av  en bok jag beställde före jul och som jag nu har läst för andra gången. Marina Andersson har många roller varav några är; regressionspedagog, NLP-Master, hälsocoach och nu författare ( m.a.o. en av de många som vet att det finns en bättre värld och jobbar för det! ) Hösten 2014 gav hon ut en bok med titeln Världsfredens hemligheter – Ur regressionspedagogens perspektiv inför kärlekens tidsålder ( 2014, Forsbergs Tryckeri ).

Boken är en handledning i hur vi kan hela oss själva och jorden. Bokens titel vittnar om ett stort allvar och ett enormt mod, enligt mig. Här har vi en kvinna, även hon från Jakobstad ( jag skrev om en annan jakobstadsbo och hennes bok i min senaste blogg  ) vars tankar sträcker sig långt utanför de förhärskande eller åtminstone mest framhållna ideologiska och religiösa föreställningarna på den österbottniska slätten. Här snackar vi reinkarnation och den teorin går sannerligen stick i stäv med en del kristna uppfattningar – jag säger en del för det finns undersökningar som pekar på att reinkarnationsteorin eller någon sorts tro på att livet fortsätter även efter detta godtas av långt fler kristna än vi kanske tror och procenten ökar när det kommer till folk i allmänhet. Detta ska ses i ljuset av den nyandlighet som är ett fenomen i växande och även kristna påverkas av den vilket ju visar på en sorts flexibilitet och lyhördhet för de nya strömningarna i tiden och i människan.  Marinas egna erfarenheter går ända tillbaka till kyrkomötet i Nicea ca 300 e.Kr som var det första konciliet då man skapade en gemensam troslära för hela kristenheten. Det var också på detta möte man bestämde sig för att det som inte stämde överens med kyrkomötets beslut om vad som var kristendom skulle ses som kätteri och den som kan sin historia vet vilka fasansfulla konsekvenser det hade och fortfarande har för människor med annorlunda världsbild.

Marinas egna upplevelser av tidigare liv har gett henne insikter om sig själv, om hennes vandring genom tiden och att hon nu jobbar som bl.a. regressionspedagog är i ljuset av hennes berättelse är absolut ingen överraskning. Ett av bokens många budskap är hur nödvändigt det är att vi blir inifrån styrda istället för utifrån styrda. Att vi måste hela oss själva för att kunna hela jorden och då måste vi våga möta våra rädslor och själssmärtor som har rötter långt tillbaka i tiden.

Kapitlet om chakran kastar ljus över ett nytt chakra som sällan nämns; det åttonde chakrat, ”Den Nya Tidens chakra” eller thymus chakrat som är beläget mellan hjärtchakrat och halschakrat. Färgen är turkos, grön och rosa och stimuleras av musik. Detta ”Nya Tidens” chakra styr immunsystemet. Varför tycker jag att den här informationen känns så relevant när jag ser hur dåligt många mår både psysiskt och fysiskt? Hur är det med vårt immunförsvar och är det inte så att våra ”batterier” börjar ta slut?

Marina efterlyser en större samarbete mellan den traditionella sjukvården och den mera esoteriska friskvården för det ena utesluter inte det andra. Vi måste börja tala mera om friskvård och fästa mera uppmärksamhet på vilka faktorer som gör och håller oss friska. Jag tycker att tendensen fortfarande är ett enögt fokus på det sjuka men jag ser också att det kommer friska motkrafter!

Jag blir så lycklig när jag läser om hennes tankar om nutidens och framtidens barn! Hon anser att vi vuxna måste lära oss att se dessa barn som de är – inte som vi vill att de ska vara. Många barn idag har en högt utvecklad själsintelligens och ett universellt medvetande som vi bör ta på största allvar. Vi måste våga möta dessa stora och antagligen gamla själar, spegla vår egen storhet i deras ögon och inse att de är våra vägledare!

Marinas sätt att skriva är lite introvert, eftertänksamt och stillsamt. När jag läste den för andra gången anade jag dimensioner jag ännu inte kan formulera med ord för språket har sina begränsningar. Jag känner en oerhörd sorg men samtidigt en innerlig värme, kärlek och ett hopp strömma ut från texten och jag tänker vilken förunderlig varelse denna kvinna är! Jag tänkte samma sak då jag träffade henne första gången för några år sedan och sommaren 2014 träffade jag henne igen och hon berättade då om boken som hon skulle skriva. Nu är den manifesterad i fysisk form och trots eftertänksamheten, det introverta och det stillsamma så andas boken STORHET!

Förresten, bönen Fader Vår är inte komplett! Det finns en vers till som gömdes undan  ( med ett otal andra skrifter ) eftersom den inte stämde överens med kyrkomötets hopsnickrade syn på kristenheten. Hur skulle den kristna historien sett om den hade fått vara med? Ingen vet. Hur går den versen? Den finns att läsa i Världsfredens Hemligheter – Ur regressionsterapeutens perspektiv inför kärlekens tidsålder.

Boken kan beställas direkt av Marina på anderssonmarina@yahoo.com. Gör dig själv en tjänst, läs den, våga utmana din världsbild, lyssna och hör…det finns något mellan raderna som intellektet inte kan höra men det betyder inte att det inte finns där. Tro mig, det finns!