När man spänner bågen för länge…

…och inte låter pilen flyga blir man trött i armen. Så känns det mentalt just nu. Jag har stått med spänd båge rätt länge, siktat hit och dit men har inte låtit pilen flyga. Det finns bara en sak att göra; sänka bågen, lägga pilen tillbaka i kogern och göra något annat en stund – som att gå ut i skogen och plocka svamp, ligga på soffan och äta choklad eller spela fåniga spel på telefon.

 

Legolas

 

En och annan bok har fått min tid. Alice Munro är just nu aktuell och hon går inte av för hackor. Hennes noveller är finurliga och det finns ett djup i dem som kräver att man är uppmärksam och att man engagerar sig i texten. Tack vare att hon fick Nobels litteraturpris 2013 har jag blivit medveten om hennes existens. Tack för det!

Jag har fått budskap från alla håll att ta det lugnt och hejda min upptäckarlust. Ingenting hinner mogna och växa till sig när jag bara fnattar runt och tycker att jag borde det ena och det femte. Mitt huvud vill så mycket men min intuition försöker förtvivlat låna mitt öra för att tala om att jag vinner på att stanna upp och låta saker bero. Inte min starka sida, inte alls, att låta saker bero.

Två planerade resor blev inte av i somras – intuitionen hade rätt i varför. En avbokad resa till en konferens – rätt beslut det med. Nu en längre resa på gång och nej, det känns bara inte rätt. Jag får inga bilder, ingen känsla, ingenting. Det är bara tyst inombords och det är ett tydligt tecken på att det inte är dags. Mitt intellekt säger JA! men hjärtat viskar neeejjjj….Det är svårt det här. Som en god vän sa; du har fått möjlighet men det betyder inte nödvändigtvis att du ska. Klokt sagt.

 

intuition

 

En diskussion med god vän om sömnproblem, ångestproblematik, depression föranledde en djupare reflektion ( för n-te gången ) om kopplingen mellan dessa numera vanliga tillstånd och mängden läkemedel som sväljs ned dagligen för att lindra obehagen. Exempel: en artikel eller annons upplyser dig om att om du ”lider av trötthet, stress, koncentrationssvårigheter, nedstämhet osv” så KAN det bero på din livsstil men nu har forskningen kommit fram till att hjärnan lider brist på det ena eller det andra ämnet och det är inte nödändigtvis p.g.a. din livsstil(!). Det är en brist i hjärnans kemi för hjärnforskningen är ju så avancerad numera att den kan upptäcka i stort sett vad som helst. Och är det inte märkligt hur många brister vår västerländska hjärna plöstligt lider av? Och VIPS! är ett nytt läkemedel ute på marknaden som råder bot på just den brist du anses lida av och som har uppmärksammats i media under lämpligt lång tid – så pass lång tid att du ska hinna inse att du lider brist på någonting. Du visste inte om det förra veckan men nu plötsligt har du alla symptom på en brist som du inte visste att du hade. Det luktar kartell mellan media och läkemedelsföretag på långt håll. Ledsen, men jag kan helt enkelt inte köpa alla dessa ”diagnoser” och ”botemedel” så där rakt av. Och det finns många läkare som heller inte går med på att distribuera läkemedel hur som helst och om de går ut i offentligheten med kritik mot läkemedelsfirmornas aggressiva marknadsföring och många gånger tvivelaktiga forskningsresultat, hamnar de i hetluften och drevet är i full gång. Tysta alla tvivlare!

Vi vet att mat, motion, sömn och socialt umgänge är de fyra grundstenarna för att kunna leva ett kreativt och produktivt liv. Vi i västvärlden har tillgång till dessa fyra grundstenar men dessvärre är kvaliteten under all kritik. Maten är processad och urlakad på näring, motion har blivit prestation och en gigantisk business, sömnen får flytta på sig för att ge plats åt sociala medier, filmer och spel på nätet och det sociala umgänget där man kan ta på varandra, se varandra i ögonen och skratta samtidigt åt samma sak börjar bli en lyxvara och helst ska man komma överens per telefon två veckor på förhand för att få uppleva direktkontakt. Vi har fått för oss att om vi inte sover 8 timmar oavbruten sömn varje natt så har vi inte sovit tillräckligt och katastrofen är ett faktum. Det är NORMALT att vakna några gånger under natten. Det är ingen orsak till att bli stressad och är man lite trött på dagen är det heller ingen katastrof. Men så länge vi tror att vi måste vara 100% högpresterande 24/7/365 och att det är onormalt att inte sova 8 timmar oavbruten sömn varje natt så ja, då blir vi stressade och man kan inte sova när man är stressad. Kom ihåg att det du tänker på när du ligger i sängen måste din hjärna processa. Om du tänker på allt som kan gå fel, har gått fel och hur du ska orka så ja, din hjärna tvingas söka efter lösningar på de frågorna. Pröva på att tänka sköna, positiva och accepterande tankar varje kväll under nån vecka eller två så kanske du blir förvånad. Och ja, du kan styra dina tankar – vem är det som styr det du tänker nu? Det handlar om vanetänkande som bara kan brytas med att tänka andra tankar men det räcker inte med att pröva en minut eller två och sen ge upp för att det inte funkade. Det gäller att vara envis. Som jag tänker, så blir det.

 

sova

 

Jag har jobbat i 8 år med människor som lider av ångest, depression och sömnlöshet för att nämna några tillstånd. Jag har under den tiden kommit fram till att det väldigt ofta handlar om själens kristillstånd. Vi blir deprimerade när vi inte lever våra liv som vi är skapta för och det är en i allra högsta grad en subjektiv grej. Alltför många försöker anpassa sig till ett samhälle vars normer är dikterade av mediala illusioner om det perfekta livet, om vad som är normalt och inte normalt. Eller så försöker vi leva enligt våra föräldrars, vänners eller parntners förväntningar. Vi tappar helt enkelt bort oss själva och priset vi betalar är högt. Bosättaren får ångest över att tvingas vandra hela tiden. Nomaden får ångest över att tvingas vara på ett och samma ställe alltför länge. Krigaren blir självdestruktiv om det inte finns något att slåss för.

Men vi är så rädda att inte passa in, att hamna utanför flocken. Många av oss har förvandlats till trygghetssnortande narkomaner som säljer oss till varje pris och hellre tar ett piller för att orka stå ut i vår illusion om det perfekta livet. Det är åtminstone ett helvete vi känner till och det är tryggare att stanna kvar i det än att gå ut genom dörren till ett okänt bättre. Det är bara att ta ett piller till så orkar man. Någongång måste det ju ta slut; när barnen har flyttat, när jag har bytt jobb, när min partner slutar supa, när jag slutar supa, när jag har vunnit på lotto, när vi har varit på en veckas solsemester, bara jag får sova, när föräldrarna dör, när grannen dör, när ekonomin blir bättre, när jag har blivit frisk…då ska jag…vi…sen…

Muntert så man kan dö, eller? Men jag orkar inte vara munter just nu. Min arm är så trött efter att spänt bågen alltför länge utan att jag har låtit pilen flyga. Jag sätter pilen i kogern och gör något annat ett tag för nu ska jag åka till en kompis för att dricka kaffe, äta sött och gott och skratta högt och ljudligt. Jag vet att en och annan ängel brukar sitta med och skratta. Och allt är precis som det ska vara 🙂

Och så en liten visuell naturrapport…

Spindlar o stenar picmonkey

 

Fridens liljor!

5 reaktioner till “När man spänner bågen för länge…

  1. Har läst en hel del på din sida och du verkar ha ett stort engagemang i psykisk hälsa. En fråga jag skulle vilja ställa är denna. Rent generellt. Tycker du att en person (bland annat jag) med diagnosen PTSD ska ta hjälp av läkemedel om det går att klara sig utan men utifrån att det skulle bli mycket drägligare liv med lite ”droger”? Jag har själv valt att helt avstå men det har sitt pris. Är självklart emellanåt lite fundersam på om jag gör rätt. Vad säger du?

    Gilla

    1. Hej Scared

      Det är svårt att komma med ett bra svar. Det är många faktorer att beakta; orsaken till traumat, hur länge du har gått med PTSD, vilken hjälp har du fått, din personlighet/natur/ditt sociala nätverk, din hälsa generellt, ev grundsjukdomar osv. Men om du inte har provat på EMDR-terapi så skulle jag rekommendera det. Alternativt hypnoanalys – också en effektiv metod. Kolla in dessa två metoder t.ex under fliken ”tjänster” på min hemsida eller på länkarna jag har satt ut eller googla. Mediciner är bra men de gör inget annat än dämpar symptom vilket i sig inte är dåligt – det hjälper en att klara livet men tar inte bort laddningen av själva traumat. Traumat lever så att säga sitt eget liv inom en eftersom det inte har lösts upp och integrerats i dig och blivit en erfarenhet som du accepterar. Både EMDR och hypnoanalys har visat sig kunna lösa upp traumat på ett sätt som är beständigt. Mediciner är kanske inte det första jag skulle rekommendera. En del människor är inte motiverade till att igen gå igenom det som har förorsakat traumat p.g.a. rädsla för obehag och de brukar i regel fråga efter medicin för att slippa känna efter. På kort sikt kan det vara en till synes bra lösning med känslor av lättnad och ”glömska” men det löser sällan problemet en gång för alla. Men som sagt, det är så individuellt. Jag hoppas verkligen att du får hjälp med att lösa upp din PTSD. Mvh Carina

      Gilla

  2. Hej. Vad jag förstår av ditt svar så är det inte helt tokigt att avstå från medicin som jag gör då den egentligen inte har någon läkande effekt utan bara lindrar symptom.
    Jag får hjälp just nu vilket går att läsa om på min sida: http://scared.blogg.se/ dock inte med hjälp av EMDR som jag har valt bort då jag tycker det låter obehagligt.
    Tack snälla att du svarade.

    Gilla

    1. Hej Scared

      Nej, det är inte alls tokigt att avstå från medicin. Det är något man själv måste avgöra på basen av symptom och deras intensitet. Jag kan tala om för dig att EMDR är inte så obehagligt som det kan tyckas. Även om man går tillbaka till händelsen och går igenom den igen så blir det sällan lika hemskt som då det hände. Det du gör i EMDR är att du skriver om din historia om det som hände. Delar av händelsen som man har filtrerat bort eller glömt kommer tillbaka, felaktiga antaganden om en själv korrigeras ( det var mitt fel, jag borde ha kunnat, ingen hjälpte mig osv ) och hela händelsen får en vettigare innebörd än den man går och bär på när den är obearbetad. Har man blivit utsatt för fysiskt våld är det två saker som händer: Kroppen som utsätts för våld lagrar minnet i muskler, inre organ och celler och den reagerar på våld på det sätt som är mest ändamålsenligt för överlevnad – fly, fäkta eller spela död. Hjärnan tolkar det som händer på det sätt som just då verkar mest rationellt och ”vettigt” men som inte nödvändigtvis är korrekt. Dessa kroppsminnen och hjärnans tolkning präglas in och om de inte integreras i personen och blir en erfarenhet som alla andra i livet så lever dessa minnen sina egna liv och är utanför ens kontroll. Det blir som ett inre tryck som söker ett sätt att ta sig uttryck men som man inte har kontroll över. Jag tror att du gör dig själv en stor tjänst om du ger dig en chans med EMDR. Det blir aldrig värre än vad det var när det hände. The first cut is the deepest. Jag har jobbat med många EMDR-klienter och det är lika fantastiskt varje gång de kommer till insikt, kan försonas med det som har hänt, stoppa erfarenheten i minnenas album som en del i livshistorien och börja LEVA! Var inte rädd för rädslan, Scared. Lita på att ditt undermedvetna vill dig bara väl och att du aldrig behöver bearbeta något du inte är redo att bearbeta. Så fungerar det i EMDR – steg för steg, bit för bit. Men vad du än bestämmer dig för att göra så önskar jag dig allt gott och att du inte ska vara rädd för dina känslor och upplevelser. Du är din bästa vän men du kan också vara din värsta fiende. Vi är bara såna, vi människor. Kram!

      Gilla

Lämna en kommentar