Nu börjar det antisemitiska monstret komma upp till ytan igen och människor som inte är inblandade i konflikten i Mellanöstern men som råkar vara av judisk härkomst blir återigen måltavlor. Nu haglar glåpord i sociala medier och egendom förstörs i Sverige och antagligen också i övriga Europa. 1930-talet hotas att upprepas om vi inte sansar oss, tänker kritiskt och självständigt. Kollektiv bestraffning borde vara där den hör hemma – på historiens sophög. Jag vill understryka att jag inte väljer sida här. Både israeler och palestinier bidrar till att detta helvete får fortsätta. Det finns så många olika aspekter på varför detta krig pågår och orsakerna är så många att det är svårt att få en klar bild. Alla har en åsikt.

Det man sällan pratar om är psykiskt trauma. Jag anser att det finns ett kollektivt trauma som är mycket aktivt och som har sin rot i bl.a. 2:a världskriget. En traumatiserad människa för över traumat till sina barn som bär det med sig men är inte nödvändigtvis medvetna om det. Det kusliga med psykiska trauman är att den som har varit utsatt för någon form av våld tenderar att återupprepa våldet på ett eller annat sätt. Det kan riktas mot en själv eller mot någon annan. Barnen tar över och helvetet fortsätter. Kan vi vänta oss att barnen i Palestina – de som överlever – ska vara dom som ska lösa traumat om de inte får hjälp med det? Knappast, detta helvete har blivit normalt och de vet inte om något annat så därför är det troligt att de fortsätter på samma sätt. De vet inget annat sätt att lösa konflikter på än att skicka missiler och spränga bomber. Israelerna beter sig mot Palestina som de själva blev behandlade av tyskarna och deras allierade under 2:a världskriget även om det inte är på ett lika raffinerat sätt som då. De bygger murar men jag ser dem mera som symboler för vad som pågår inom dem på individnivå och på kollektiv nivå. Och de får stöd av USA som antagligen har sina egna intressen i Mellanöstern. Hamas har också förlorat kontrollen för de som är Hamas är också traumatiserade eftersom det kommer ständigt nya medlemmar som har växt upp i krig och vet inget annat. Detta krig lever sitt eget liv och det skruvar sig mer och mer in i människorna. De har blivit sina egna värsta fiender.

Människor som har ett flockmedvetande är de som gapar högst – de kan inte tänka självständigt utan bräker med fåren och ylar med vargarna. Flockmänniskor går igång på eldiga och intensiva tal av ledare ( självutvalda ) och dras lätt med i gruppsykoser, slutar tänka själva och handlar utgående från sina känslomässiga reaktioner. Det är de arga och kränkta individerna som ser ett tillfälle att få ge igen för något som sällan har att göra med målgruppen för hatet och rädslan. Det är människor som saknar förmåga att tänka kritiskt, som har stort behov av att se upp mot en ledare. I mänsklighetens unga historia var det en fråga om överlevnad att tillhöra en flock – utan flock var du dödsdömd och då var du tvungen att anpassa dig och sätta din individualitet åt sidan för att inte frysas ut. Rasistiska grupper, religiösa sekter för att nämna ett par exempel, är bildade av individer med ett flockmedvetande men de styrs ofta av en eller flera individer med kollektivt medvetande och som kan skilja på eget tänkande och andras. De utnyttjar naturligtvis flockdjurens oförmåga att tänka självständigt, deras uppdämda ilska och frustration och får dem att utföra våldshandlingar de själva anser sig för goda för – eller för rädda. Flocken leds av en mera medveten individ och det är ledande individens avsikt som manifesteras i gruppens handlande.
Människor som har ett kollektivt medvetande kan skilja på sitt eget tänkande och andras och ser sig själv som en enskild individ men tillhörande en grupp. Den kollektiva människan observerar, granskar kritiskt och förlorar inte kontakten med sig själv, sina värderingar och handlar utifrån beslut grundade på självständigt tänkande men med kollektivet i minnet. De väljer att vara med eller inte med. Den kollektivt medvetna människan kan välja att dela ett kollektivs värderingar men identifierar sig inte med varken värderingarna eller kollektivet. Den kollektivt medvetna människan identifierar sig inte heller med sina egna värderingar utan kan ändra dem om det behövs utan att uppleva att den kulturella och historiska identiteten förintas. Hon är inte sina värderingar – hon har värderingar. Hon är inte sin kultur – hon har en kultur. Hon är inte sin historia – hon har en historia.
Eftersom det fortfarande verkar vara så att flockmedvetandet är starkt rotat i samhället är det viktigt att politiska ledare står upp för värderingar som är i linje med det kollektiva medvetandet och att de är tydliga med att all form av rasism och särbehandling av folkgrupper inte hör hemma i ett modernt samhälle. Det finns ledare som rider på människors missnöje och rädsla och så finns det ledare som ser sig själv som en individ i ett kollektiv och att kollektivet är grundförutsättning för att vi ska kunna fortsätta på denna planet. Ett fungerande kollektiv ger plats åt olikheter och drar nytta av dem för kollektivets väl.

På vilken medvetandenivå är du?

http://www.expressen.se/debatt/antisemitismen-okar-i-sverige—och-vi-tiger/