För en vecka sedan var jag på mitt livs första retreat. En bekant, Gitte Hulden som är verksam som meditationslärare inom Brahma Kumaris i Helsingfors, bjöd in mig och det kunde jag naturligtvis inte säga nej till. Jag har kommit i kontakt med Brahma Kumaris tack vare Salman Ahmad från Köpenhamn som höll föreläsningar i Vasa i två omgångar 2013-2014. Temat var psykologi, spiritualitet och meditation och jag fick mersmak eftersom jag tycker dessa tre ”moduler” tillsammans är vansinnigt spännande att utforska.

Jag fick privilegiet att vistas i det engelska landskapet tillsammans med människor från olika länder; Grekland, Israel, Frankrike, Cypern, Island, Holland, Danmark, Tyskland, England. I en vacker villa i palladiansk stil som Nuneham House i Oxfordshire, är det inte alls svårt att öppna upp för sina inre landskap medan ögonen tar in de vackra rummen och det gröna, böljande landskapet utanför de höga fönstren med de tunga gardinerna. Lewis Carroll’s bok Alice i Underlandet kom till i miljöerna från just Nuneham Courtenay med omnejd. Jag försökte fånga en av de många kaninerna som hoppade runt på gräsmattorna på bild men det lyckades inte. Jag tänkte på Alice som följde den vita kaninen till Underlandet. Nu såg jag ingen vit kanin men det var sannerligen fantasieggande att vandra runt i den magnifika trädgården som ständigt bjöd på överraskningar.

Temat för helgen på Brahma Kumaris Global Retreat Center var Tapping into the Power of Silence. Vi fick höra föreläsningar om tystnadens olika kvaliteter och aspekter, inre frid, inre rytm och uppfattningen om tid, den heliga triangeln av Självet, ”The One” ( hur säger man det på svenska? ) och den Andra. Vi hörde om principerna om positiva motsatser som t.ex att vara beslutsam men ändå flexibel, ha självrespekt men ändå vara ödmjuk, makten att välja, tystnad som en kraft i Livet. Jag tänker inte gå in i detalj men kärnan är att genom meditation och tystnad öppnar vi upp för kommunikation med det sanna självet – the True Self – och det Gudomliga. Det är så mycket lättare att hitta bra ord på engelska! Att stå i ständigt kontakt med vårt sanna själv – som är ett med Gud, Universum, Energin eller vad vi nu vill kalla det – gör att vi fattar de rätta besluten enligt våra syften och att vi ser oss själva och andra som Ett. Vi kommer alla från samma källa och om vi kan se varandra som systrar och bröder kan vi också skapa fred mellan alla folk som bor på denna hårt ansträngda och utmattade planet. Brahma Kumaris’ enkla och viktiga budskap lyder;

”Du är en andlig varelse och när du äntligen inser det, kommer du automatiskt att bringa fram din andlighet till liv, så väl som för andras liv runt omkring dig. Essensen av dig och grunden för din andlighet är fred. Fred är vad du är”.
Kan det formuleras enklare än så här? Utmaningen är att tillämpa detta budskap i det dagliga livet, i handling, i tanke. Det är inte lätt att realisera budskapet i en värld som lär oss det motsatta – att det finns ett ”vi” och ”dom” och att ”vi” har och gör rätt medan ”dom” har och gör fel. Den ständiga kampen med egot som gör allt för att skjuta bort det som kan förminska eller förgöra dess makt är något som vi måste utkämpa varje dag. Genom att meditera, kortare eller längre stunder varje dag, hjälper vi oss själva att minnas vilka vi är; gudomliga själar i kroppslig kostym. Våra kroppar kan ses som boningar för Själen, som verktyg eller fordon. På vilket sätt kan jag använda min tanke, mitt intellekt och min kropp för att skapa en bättre värld? Vad är det jag är bra på? Vilka är de gåvor jag har som jag kan ge vidare åt andra för att de ska må bättre och i sin tur ge vidare sina gåvor? Vad är syftet med mitt liv och hur kan jag tjäna på bästa sätt?

Syster Jayanti sa att varje skruv behövs i en maskin. Om en skruv trillar bort kommer maskinen att med tiden sluta fungera. Alla människor behövs – gatsoparen, lagerarbetaren, bagaren, entrepenören, städaren, fiskaren, politikern, ledaren, konstnären, vårdaren, frimärkssamlaren…alla. Det gäller att hitta skönheten i det jag gör och att inte jämföra mig med andra. Det handlar om att verka där jag är med det jag har och inte se över staketet i tron att det är där på andra sidan jag borde vara. Nu sitter jag i själva verket och talar främst till mig själv för jag har tendens att drivas av otålighet och vilja att vandra vidare och jag tar kanske inte min uppgift på tillräckligt stort allvar. Varför? Jag antar att det beror på en viss osäkerhet, en känsla av att inte vara tillräckligt bra och kunnig. Min mentor, Jörgen Sundvall, fick mig att inse att det är viktigt att vara i kontakt med känslan av otillräcklighet och osäkerhet för det är det som driver mig framåt, som håller mig alert och medveten. Det gör att jag inte blir styv i korken eller självtillräcklig. Jag gillar det och jag har kommit till freds med att jag ska vara där jag är och göra det jag gör så bra jag bara kan för andra. Resten kommer av sig själv.
Syster Jayanti talade om att ha tillit ( faith ) till Självet, till det Gudomliga och att tillit leder till seger över det inom mig som inte vill mig väl. Vi har alla sidor inom oss som gör allt för att sabotera intellektets minsta lilla avsikt att förändra tankar och beteende i vår strävan till att leva i fred och harmoni med andra levande varelser men först och främst med oss själva( sanningen om vem man är, vem man tillhör och vad man måste göra måste var och en ta reda på ). Vi måste dock börja med oss själva för hur ska vi kunna leva i fred och harmoni med andra om det pågår ett krig inom oss själva?

Anthony Strano berättade om ”de tre hästarna” – 1) tanke/sinne, 2) intellekt, 3) ursprungliga präglingar, programmeringar (det vi har med oss när vi föds ) kontra förvärvade mönster ( uppfostran, omgivning, kultur, skola, samhälle etc ). Dessa tre eniteter samarbetar inte så bra, de måste tyglas av den som kör vagnen – jag. Intellektet ses som den mest samarbetsvilliga hästen medan tankens häst är den mest rebelliska. Intellektets häst behöver mest näring och uppmärksamhet för att kunna samarbeta optimalt med vagnföraren – mig. Tanken och de inpräglade mönstren och vanorna samarbetar mycket med varandra och det är därför det är så svårt att bryta vanor och beteenden. Hur många av oss har inte sagt att ”jag vet att det inte är bra att…” men ändå fortsätter vi med det som inte är bra? Intellektet vet vad som är bäst men det har ingen makt om det inte får hjälp av vagnföraren i form av uppmärksamhet, kunskap, stillhet, meditation och täta upprepningar av det man vill uppnå. Ett exempel är att om jag vill få bättre kondition måste jag röra på mig varje dag. Eller om jag vill kunna meditera bättre så måste jag göra det varje dag. Vill jag bli konstnär så måste jag göra något varje dag som är i linje med det jag vill skapa och på vilket sätt. För vad gör vi med kunskap om vi inte använder den i det dagliga livet? Det blir då – som Anthony sa – bara ett ”ritualistiskt kunnande”, ett ständigt formulerande och analyserande. Genom tystnad riktar intellektet tillbaka tanken och sinnet till dess ursprungliga blåkopia eller arkiv – själen. Inom RajYog eller Raja Yoga som de flesta felaktigt kallar det, betonar man starkt intellektets betydelse och dess funktion i att minnas vilka vi är. Det är vårt intellekt som tar in kunskap och utmaningen står i att tillämpa kunskapen i verkligheten men ofta stöter vi på patrull i form av tankar och vanor som vi har förvärvat under vår uppväxt och i samspel med omgivningen. Dessa förvärvade tankar och vanor hade vi inte med oss när vi föddes och rajyog är att minnas vilka vi är och att leva enligt det. Rajyog ses som ”the King of Yoga” och anses vara en av de svårare meditationsformerna. Den har enklare versioner som passar den västerländska och stressade människan utan att för den skull förlora andemening och kraft.

Francios Becher berättade om naturens rytm och hur vi människor har glömt eller tappat bort vår egen rytm. Naturen lär oss det vi har glömt bort och genom att vistas i naturen och vara medveten om den kan vi hitta vår egen frekvens och rytm. Varje morgon kl. 07.00-07.30 gick vi tillsammans med en av ställets trädgårdsmästare ut på en trädgårdsvandring, en meditationsvandring. Vi stannade upp emellanåt för att ta in naturen med våra sinnen men främst med själens medvetande. Det var inte lätt att låta bli att analysera blommor och träd och undra vad det och det heter. Det är faktiskt jäkligt svårt att bara vara i allting och bara…ja, vara.

Vi vet inte hur vi ska leva om vi inte vet hur vi ska dö. Nu talar man inte om att ”dö” i den bemärkelsen vi vanligen tänker på. Var det inte Jesus som sa; ”Om inte vetekornet faller i jorden och dör, förblir det ett ensamt korn. Men om det dör ger det en rik skörd”. Ett zenbuddhistiskt perspektiv på samma kan vara; ”No seed ever sees the flower”. Att vara ”död” kan i detta sammanhang ses som att vara stilla, i tystnad. Livet är rörelse, expansion, upplevelse, uttryck eller m.a.o. ljud. Expansion betyder växande som leder till entropi ( förändring i energi, oordning ) som leder till vilsenhet som leder till separation. Tystnaden och stillheten hjälper oss att hitta hem till oss själva igen. Meditationen blir som en bro mellan dessa två världar – mellan liv och död, ljud och tystnad. Francios beskrev tystnaden som det som tar oss backstage av scenen av våra liv. Tystnaden som finns mellan orden bär på budskapet.

Maten får jag inte glömma att nämna. Det var vegetarisk kost och det som är typiskt för Brahma Kumaris och mat är att man äter bara mat som har tillretts av någon som är medlem i organisationen. När jag först hörde om det höjde jag lätt på ett ögonbryn men nu förstår jag idén bakom det; när man tillreder maten gör man det med kärlek, välvilja och medvetenhet – för att fylla maten med god energi. Man anser att maten inte bara ska vara hälsosam gällande råvarorna utan maten påverkas också av den som tillreder den. Det konceptet köper jag rakt av! Min son berättade om maten han fick i skolan och som inte var rolig att äta därför att han märkte att hon som lagade maten var allt annat än glad och harmonisk. Allt är energi och det vi sänder ut påverkarvår omgivning. Det kanske inte behöver påpekas att maten var god och mycket mättande – om det sen berodde på att jag åt mer än nödvändigt eller på den positiva energin som de som lagade maten lade ner i den må vara osagt.
Att meditera enligt RajYog innebär att man stiger upp kl. 04.00 för att meditera i ca 1 timme. Sen mediterar man kortare pass under dagen. Jag har tidigare gjort på samma sätt men som med det mesta tar de gamla vanorna över så jag har ”glömt” att fortsätta med tidiga morgnar. Jag ämnar återuppta denna vana eftersom jag har märkt att hjärnan är som klarast på morgonen och ännu inte invaderad av dagens buller. Antagligen kommer jag att falla tillbaka i gamla mönster igen och igen men det är bara att vara envis och inte ge upp. Ett bra sätt börja bekanta sig med att meditera regelbundet är att stanna upp en gång i timmen under dagen och för en minut eller två påminna sig om vem man är, vad ens syfte är och igen vem man i grund och botten är; en själ i ett tillstånd av fred. Man kan se det som att stanna vid en trafikkontroll med jämna mellanrum och det finns appar som man kan ladda ner till sin telefon som hjälper en att komma ihåg att stanna upp en stund under dagen. Glöm inte vem du är!

                         
Det jag tog med mig från retreaten är att allt är väl, jag är där jag ska vara, jag är en själ som är i ett tillstånd av fred, mina systrar och bröder finns överallt och jag är inte ensam. Sharona Stillerman – en stor krigarsjäl ( the unseen warrior, som hon själv sa ) i en liten kvinnokropp – tittade på mig med sina innerligt varma och glada ögon och jag fick budskapet att det finns hur mycket som helst att göra. Jag är inte ensam och det har ingen betydelse om någon vet vad eller hur jag gör – jag är ett med allt och alla och jag är ett verktyg för det högsta goda. Tilliten bär mig och det räcker för mig.

Jag måste nämna att det är kvinnorna som är ledande inom Brahma Kumaris. De är de som driver denna organisation vars existens är helt beroende av donationer. Brahmas Systrar gör ett ofantligt bra och viktigt jobb för att sprida kunskap och fred – tillsammans med sina bröder.

Jag skäms att säga att jag inte har läst Alice i Underlandet så det ska jag göra nu. Jag har lånat min dotterdotters bok som hon ännu  är för liten att läsa själv. Det blir många godnattläsningar för henne och mig vad tiden lider.

Om Shanti