Efter EU-parlamentsvalets resultat hade jag för ett tag väldigt svårt att fokusera på någonting överhuvudtaget men det var lyckligtvis ett snabbt övergående tillstånd. Jag tror faktiskt inte att det kommer att bli så hemskt som vi kanske tror för nu måste vi skärpa oss och vara observanta på ett helt annat sätt än på många årtionden. Låt oss bara hoppas vi har lärt oss någonting av historien. För trots att de flesta håller med om att våld och krig är fasansfullt finns det krafter som är redo att vilken dag som helst starta ett blodbad och det finns många arga män och kvinnor som är villiga att gå dessa krafters ärenden. Med andra ord – vi måste vara alerta! Och vi måste förhålla oss kritiska till allt som skrivs och sägs i massmedia! Kom ihåg att ingen sitter inne med sanningen för det finns ingen sanning – bara antaganden och föreställningar.

Dagens blogg handlar om SSEAH:s årliga rikskonferens som gick av stapeln 17-18 maj på vackra Visingsö, Vätterns pärla eller ”Kungarnas och Vindarnas Ö”. Den för sina polkagrisar kända staden Gränna är kanske ett riktmärke för den som känner sig osäker var ön ligger. Detta var den tredje gången jag deltog i rikskonferensen. Jörgen Sundvall, grundaren av SSEAH är eldsjälen och inspiratören som håller i trådarna för konferensen och det gör han briljant som alltid.

Gränna i dis

Årets tema för konferensen var LIV. ”Liv på väg att födas in i denna värld, liv som det kan upplevas mellan liven och liv som kan levas bättre på jorden” som det så vackert stod att läsa i Jörgens presentation. Jag hade äran att själv få bidra med min Vision Workshop som jag håller i egenskap av coach. Jag antar att jag stod för ”liv som kan levas bättre på jorden”. Jag var väl föreredd – tyckte jag. Men självkritisk som jag är tyckte jag att jag missade att ta upp det och det och det och ett tag när jag stod där framför alla kröp paniken in under skinnet och jag drabbades av en lätt sinnesförvirring som sedermera utvecklades till en tillfällig blackout. Det var en ny upplevelse för jag brukar kunna hantera pressande situationer men det var en nyttig erfarenhet. Vill man veta mera om mitt arbete som Dream Builder Coach kan man kolla Drömbyggande i 10 steg från okt 2013 här på min blogg.

Livet i form av blommande äppelträd på Visingsö

Ulf Sandström – Emotional Personal Trainer, Hypnoscoach och en eminent musiker i bandet Jump4Joy – föreläste om Hypnobirthing och det var så märkligt för bara veckan innan kom jag för första gången kontakt med hypnobirthing då jag lunchade med en bekant som informerade mig om metoden. Hypnobirthing är en metod som består av fyra olika tekniker om hur man lär sig självhypnos för att uppnå en så bra förlossningsupplevelse som möjligt: avslappning, visualisering, andning och koncentration. Det finns en barnmorska i Helsingfors som är utbildad i hypnobirthing och hon är ev på väg hit till Vasa i höst för att föreläsa i ämnet. Hypnobirthing är en ypperlig metod som blivande föräldrar kan lära sig och där pappan spelar en viktig roll. Hypnobirthing förstärker anknytningen mellan det nyfödda barnet och föräldrarna. Ulf talade hellre om födslovågor än om värkar och han redogjorde för hur inandning aktiverar det sympatiska nervsystemet ( ökad stress ) medan utandning lugnar. En förlängd utandning förlänger återhämtning och lugn – något som är så viktigt under en förlossning då man behöver samla krafter mellan födslovågorna för att kunna samarbeta med dem. Andningstekniken kallade han alpha-tetha andetag. Jag kommer att tänka på när jag väntade mitt första barn i slutet på 80-talet. Då var det profylaktisk andning som gällde och man gick på kurs med sin partner för att lära sig andas rätt. Det funkade. Nu finns det inte så mycket att erbjuda blivande föräldrar – inte här i mina trakter i alla fall – och jag tycker det är märkligt. Så jag hoppas verkligen att hypnobirthing blir känt bland barnmorskor och rådgivare.
Det som jag tyckte var vansinnigt spännande var delen om nervsystemet i PTSD ( posttraumatiskt stressyndrom ) och hur man kan avpotentiera synapserna i amygdalan ( vi är inne i hjärnan nu ) med hjälp av deltavågor för att ladda ur ett trauma ( solklart, eller hur? ). Jag jobbar också med EMDR-terapi så därför lystrade jag extra noga. Ronald A Ruden har skrivit en ypperlig och utförlig artikel om havening som betyder att skapa deltavågor på mekanisk väg genom bl.a. ögonrörelser och beröring i syfte att avleda och distrahera. De psykosensoriska metoderna kan delas upp i två grupper; Havening ( engelskans haven betyder tillflyktsort, hamn ), EMDR och EFT där man jobbar med specifika traumatiska minnen genom att tankar och de känslor som är kopplade till händelsen reaktiveras i syfte att skapa nya neurala banor och ladda ur traumat så att det inte längre påverkar det dagliga livet negativt. Det är viktigt att komma ihåg att det som har hänt har hänt men hur man tänker på det som har hänt kan förändras. Den andra gruppen är metoder som bl.a yoga, meditation, musikterapi, massage, kiropraktik, akupressur, biofeedback, aromaterapi som reglerar stressnivån rent generellt. Eftersom hjärnan inte kan hålla två tankar samtidigt är användandet av distraherande terapimetoder effektiva då de tränger undan den återkallade händelsen från arbetsminnet och förhindrar den att reaktiveras i amygdalan eftersom uppmärksamheten ligger på den sensoriska upplevelsen. Om jag förstår det rätt så när man arbetar med en traumatisk händelse samtidigt som man får en mjuk beröring eller ögonen rör sig förvirras hjärnan och kan inte hålla kvar minnet av händelsen – jag tänker på en väg som har rasat ihop på flera ställen och som gör den omöjlig att köra på. En mycket, mycket enkel beskrivning men som kan ge en idé om vad som händer. Det spekuleras i att mjuk beröring skapar en elektrisk deltavåg i hjärnan och öppnar upp spänningsberoende kalciumkanaler i mottagarsynapserna i amygdalans neuroner för att kalcium ska kunna tränga in cellen. Det spekuleras också i att det finns ett sorts glutamat som har en central roll i kopplingen mellan cellmembran och trauma. Jag är nu inte helt hundra på om jag fattar det här och om jag är helt ute och cyklar hoppas jag att någon därute rättar mig för nu börjar det bli lite väl ”neuroniskt” det här…

Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om detta men jag hänvisar till redan skrivna alster i detta ämne. Av någon outgrundlig anledning kan jag inte länka till en intressant artikel just nu men den heter ”Harnessing Synaptic Plasticity” av Ronald A Ruden. Psykosensoriska terapimetoder är verkligen på frammarsch och hjärnforskningen kommer att kasta nytt ljus över hur PTSD uppstår och hur man kan hjälpa människor att hantera sina traumatiska upplevelser – inte bara tillfälligt utan på lång sikt för att förhindra att det blir ett kroniskt tillstånd.

Ulf Sandström är också knuten till Peaceful Heart Network som arbetar ideellt med krigsdrabbade i en del afrikanska länder och lär ut tapping i syfte att reducera PTSD. En fantastisk insats och tapping är en mycket effektiv metod som alla kan lära sig att använda i vardagen för att minska på stress och smärttillstånd. Jag rekommenderar varmt denna sida!

Ulf är också medlem i International Hypnotists Guild, vars hemsida är en fröjd att vandra runt i.

* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *

Rita Borensteins mycket intressanta föreläsning Liv mellan Liv har gjort att jag har bestämt mig för att boka in mig hos henne vid lämpligt tillfälle för en session. Rita har en gedigen CV: legitimerad sjuksköterska, TCM Akupunktör, Basmedicinsk utbildning och Osteopat D.O. med vidarutbildning i kraniell osteopati och hypnoterapi, Life between lives TM hypnoterapi. Allt det hon har gjort i sitt liv har lett henne till det som hon vill satsa på helhjärtat – liv mellan liv hypnoterapi. Hon är den enda svenska medlemmen i Newton Institute som är grundat av Dr. Michael Newton. Han är kanske mest i känd Sverige och Finland för sina böcker Själarnas Resa och Minnen av livet mellan liven. Vi har väl alla frågat oss någon gång vad vårt syfte i detta liv är, vad vi längtar efter, hur vi kan bli mera ärliga mot oss själva och andra, hur vi kan få bättre relationer osv. En liv mellan liv session kan hjälpa till att klarlägga och visa väg då vi möter våra guider om så är menat och som kan ge oss det vi behöver för att gå vidare i livet på en för oss sannare och mera levande väg. Rita beskrev rätt så ingående hur en session går till och nu talar vi inte om en session på en timme utan det kan ta flera timmar. Det kallar jag ett grundligt arbete och det tilltalar mig. När jag tittade på hennes material som delades ut inför föredraget rodnade jag lite av skam – jag inser att jag kunde ha tänkt igenom mitt eget material lite bättre men jag tackar Rita för den påminnelsen.

Jag vet inte men den här passar liksom in här – vid en strand i Gränna

Det som jag tyckte var särskilt spännande var det hon berättade om själsenergin. Om man tänker själsenergin i % så är en del av energin i min kropp här på jorden och en del är kvar i andevärlden. Den fysiska kroppen klarar inte av att bära 100% av energin utan att sprängas. Det fick mig att verkligen fundera ett par gånger extra. En kvinna sa åt mig inte för så länge sedan när jag klagade på en märklig känsla i huvudet som gjorde att allting kändes så tungt, som att allt gick i slow motion att jag hade för mycket av högvibrerande energi som jag inte klarade av att generera. Nu kan jag inte säga bu eller bä om det men Ritas förklaring kändes på något sätt vettig. Så om vi har en del av vår energi kvar i andevärlden är det inte så konstigt att folk berättar om märkliga ting de har upplevt i vakentillstånd, under hypnos, meditation, på en skogspromenad och när de sover eller att de upplever att de kan befinna sig i parallellvärldar samtidigt. Det sorgliga är att vi är så snabba att kasta fram DSM-5 för att hitta en diagnos för det anses vara utanför det ”normala” att se och uppleva saker som inte samtidigt kan upplevas och observeras av omgivningen. Vad vet vi – egentligen? Jag tycker att man ska gå in på Ritas fina hemsida och bekanta sig med henne och hennes otroligt spännande arbete. Hennes trädgårdsterapi är också något som lockar. Hon har uppmärksammats i flera tidningar och jag kan bara säga att hon är unik på många sätt. En äkta healer är hon, Rita. Dessutom är hon bördig från Vasa så vi hade en del att prata om på sidan om.

Förlåt Rita, för de suddiga bilderna! Men visst var det en härlig kvällspromenad bland äppelblom i solnedgång?

* * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * * *

Jörgen Sundvall avslutade konferensen med att demonstrera en hypnosteknik som jag tolkade som att bli medveten om den helhet som vi alla är och om ”jag”. Vilket ”jag” är det som känner t.ex. smärtan i armen och var sitter i så fall det jaget som känner smärtan? Det är lite som ”jag tänker och vem är det ‘jag’ som är medveten om att jag tänker”? Han började så fint med att med lugn och trygg stämma berätta om det gränslösa medvetandet som kan vandra vart det vill, som kan befinna sig var som helst – utanför och innanför kroppen. Med en lugn och lågmäld röst ledsagade han en deltagare in i ett avslappnat tillstånd och jag känner stor respekt för hans skicklighet och jag vill verkligen kunna sitta en dag och bara prata medan mina klienter slappnar av och går in i sig själva. Jag har något att sträva till här! Han fortsatte med att låta personen lokalisera en känsla i kroppen och sen frågade han vilket ‘jag’ det var som kände av känslan. Sen frågade han var det jaget var lokaliserat och det satt på en annan plats i kroppen och observerade känslan. Jaget kan också vara i olika känslotillstånd; ett ledset jag, ett argt jag, ett glatt jag osv. ( Jag kommer att tänka på Ego State Therapy där man talar om olika delpersonligheter men inte i den meningen att man lider av multipel personlighetsstörning där de olika ”jagen” lever sina egna liv omedvetna om varandra. Om jag t.ex. vill äta en chokladkaka så kan en annan del av mig säga nej, jag borde hellre äta ett äpple. Eller när någon grälar på mig kan jag reagera som ett barn och då är det ”barn-jaget” som tar över. Alla jagen är integrerade i personligheten som helhet men beroende på situationen är ett eller flera jag som dominerar. En bra bok jag kan rekommendera i ämnet är skriven av Gordon Emmerson ). Personen som deltog i demonstrationen märkte tydligt av en lättnad i känslan hon lokaliserade i kroppen och dessutom fick hon klart för sig vad nästa steg skulle bli i det som var aktuellt i hennes liv.
Efter att allt hade blivit sagt och gjort samlade vi oss för att låta Jörgens kristallskål med sin helande klang svepa in oss i ett meditativt tillstånd. Det är en besynnerlig upplevelse när ljudet tränger in i huvudet och sveper runt, växer och minskar i styrka och jag vet inte hur jag ska förklara vad som händer. Det måste upplevas. Skålens ton är Diss – det kollade jag med Jörgen och jag känner igen den tonen från en dröm jag hade för många år sedan. Jag skulle vilja veta vilken frekvens kristallskålens ton vibrerar på bara för att jag är nyfiken. Det finns nämligen många olika Diss…alltid kan man snöa in på detaljer.
Det var en mycket helande och renande upplevelse och efter det kom Eva Cederbladh – en gudabenådad sångerska, gudinnedanserska och så in i norden skrattig och rolig – in med en trumma och plötsligt stod vi och sjöng afrikanska sånger i kanon. Vilken energi det var i rummet! Här möttes verkligen kropp och själ i en lovsång till LIVET!
Jag åkte hem med ny kunskap, ny energi och nya bekantskaper. Åter en gång inser jag hur viktigt det är att med jämna mellanrum träffa kolleger för att utbyta erfarenheter och för att påminna sig om varför man gör det man gör. Det är i mångt och mycket ett rätt så ensamt arbete som terapeut och man blir lätt hemmablind. Så jag säger bara TACK för denna härliga, lärorika och sköna helg på Visingsö och väl mött igen.

Jag och Jörgen strax innan vi alla tog farväl för denna gång