Att våga tala om självmord kan rädda liv!

Jag vill spinna vidare på mitt förra inlägg där jag skrev om att antalet självmord – försök till eller genomförda – ökar något under våren. För den som lever upp på våren, blir mera energisk och positiv kan det kännas helt galet att någon gör något så fruktansvärt som att ta livet av sig när ljuset återvänder och naturen vaknar till liv. Det strider mot allt förnuft. Den som blir nedstämd och trött när hösten med sitt mörker kryper in under huden kan på ett plan förstå att man inte orkar och väljer att avlsuta sitt liv. Hösten medför också ökad risk för självmord p.g.a. mörkret som sänker sinnesstämningen hos många. Det går liksom att tänka den tanken men att våren skulle trigga igång en sådan oåterkallerlig handling är svårare att begripa. Det är ett svårt ämne att prata om men inte desto mindre viktigt. Sen får vi inte glömma att det inte är enbart årstidväxlingarna i sig som triggar igång destruktiva handlingar. Det är ofta många andra bakomliggande problem i en människas liv som belastar och som tillsammans med yttre omständigheter medför ökad risk. Det som triggar igång ett destruktivt beteende kan ibland verka svårt att koppla ihop med det som är problemet.

Tanke är energi. Känsla är energi. Fysisk handling är energi. Allting är energi. Vi har inte alltid så lätt att inse det och vi separerar dessa tre dimensioner från varandra och en handling kan därmed bli svår att förstå. När en människa är svårt deprimerad finns inte energi till mycket annat än att försöka överleva från dag till dag. Tankar på självmord kan vara mer eller mindre närvarande men de omvandlas inte till handling dels p.g.a. brist på energi. Jag skriver dels eftersom det naturligtvis finns andra skäl till att inte begå självmord än bara bristen på energi; familj, vänner, rädsla för vad som kommer sen, moral, livet i sig osv. När våren kommer och med den en ökad energi kan – om inte tankarna på självmord har dämpats på ett eller annat sätt eller ersatts med konstruktiva och positiva tankar – drivkraften att genomföra självmord bli så stark att den får en psykotisk karaktär och fördunklar sinnet helt och hållet.

Det finns olika förklaringar till varför ljuset på våren och sommaren verkar har koppling till ökad risk för självmord. Signalsubstansen serotonin ökar med mängden ljus och kan göra oss inte bara mera energiska utan också mera aggressiva. Människor med depression tenderar vända aggressionen mot sig själva. En annan förklaring är att vi på det norra halvklotet sover alldeles för lite under den ljusa perioden och att det skulle göra oss mera instabila. Sömnhormonet melatonin sjunker när det är ljust och det förändrar vårt beteende p.g.a. sömnbrist. Vi blir mer eller mindre maniska när det är sommar och glömmer att sova tillräckligt mycket. Dessutom använder vi mera alkohol under sommarhalvåret och vi vet att de flesta självmord sker under alkoholpåverkan.

Självmordsstatistiken har stadigt sjunkit i Finland sedan början på 1990-talet. Den ekonomiska krisen som då rådde i landet ledde till ökat självmord hos den arbetsföra befolkningen. Bättre kunskap, bättre förebyggande arbete och bättre vård har gjort att antalet självmord är den lägsta på 40 år. Vi vågar prata mera öppet om självmord idag, det är inte längre lika tabubelagt som tidigare och existentiella frågeställningar blir alltmer naturligt att ta upp i terapisamtal.

Vi måste våga prata om vad det är att vara människa. Vi måste våga bjuda in existentiell ångest, andlig vilsenhet, hudens hunger efter beröring, ensamhet i samtalen med varandra. Vi måste våga trotsa ”här går man” mentaliteten och istället möta varandra där vi är – just nu och just här. Det innebär också att våga tala om det mest förbjudna – att vilja dö p.g.a. depression och hopplöshet. Det gäller inte bara i terapirummet eller i bloggar och internetforum utan varhelst och närhelst det är närvarande. Det är en myt att om man frågar en person om hen har tänkt begå självmord så kan det bidra till att hen faktiskt gör det. Det är faktiskt precis tvärtom. Att prata om det kan hjälpa personen att få distans till sina tankar och bli medveten om hur destruktivt det är. Att prata om det öppnar oftast upp för nya tankebanor och andra lösningar på livssituationen. Självmord är en desperat handling, den sista utvägen när alla andra vägar upplevs stängda och då kan en annan persons mod att vara närvarande i smärtan vända det hopplösa till hopp.

Det är viktigt att komma ihåg att vi är inte våra depressioner och ångestar. Vi identifierar oss alldeles för lätt med våra tankar och känslor och det gör att vi dömer oss själva för vad vi upplever oss vara p.g.a av det vi tänker. Kan vi skilja på tankar och dem vi är så har vi lättare att bemöta och bearbeta det som är svårt.  Rädslan att närma sig detta svåra ämne som självmord handlar lika mycket om våra egna rädslor för det handlar om det mest kompromisslösa i vår tillvaro –  början och slutet; de två ytterligheterna mellan vilka vi pendlar från det vi föds tills vi dör.

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s