Vi kan bli mästare i våra egna liv med dessa fyra grundstenar

Du har lärt dig att göra som alla andra gör. När du var liten var du uppmärksam på vad och hur andra gjorde, sade och inte sade och du lärde dig hur du ska göra för att fungera i samhället och med de människor du bodde med. Du kanske hade osynliga vänner och visste att du kom från ett annat ställe innan du hamnade här på jorden men de vuxna som fanns runt dig såg till att dessa ”fantasier” släcktes – om inte förr så när du sattes i skolbänken. Du domesticerades och lever nu enligt de överenkommelser du gjorde med din omgivning och dig själv under din uppväxt. Du kanske anar att det finns en annan dimension inom dig – en gränslös, evig, sann och enkel – men det är som om det finns en ridå mellan den dimensionen och den du är i din fysiska kropp här och nu. De överenskommelser du har gjort med dig själv och din omgivning blir mer eller mindre ditt gissel eller din välsignelse – det beror på hur du ser på det. En del kanske upplever att mycket av livsinnehållet är fejkat, tillgjort och sist och slutligen meningslöst och det kan leda till en känsla av tomhet och en obestämd längtan som skaver inombords. Det finns något mer, vi anar det i ögonvrån men vi får liksom inte tag i det – det är som om det där något gäckar oss hela tiden.

Don Miguel Ruiz kommer från en släkt med många healers. Hans liv gick dock längs andra vägar än healerns när han en natt körde rakt in i en betongvägg efter att ha somnat vid ratten. Hans upplevelser den natten ledde honom bl.a. via sin mor tillbaka till hans släkts schamaner och den djupa visdom som toltekerna ägde. Toltekerna var en samling vetenskapsmän och konstnärer som för ca 1000 år sedan i Mexico, bildade ett samhälle för att utforska och bevara förfädernas andliga kunskaper och seder. Toltekerna samlades i Teotihuacán – en gammal pyramidstad utanför Mexico City som har kallats för ”platsen där människan blir Gud”.

travelmexico.com

Boken ”Fyra grundstenar till ett bättre liv” börjar med en berättelse om en man som för tre tusen år sedan fick insikten om att ”vårt verkliga jag är ren kärlek, rent ljus” och den insikten ligger som grund för bokens budskap. Don Miguel Ruiz berättar att vi alla har ingått tusentals överenskommelser med oss själva, andra, Gud, familj, partners, samhället, vår livsdröm, våra barn för att nämna några. De viktigaste av alla överenskommelser är ändå de som vi har ingått med oss själva; vilka vi är, vad vi kan och inte kan göra, vad vi ska tro, hur vi ska bete oss och hur vi ska känna. Med dessa överenskommelser talar vi om för oss själva och andra vilka vi är, vad som är sant och inte sant, vad som är fantasi och vad som är verklighet, vad som är möjligt och inte möjligt. Ett stort problem med dessa överenskommelser är att många av dem är grundade på fruktan. Vi är rädda att inte vara omtyckta, godkända och värdiga. Vi är rädda att misslyckas och att frysas ut. Vi lider av separationsångest och prestationsångest och anpassar oss till omgivningen så till den milda grad att vi kompromissar med vilka vi egentligen är och tappar bort oss själva – allt för att bli älskade och sedda av andra.

Det ges ut böcker i rasande fart om hur vi kan hitta tillbaka till våra autentiska jag, hur vi kan leva sannare och enklare, vilka steg vi ska ta för att bli fria och glada men när jag läser den här boken känns den som en koltrasts kvitter mitt i en skränande måsflock; det är så enkelt, så självklart och så rent. Det enkla och okomplicerade som inte kräver annat än ärlig uppmärksamhet och genuint intresse verkar ändå inte vara tillräckligt för oss? Vi vill göra det svårt och linda in vår längtan och våra intentioner i ritualer och processioner så till den milda grad att substansen slukas upp av formen. Det kan helt enkelt inte vara så enkelt som att:

1. Vara sann i mitt taloch nej, det är inte så enkelt för denna första överenkommelse är den svåraste. Ord är makt, ord är kraft. I begynnelsen var ordet och ordet var hos Gud och ordet var Gud, enligt Johannesevangeliet och det är inte bara i Bibeln vi kan hitta dessa ord. Det jag säger har kraft. Det jag säger kan skapa skönhet eller ett rent helvete på jorden. Ordet är ett tveeggat svärd och jag kan befria eller förslava med det jag säger. Vi är som trollkarlar som kan förhäxa någon eller lösa någon från förtrollning. Så var vaksam på de överenskommelser du har ingått med dig själv och vad du säger till dig själv! Om du går omkring och säger att du är dum eller inte tillräckligt smart så kommer du förmodligen att leva upp till det du säger tills någon kommer och bryter förtrollningen genom att säga att du är bra som du är och att du kan mera än du tror. Att vara sann i vårt tal innebär att inte vända orden mot oss själva. Vi ska heller inte glömma att det vi säger om andra också har direkt effekt på dem vi pratar om och på oss själva.

2. Ta ingenting personligt. De människor jag möter har alla sina egna överenskommelser om vilka de är och hur de ska bete sig. Därför ska jag inte ta det personligt om någon förolämpar mig. Don Miguel skirver att jag tar det personligt eftersom jag instämmer i det den andra säger, vad det än må vara som har sagts. Så snart jag instämmer så tränger giftet in i mig och jag är fången i helvetesdrömmen. Det är viktigt att komma ihåg att ingenting andra människor gör beror på mig. Vi ser alla på världen med olika ögon, vi skapar alla vår egen film och det är på vårt ansvar hur vi bemöter andra. Vi behöver inte ens ta våra egna åsikter om oss själva personligt och det tycker jag är en helt underbar tanke! Så befriande! Att ta någonting personligt är som att be om att få lida. När vi inte tar någonting personligt kan vi säga ”Jag älskar dig” utan rädsla att bli förlöjligade eller bortstötta. Vi kan be om det vi behöver och vi kan säga ja eller nej utan att få skuldkänslor

3. Ta ingenting för givet. Hur många gånger har vi inte tagit för givet vad andra tänker och tycker? Vi har också en tendens att förvänta oss att andra ska veta vad vi tänker utan vi talar om det. När så våra outtalade förväntningar inte uppfylls blir vi sårade och kränkta och vi attackerar för att visa hur sårade vi är. Att ta saker för givet ställer bara till besvär och onödiga missförstånd. Vi tar folk för givna och särskilt genom skvaller sprider vi giftet vidare eftersom det oftast är om sånt som vi tar för givet som vi skvallrar. Vi är rädda för att be om klargöranden och vi försvarar hellre våra felaktiga antaganden än att medge att vi har fel. Vi tror också att andra ser på oss och världen på samma sätt som vi själva gör. Om vi går omkring och tycker att vi är värdelösa så tror vi att alla andra tycker samma sak – det är verkligen en helvetesdröm men inget annat än en dröm, en delusion! Den här vanföreställningen att vi tror att alla andra ser, tänker och tycker som oss själva är det största vi tar för givet. När vi blir medvetna om alla våra ritualer i syfte att rättfärdiga våra tankar och känslor kan vi bestämma oss för att börja kommunicera på ett ärligt och rakt sätt. Här kommer att vara sanna i vårt tal in. Don Miguel Ruiz skriver att vit magi är att använda orden till skapande och kärlek, till att ge och dela med sig. Svart magi är motsatsen där vi förtalar, sårar, skvallrar, ljuger och förhäxar. Istället för att ta något för givet kan vi lära oss att fråga och ta reda på hur det ligger till.

4. Gör alltid ditt bästa. För att de tre andra överenskommelserna ska rotas i oss och bli en naturlig del av våra liv behöver vi ha ett verktyg att nöta in dem med. Att göra sitt bästa kan variera lika ofta som vårt humör varierar flera gånger under en och samma dag – ibland gör vi riktigt bra och ibland tycker vi att vi inte lyckas alls. Att göra sitt bästa betyder inte att göra mer än man orkar. Kvaliteten på det vi gör skiftar men så länge vår intention är att göra vårt bästa så ska vi göra det – varken mer eller mindre. Överpresterar vi blir vi trötta och underpresterar vi blir vi besvikna på oss själva. Att göra vårt bästa är att handla – inte att prestera. Det är i själva handlingen som glädjen finns och vi känner djup tillfredsställelse i att göra saker för att vi tycker om det. I vårt resultatstyrda samhälle upprätthålls känslan av att aldrig räcka till, att aldrig prestera tillräckligt och det är en helvetesdröm vi kan vakna ur genom att lära oss känna tillfredsställelse genom att tycka om det vi gör. Tycker vi om det vi gör så blir allting lättare att göra och mera njutbart. När vi gör vårt bästa så lär vi oss också av våra misstag – förutsatt att vi är medvetna om misstagen. Det finns ingenting som misslyckande utan enbart lärdomar och läxor. Genom erfarenheterna blir vi våra egna mästare.

De fyra överenskommelserna är en sammanfattning av förvandlingens mästerskap, ett av toltekernas mästerskap. Vi kan alla bli mästare i våra liv. Kunskapen finns där och den väntar på att vi ska använda den.

Viktor Frankl skrev i sin bok ”Livet måste ha mening” om nödvändigheten att höja sig över lidandet för att se livet ur ett perspektiv där lidandet inte kan påverka. Toltekernas fyra överenskommelser – om efterlevda – leder också till att vi lever våra liv i tillfredsställelse, glädje och generositet och i enlighet med dem vi är; ren kärlek och rent ljus.

Boken lämnar i mig en känsla av lätthet, hopp och att allting finns där – bara vi öppnar ögonen och sträcker ut händerna.

Jag är väldigt sugen på att åka till Teotihuacán på en retreat/healingresa tack vare boken och när jag gör det så har jag uppfyllt en av mina drömmar från tonåren. Don Miguel Ruiz och hans son don Jose Ruiz har årliga resor till den gamla staden som också är en inre resa och jag känner att jag vill lämna något vid den där pyramidens fot. Medan jag väntar på att resan ska bli av så ska jag läsa den nyutkomna ”The Fifth Agreement” som far och son har skrivit tillsammans och som också bygger på toltekernas visdom.