Ska vi sluta klaga på ungdomarna nu?

Jag känner att jag måste skriva om våra ungdomar och på hur vi klagar på dem stup i kvarten. Det är bara fel på dem, de kommer inte att bli till någonting och de bryr sig inte. De kan inte ta sig fram och förväntar sig att samhället ska föda dem. Märk väl, det är vi vuxna som säger det här och sedan förväntar vi oss att ungdomarna ska vara oss tillmötesgående och känna sig motiverade att bli GODA SAMHÄLLSMEDBORGARE och känna ansvar för att GÖRA RÄTT FÖR SIG. Vilka förebilder har de då? Och vilka är det som uppmärksammar ungdomar oftast när de har supit, kört moppe på gågator, rökt på eller slagit sönder ölflaskor? Den kategorin ungdomar som ofta får positiv uppmärksamhet är idrottare och det är inget fel i det men det känns lite enspårigt. Hur mycket uppmärksamhet får alla konstnärliga, innovativa och intellektuella ungdomar? Hur är det med politiskt aktiva ungdomar? Hur ofta uppmuntrar vi våra ungdomar för vad de är och inte för vad de gör? När får ungdomar som går sina egna vägar uppmuntrande hejarop av oss och solskensreportage i tidningen? Det händer alltför sällan, vill jag påstå. Vuxna efterlyser respekt av ungdomar men hur är det med vuxnas respekt gentemot barn och unga? Varifrån lär sig barn hur man ska bete sig? Nu kanske jag skjuter mig i foten här för jag är i sanning ingen flitig konsument av vare sig TV eller tidningar så om någon anser att jag inte vet vad jag talar om så vore jag glad att få rätt information. Jag anser att barns och ungdomars beteende till stor del är speglingar av den värld de lever i och den världen vill kurera symptomen ( de unga ) istället för att göra en diagnos på sig själv. 

Jag smajlade in mig på stan idag och fick ta bilder av DAGENS UNGDOMAR. Puss på er!

       Peetu och Joona – något suddiga. Sorry guys 😦  

 

 Gabriella, Sarah, Christa och Amanda – glada tjejer och Christa känner jag ju!

 

Vilket ansvar har t.ex. massmedia om hur ungdomar framställs? ”Vi lyssnar till konsumenternas behov” är en vanlig kommentar man hör när frågan om massmedias ansvar kommer upp och jag kontrar med att det är avancerat bullshit! Tidningar och TV vet exakt hur de ska få folk att köpa budskap och ”nyheter” vilka alla är mer eller mindre vinklade, fragmenterade och osanna. Det gäller att veta hur man bäst manipulerar för att få en produkt att sälja – det sköter skickliga beteendevetare om. Varför får negativa och upprörande ”nyheter” vår uppmärksamhet? Jo, för att det som avviker från det normala får vår uppmärksamhet. I det stora hela är det mesta ”normalt” och bra – åtminstone här hos oss i den rika delen av världen där vi har basnödvändigheterna för överlevnad tryggade – så det finns inget att uppröras över på den fronten. Nåja, nu kom jag lite utanför spåret här och den som är intresserad att lära mer om massmedia och manipulation kan gå in här. Men mycket av den mediala uppmärksamheten på ungdomar är negativ, sensationssökande och enögd. Dessutom är det nöjesindustrin som till stor del skapar ungdomskulturerna och vilka är de som styr nöjesvärlden? Vuxna! Det finns ungdomskultur som är accepterad med lagom sex, lagom rebellisk attityd och lagom utmanande beteende. Det kan vi stå ut med, ungdomen får leka av sig och det understöds av musik och klädstil som skapas av vuxna som spanar in trender bland unga. De unga tycker att de gör uppror mot vuxenvärlden men är i själva verket i hög grad manipulerade. Sen finns det ungdomskultur som bryter mer eller mindre helt mot samhällsnormer och som vi vuxna har svårt att acceptera och är rädda för.

En annat sätt att svika barnen och unga på är – som jag ser det – att inte våga låta dem upptäcka världen, testa sina förmågor och lära sig hantera frustration. Många föräldrar har svårt att hantera barnens missnöje och känner sig som dåliga föräldrar när de säger nej. Jag tänker att en orsak till denna ”curling” uppfostran är föräldrarnas osäkerhet och oförmåga att hantera känslor som t.ex. ilska. I USA talar man om ”helicopter parenting”. Jag tänker inte gå in på curlingfenomenet för det finns hur mycket som helst skrivet om det men för den som inte är så inkommen i det kan ju börja här. Jag möter unga människor i mitt arbete och ser resultatet av att vara curlad; det finns inte mycket till bra självkänsla i dessa unga människor och de är väldigt osäkra på hur de ska klara livet på egen hand.

                         

                                                                  myparenthetical.com

Jag har själv tre vuxna barn och skulle jag kunna gå tillb
aka i tiden och göra om något i mitt liv så skulle det vara mitt sätt att bemöta mina barn när de var små och sedan tonåringar. Jag agerade då utgående ifrån den medvetandegrad jag befann mig på och nu när jag tänker tillbaka så verkar det som att jag  tidvis har varit medvetslös. Det är alltid lätt att vara efterklok men kanske jag kan bidra till att mina barn och andra unga föräldrar vill lära sig något av det jag vill säga. Så länge vi inte är medvetna om vad vi säger och gör så kan vi inte ändra på någonting och det är troligt att vi upprepar våra föräldrars mönster när vi själva blir föräldrar. Nu handlar det inte om att skuldbelägga någon – sånt är bara destruktivt och värdelöst. Det handlar om att medvetandegöra för att kunna förändra.


Om jag kunde vrida tillbaka klockan skulle jag mycket mera ofta tala om för mina barn hur mycket jag älskar dem för att de bara finns i mitt liv. Jag skulle krama dem mycket mera. Jag skulle tala om för dem att världen är till för dem och att de kan göra precis vad de vill bara de vet vad de vill. Jag skulle tala om för dem att inte gå i mina fotspår och att jag inte vill att de ska tycka som jag eller leva upp till mina förväntningar. Jag skulle tala om för dem att det inte är deras skyldighet att göra mig stolt eller nöjd med deras beteende eller prestationer. Jag skulle be dem om deras hjälp att se på världen med deras ögon för att kunna stötta och hjälpa dem. Jag skulle tala om för dem att de inte är skyldiga mig eller samhället någonting. Jag skulle tala om för dem att de inte är en förlängning av mig eller att de ska leva mina drömmar jag själv aldrig vågade leva. Jag skulle tala om för dem att de är otroligt viktiga för att samhället ska fungera, att de behövs och att deras idéer och drömmar om ett bra samhälle är viktigare än vuxenvärldens koagulerade tankegångar. Jag skulle berätta för dem att det förflutna ( läs föräldrarnas egen uppväxt ) inte går att leva efter, att de är nuet som gäller och att det vi gör nu påverkar framtiden. Jag skulle tala om för dem att deras största och viktigaste resurs är deras inre röst som har svar på alla frågor och jag skulle lära dem att lyssna på den. Jag skulle tala om för dem att det är jag som ska hedra dem och inte tvärtom. Jag skulle tala om för dem att den ständiga strömmen av negativa nyheter, den sexistiska underhållningsindustrin, våldspornografin och egotrippade vuxnas ständiga behov av ”egen tid” inte är annat än symptom på en galen och åldrande värld i sina dödsryckningar och att en ny värld är på väg att skapas och att det är en fantastisk värld!

Vi befinner oss just nu i en övergångsperiod där allt verkar helt utflippat och stört men vi kan inte hänvisa till gårdagen längre – vi kan bara klara av de omvälvande förändringarna genom att hjälpas åt och samarbeta. Alla övergångar är turbulenta och det är ju inte första gången världen går igenom dramatiska förändringar.

                                         

                                                                    one-vibration.com

Barnen och ungdomarna är en del av den  nya världen och vi ska ge fan i att försöka hålla dem kvar i vår gamla och förlegade världsbild. Det är inte lätt att bli vuxen och försöka hitta sin väg och vi gör det sannerligen inte lättare för de unga med att ständigt kritisera och påpeka vad de gör, hur de ser ut och vad de borde. Alla försöker sitt bästa och alla har sitt syfte här i livet. Alla vill vi ha ett gott liv men vi ska inte förvänta oss att våra barn ska vilja leva som vi gör. Jag vill vara en av de vuxna som kan följa med en bit på vägen innan jag tar av mig skorna för sista gången och kanske lära mig och andra något viktigt om livet på vägen. Kan jag dessutom bidra med kunskap eller annat matnyttigt på vägen så skulle det kanske inte kännas helt förgäves med alla misstag och ansträngningar som jag och de flesta föräldrar har gjort och kommer att göra. Allt som är äldre än igår är ju inte enbart värdelöst och dammigt. Det kan vara bra att kunna baka rågbröd, sätta potatis och tvätta för hand också i den nya världen. Typ.


Ert barn är inte era barn.
De är söner och döttrar av Livets längtan efter sig själv.
De kommer genom er men är inte från er.
Och fastän de lever hos er, tillhör de er ändå inte.
Ni kan giva dem er kärlek, men inte era tankar, ty de har sina egna tankar.
Ni kan hysa deras kroppar men inte deras själar.
Ty deras själar dväljs i morgondagens hus, som ni inte kan besöka, ens i era drömmar.
Ni må sträva att efterlikna dem, men sök inte att göra dem lika er.
Ty livet vänder inte tillbaka och dröjer inte hos den dag som har flytt.
Ni är de bågar, från vilka era barn skickas ut som levande pilar.
Bågskytten ser målet på det oändligas stig och Han böjer dig med sin makt för att Hans pilar skall gå snabbt och långt.
Låt dig i glädje böjas i Bågskyttens hand.
Ty liksom Han älskar pilen, som flyger, älskar Han också bågen, som är stadig.


Ur Profeten av Khalil Gibran


https://mail.google.com/mail/u/0/images/cleardot.gif

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s