Ordination: ett gott skratt om dagen!

                                         

Barn skrattar ca 400 ggr per dag medan en vuxen skrattar ca 15 ggr. Det finns olika uppgifter om detta men de håller i stort sett samma linje; vuxna skrattar alldeles för sällan. Hur har det blivit så?

Barn lever i nuet, de analyserar inte och håller inte på och ska hitta förklaringar till allt de ser utan de tar det som det är och tycker oftast att allt är så himla roligt. Barns tänkande är konkret och omedelbart. Vi vuxna verkar vara helt insnöade på att analysera, fragmentera och klassificera allt vi ser. Eller ja, ser är väl lite att ta i; det vi föreställer oss är väl närmare sanningen. För vad är det vi ser egentligen? Det som är eller det som vi i våra huvuden har gjort det till? Barn ser saker för vad de är för att de har ännu inte utvecklat sin föreställningsförmåga eller abstrakta tänkande som vuxnas. Vid ca 7 års ålder vaknar det abstrakta tänkandet så sakteliga och barn börjar alltmer tänka som vuxna och de programmeras att tänka som den omgivning de växer upp i.

Man kan skratta åt det som är just nu och just här och så kan man skratta åt de föreställningar man gör sig om det – båda kan vara lika roliga. Associationskedjor kan få en på knä och tappa andan av skratt. Nu vet jag inte vilka associationskedjor som kickade igång i mig senaste natt för min dröm var fylld av skratt. Jag kanske ska vara lite orolig över min mentala hälsa med tanke på att jag läste Jo Nesbö ”Smärtans rum”? Det är ju inte en bok som direkt inbjuder till skratt  men min dröm kanske var ett sätt att skaka av mig det mörka. Det undermedvetnas vägar är outgrundliga. Jag skrattade i alla fall så jag kiknade och det var riktigt trevligt att vakna med ett leende på läpparna.

Vad händer när man skrattar som gör att man mår så himla bra? Jag kollade in Skratta för livet på nätet och det finns många välgörande effekter som skratt medför – inte bara psyket får sig en boost, kroppen får en rejäl dusch av endorfiner som är vårt ”måbra” hormon. Ett rejält skrattanfall gör att man kan hantera det mesta som kommer i ens väg.

Men om man inte har något att skratta åt då?, kanske någon undrar. Ja, jag brukar botanisera bland alla knäppa videofilmer som finns på nätet för att få ett gott skratt om inte min egen fantasi kan uppbringa tillräckligt med material. Humorn har räddat många människor som har befunnit sig i de mest vidriga förhållanden. Bara det att det ens är möjligt att hitta någonting att skratta åt när total förnedring och annalkande död tycks vara det enda som återstår gör mig ödmjuk inför vad det är att vara människa. Det är stort!

Att skratta tillsammans med någon som ser samma saker i huvudet utan att man behöver sätta ord på vad man skrattar åt är för mig ett mysterium. Eller jag vet ju inte om man ser samma saker, antagligen är det själva skrattet som triggar igång associationerna. Skratt smittar och jag tror stenhårt på skrattets terapeutiska värde! Skratt är en hälsosam smitta så varför inte sprida den smittan så mycket vi bara orkar? När gardet är nere och man är lite trött och vilsen i pannkakan – då är man extra mottaglig för detta virus och vem har inte skrattat åt i princip allt när man har varit slö och på väg in i en andra andning?

Det här får igång i mig i alla fall 🙂

Robert Gustafsson i Grogg

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

  

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s