”Varje tanke är en uppfattning, bedömning”, har Eckhart Tolle sagt. Jag tänkte lägga till – som på impuls – att han har rätt men då har jag värderat hans tanke vilket jag inte ska göra. Hur ofta kommer du på dig själv att du tänker som du tänker? Hur ofta kommer du på dig själv att identifiera dig med det du tänker? Antagligen inte så ofta. Jag lever i en tankekonstruktion som jag identifierar mig med – vem jag är baserad på min egen historia, mina föräldrars, mitt lands osv.

När jag identifierar mig med mina tankar om mig själv, måste jag ha en ”fiende” som stärker och försvarar historien om mig själv. Jag kan rada upp hur många exempel som helst på personer och situationer som jag har använt som fiender och som förstärkare till min tankekonstruktion om mig själv. Jag värderar något som bra eller dåligt, för eller emot och på kollektiv nivå ser vi dagligen handlingar som manifesterar tankekonstruktioner om ”oss” och ”dem”. Jag söker omedvetet efter något utanför mig att reagera på för jag – eller mitt ego – behöver ständigt fiender för att stärka sig själv. Jag reagerar på andras dumheter, på världens galenskaper och tycker att världen borde passa in i min tankekonstruktion om mig själv och min uppfattning om världen. Så går vi alla om kring i våra föreställningar om hur saker och ting ligger till utan att fatta att det är våra egna tankekonstruktioner vi bygger vår verklighetsuppfattning  på och som bara finns i våra huvuden. Jag ser ju annorlunda på saker än vad någon annan gör och vice versa – vad är sant?

När jag utgår från att mina tankar om någonting är sant, tenderar jag att fixera dem så att de återkommer som upprepningar. Jag klänger mig fast vid mina uppfattningar om något eftersom jag identifierar mig med dessa. Om jag är lagd åt det hållet att jag måste ligga vaken om nätterna och älta problem kan jag säga till mig själv och andra att det är ett bevis på att jag ”bryr mig”, att det är ”mänskligt” och om jag inte gör det är jag oansvarig! Men har det hjälpt mig eller dem jag ligger vaken för om nätterna? Att vara orolig är att inte kunna acceptera saker som de är – just nu. Att vara orolig är att identifiera sig med tanken och en del psykologer säger att 95 % av våra tankar är meningslösa! Hur svårt är det inte att överge meningslösa tankar – de är ju en del av mig! När jag finner mig tvungen att överge en föreställning kan det svida till ordentligt i egots tjocka skinn.

Jag uppehåller mig för det mesta i det förgångna eller i framtiden. Jag upprepar min historia i tankarna och repeterar en tänkbar framtid men glömmer att det enda som egentligen är sant är NU. Åren går, jag uppehåller mig allt oftare i det förflutna, framtiden ser ut att krympa och i trycket av dessa två dimensioner pressas jag ut från LIVET SOM PÅGÅR NU!

 Allt som är nu är just vad det är – det är. Det finns varken ett förflutet eller en framtid förutom i vår linjära tidsuppfattning. Att acceptera att allt ”är exakt som det är just nu” öppnar upp för möjligheten att agera utgående från det som är – inte från mina reaktioner på det som är. Mina reaktioner föds ur mina på förhand inprogrammerade föreställningar om det som är och med dem följer känslor som manar till handling.  Jag kan inte påverka det som är med att värdera det som bra eller dåligt utgående från min föreställning. Jag kan de facto inte påverka det som är. Det jag kan påverka är mina tankar om det som är och hur jag än försöker värja mig för det faktum att  jag är ansvarig för hur jag tänker så kommer jag inte undan.

Mänskligheten har gått på egotrippar i tusentals år och det har varit en nödvändighet i evolutionen. Eckhart Tolle menar att nu har vi kommit till en punkt i mänsklighetens historia där egots tankekonstruktioner håller på att rasa samman för att de tjänar inte längre något syfte. Att vara fast i identifikationerna med våra tankar är att vara ”omedveten” och en medvetandehöjning sker på många områden just nu. Med denna förändring följer också en intensifierad motattack från olika håll – egots många förklädnader – och det är precis så det fungerar med allt som genomgår en förändring eller metamorfos. Motståndet är alltid värst innan man når backkrönet. Det gör ont i fjärilslarven när den ska ut ur sin puppa för att kunna sprida ut sina vingar att torka i vinden och i solens varma strålar och leva resten av sitt korta liv som fjäril.

Min främsta uppgift och mitt största ansvar ligger i att bli medveten om mina tankar, observera dem som enbart tankar och inte som en del av min identitet. När jag har kommit så långt kan jag börja se andra som ” de är” och inte utgående från mina föreställningar om dem kan jag vara tillsammans med dem – nu. När jag kan se andra som de är behöver jag inte skapa fiender. När jag inte behöver skapa fiender – de finns bara i mitt huvud! – kan jag leva och låta leva. Jag kan samexistera med andra utan att värdera och döma och istället koncentrera mig på vad som behöver göras för att rädda den här vackra planeten vi har fått att förvalta. Det är dags att vakna upp ur den personliga och kollektiva egotrippen och gå ut i världen – som den är! – för att se vad som behöver göras. NU!