Välkommen tillbaka till vår upptäcktsfärd i hur vi bygger drömmar. Om du har hunnit praktisera en dag av tacksamhet för allting du har NU – hur visade du det åt andra och hur kände du dig när du gick och lade dig på kvällen?

Varje morgon borstar du tänderna, tvättar ansiktet och kroppen. Det medför en känsla av att tvätta bort gårdagens och nattens damm och sandkorn som har fastnat på tänderna, i håret och på kroppen och du är redo för en ny dag. Ren, fräsch och nyputsad går du ut för att möta världen ännu en dag. Men det finns också andra sandkorn; psykiska och emotionella sandkorn som inte är lika lätta att få bort med en morgondusch och deodorant. En övning i processen att hålla sig ren psykiskt, emotionellt och spirituellt är förlåtelse. Det är en av de viktigaste övningarna en ”drömbyggare” bör praktisera i syfte att kunna tillåta mera positiv energi att flöda in i livet. Vi kan inte ha ett bra liv om vi håller fast vid bitterhet och hämndbegär. Vi kan inte ha fritt flöde av livsenergi om våra egna energifält har blockeringar eller läckage. Det är viktigt att komma ihåg att förlåtelse inte är till för den andra – förlåtelse är till för mig. Om jag inte kan förlåta är det jag som är fånge – inte den andra.

Vi dömer lätt en annan som vi tycker beter sig fel eller är ovänlig. Vi reagerar med att ha åsikter om den personen utan att egentligen veta historien bakom personens beteende. Vi går in i den andra personens energifält genom att reagera på samma energifrekvens – vi blir förolämpade och tycker det ena och det andra. Men hur skulle det vara om vi kunde förlåta utan att veta historien? Hur skulle det vara om vi alltid utgick ifrån att förlåta utan att först behöva få en förklaring? De flesta av oss har lätt att förlåta när vi får historien; det kan bero på att det har hänt något tragiskt i personens familj, det har hänt en olycka, någon har dött. Då svänger vi plötsligt från att ha varit förolämpade, fördömande och arga till att känna empati och sympati och det är plötsligt lätt att förlåta och känna empati.

Hur kan vi gå från fördömande till förlåtelse utan att behöva få veta hela historien? Vi kommer aldrig att få allas historier. Inom buddhismen finns en sed, en praxis som kallas boddhicitta. Boddhicitta är ett sinnestillstånd som inkluderar tanke, handling, känsla och tal och som är helt och hållet tillägnat andra genom empati och villkorslös kärlek oberoende av omständigheter.  Även om många av oss inte kanske klarar av att vara kärleksfulla och empatiska 24/7 är det ändå möjligt att sträva till det och vi kommer att bli bättre på det än igår. Varje dag ger oss en ny möjlighet att vara mera empatiska och att träna på att förlåta – oberoende om vi vet historien eller inte. Det handlar om att besluta sig för att varje dag och på alla sätt bli bättre och bättre. Därför är det så viktigt att förlåta sig själv för gårdagens och det förflutnas misstag. Vi måste börja där.

Empati och kärlek som startar med och från oss själva sprider sig till vår omgivning genom att vi är kärlek och empati. Det låter kanske som en utopi men det är något vi själva bestämmer om det ska vara en utopi eller inte. Vi kan välja. Behandla din nästa såsom du själv vill bli behandlad. Så enkelt men ack så svårt! Som du behandlar dig själv behandlar du andra – är det en utmanande tanke? När du står i duschen på morgonen eller borstar tänderna, fråga dig själv vad och hur du vill vara idag.

                               Hur kan du sprida empati och kärlek idag?